Pink Floyd bildades på 1960-tal av den bildsköne och experimentelle Syd Barrett. Då var bandet ett av många andra spännande i ett vibrerande poplondon. Det var alltså ett på många sätt annat band än det som på tidigt 1980-tal, utan Syd Barrett, slog till med mastodontprojektet, och kanske bandets konstnärliga höjdpunkten, "The Wall". Plattan slutade i en megauppsättning på Wembley och en lätt surrealistisk film med en ung Bob Geldof i huvudrollen, som fram till dess mest var känd för att ha sjungit låten om måndagar. Superbloggarns första möte med Pink Floyd skedde dock genom vinylen "Wish Your Were Here". Plattan inhandlades någon gång i skiftet 1970/1980-tal på Paus i Enköping. I titellåten beskrivs hur de övriga i bandet saknade Syd Barrett som en dag, efter ett decennium av pillerätande, tog sitt pick och pack och flyttade hem till sin mamma i trakterna av Oxford - den engelska universitetsorten. Där blev han kvar medan Pink Floyd alltså erövrade världen. Sedan Barrets utträde ur världen som vi känner den talade han inte med någon utanför familjen om det ställningstagande han gjorde den där morgonen när han plötsligt bara vara borta. För övrigt talade han inte om något alls, som jag har förstått det. Syd Barret skrev en av 1960-talets bästa poplåter. Hör David Bowie framföra "See Emily Play" på obeskrivligt fantastiska "Pin Ups". Ni som är med i Facebook kan gå med i den särskilda gruppen för Syd Barrett. På Youtube finns hur mycket som helst om Syd Barrett. Några sköna och tidstypiska toner finns i denna jam session. Lyssna också på Pink Floyds tribut på "Shine On You Crazy Diamond". Konstnärer som Syd Barrett bar populärmusiken ett steg längre. Tack för det!
torsdag 18 december 2008
Vackre Syd Barrett grundade Pink Floyd och gick bort sig bland pillren
Pink Floyd bildades på 1960-tal av den bildsköne och experimentelle Syd Barrett. Då var bandet ett av många andra spännande i ett vibrerande poplondon. Det var alltså ett på många sätt annat band än det som på tidigt 1980-tal, utan Syd Barrett, slog till med mastodontprojektet, och kanske bandets konstnärliga höjdpunkten, "The Wall". Plattan slutade i en megauppsättning på Wembley och en lätt surrealistisk film med en ung Bob Geldof i huvudrollen, som fram till dess mest var känd för att ha sjungit låten om måndagar. Superbloggarns första möte med Pink Floyd skedde dock genom vinylen "Wish Your Were Here". Plattan inhandlades någon gång i skiftet 1970/1980-tal på Paus i Enköping. I titellåten beskrivs hur de övriga i bandet saknade Syd Barrett som en dag, efter ett decennium av pillerätande, tog sitt pick och pack och flyttade hem till sin mamma i trakterna av Oxford - den engelska universitetsorten. Där blev han kvar medan Pink Floyd alltså erövrade världen. Sedan Barrets utträde ur världen som vi känner den talade han inte med någon utanför familjen om det ställningstagande han gjorde den där morgonen när han plötsligt bara vara borta. För övrigt talade han inte om något alls, som jag har förstått det. Syd Barret skrev en av 1960-talets bästa poplåter. Hör David Bowie framföra "See Emily Play" på obeskrivligt fantastiska "Pin Ups". Ni som är med i Facebook kan gå med i den särskilda gruppen för Syd Barrett. På Youtube finns hur mycket som helst om Syd Barrett. Några sköna och tidstypiska toner finns i denna jam session. Lyssna också på Pink Floyds tribut på "Shine On You Crazy Diamond". Konstnärer som Syd Barrett bar populärmusiken ett steg längre. Tack för det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Alla läsare av 100 steg till kommentera gärna. Jag försöker att svara efter bästa förmåga
Som en del säkert uppmärksammar har jag tagit bort möjligheten att betygsätta inläggen med ett enkelt klick. Det har jag inte gjort av missnöje över resultatet utan för att jag tycker att det är tråkigt att det lämnas omotiverade omdömen. Så dissa på, men gör det med ord.