
Måns Ivarsson berättar i sin
biografi över Ulf Lundell att artistens första skiva, "Vargmåne", av Expressens Mats Olsson samrecenserades med Bruce Springsteens "Born To Run". 100 steg till trädde in i The Boss värld via "The River" för att leta mig fram till plattan före, med känslostormen "Thunder Road" som inlednigsspår. Jag imponeras av recensentens känsla. Även om det med facit i handen verkar självklart så är det alltid svårt att först se de självklara sambanden. Dessutom kunde ju ingen förutse att Ulf Lundell på hemmaplan skulle komma att närmast nå samma kulturella status. Mats Olsson säger i biografin att det var ganska givet eftersom skivorna påminde om varandra. "
Mycket ord, begåvade texter om deras liv och värld och väldigt bra rockmusik". Dessutom hänvisar Olsson till ett gemensamt begär av revansch och ett knepigt förhållande far och son . Jag tycker nog att Expressens stilist visade på en naturbegåvning. Bra analytisk förmåga. Det är svårt att kontextualisera det okända som ju båda var i Sverige vid den tidpunkten. Det ska han ha stor creed för. Jag satte just på "Born To Run’s" inledningsspår. Så starkt att en tår tränger sig på. Samma reaktion väcker Lundells "Jesse James möter kärleken", som tydligen går att ladda ner som
ringsignal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Alla läsare av 100 steg till kommentera gärna. Jag försöker att svara efter bästa förmåga
Som en del säkert uppmärksammar har jag tagit bort möjligheten att betygsätta inläggen med ett enkelt klick. Det har jag inte gjort av missnöje över resultatet utan för att jag tycker att det är tråkigt att det lämnas omotiverade omdömen. Så dissa på, men gör det med ord.