Jag puffar nu lite extra för The Teardrop Explodes, superpostpunkgruppen från Liverpool. Bandet bildades av den excentriske Julian Cope under 1970-talets sista skälvande år. Ur konstellationen växte sedan 1980-talsstorheter som Ian McCulloch's Echo and the Bunnymen, Peter Wylie's grupp Wha! och Cope's solokarriär. The Teardrop Explodes var alltså en sådan där supergrupp i vilken kreativiteten både blomstrar och kväver. Vad är det man brukar säga? Ju flera kockar desto sämre soppa, va eller? Hur begåvat The Teardrop Explodes nu än var hade bandet ingen större framgång. Men de släppte i alla fall en hel del trallvänlig musik, naturligtvis i gotisk stil. Kanske känns grejerna post The Teadrop Explodes idag inte helt på topp, faktiskt rätt daterade. Men jag var ett tungt fan av McCulloch's dystra gäng och Wylie’s bombastiska grupp samt gillar fortfarande Cope's tokpop, men jag tycker inget av detta slår ursprungsgruppens platta Wilder från 1981, alltså då postpunken brann som intensivast. Det är också de här åren som format min huvudsakliga musiksmak.Läs även andra bloggares åsikter om The Teardrop Explodes
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Alla läsare av 100 steg till kommentera gärna. Jag försöker att svara efter bästa förmåga
Som en del säkert uppmärksammar har jag tagit bort möjligheten att betygsätta inläggen med ett enkelt klick. Det har jag inte gjort av missnöje över resultatet utan för att jag tycker att det är tråkigt att det lämnas omotiverade omdömen. Så dissa på, men gör det med ord.