Echo & the Bunnymen - postpunkstjärnor från förr

Jag bjuder här på postpunktfest. En musik som kännetecknas av en dyster stämning i gotisk stil. Storhetsperioden får väl sägas vara från slutet av 1970-talet till i mitten av påföljande decennium. Stilen kännetecknas av några riff med tung basgång och en karismatisk dov monoton trumma samt en kusligt spänd sång förmedlande en känsla av ragnarök. För mig är "The Sister of Mercy" och "Bauhaus" stilens främsta företrädare (testa t.ex. "Temple of Love" och "In the Flat Field"). Det är lite berlinsk cabaret över det hela. Särskilt på landsorten var det vanligt med svartklädda och vitsminkade gothyllare, t.ex. i Enköping. Postpunk har väldigt lite med soul att göra. Även Echo & the Bunnymen var en tung gotfavorit. Festa nu ordentligt med lite häftig otidsenlig postpunk. Här har vi killar som tog sig på stort allvar. Men ta det lugnt. Säg inget till era vänner, för det går inte att lyssna på grejerna utan att rodna - nästan i alla fall. (I stan var de mer belevade ungdomarna under samma period mods. De hade rätt. Den musiken håller än)