fredag 30 april 2010

Rödgrönt nu med egen majoritet - kan vi nu säga att vi slipper brunt

Idag rapporteras attt Rödgrönt drar ifrån igen efter att under en period ha tappat avståndet gentemot Alliansen under ett tag. Det visar DN/Synovates aprilmätning. Och intressantast av allt är att man idag enligt prognosen har egen majoritet. Blir detta resultatet av valet den 19 september får vi alltså en lugn parlamentarisk situation. Varken Mona Sahlin eller Fredrik Reinfeldt behöver med lock och pock söka stöd, eller kanske till och med utöka sin koalition, för att marginalisera Sverigedemokraterna. Och Dagens Nyheter sätter rubriken Historisk spurt krävs av alliansen till artikeln om undersökning. Nuvarande tendens är också stick i stäv med vad jag har hört hur man resonerar internt inom Moderaterna. För där ser man Sahlin som en slagen hök. Ingenting tyder idag på detta. Men då har vi inte sett hur väljarna reagerar på den ekonomiska politik som regeringen officiellt presenterar i nästa vecka, men som det läckt något om. Man säger sig exempelvis vilja höja inkomstskatten för de som tjänar mer än 40.000 kr, göra rejäla bensinskattehöjningar, återinföra förmögenhetsskatten igen samtidigt som Rödgrönt föreslår att taket i a-kassan ska höjas. Reinfeldt har mött förslagen om skattehöjning med kritiken "som ett slag i ansiktet för låginkomsttagarna". Att Alliansen ändå får anses som skakat får veckans tobleroneattack anses visa. Reinfeldts valarbetare Mats Odell och Sven Otto Littorin lyfte i veckan fram den gamla tobleronehistorien igen, bara för att poängtera att hennes politik är ansvarslös och kreditfinansierad. Beskrivningen möttes med ett våldsamt utbrott Thomas Östros sida. Mats Odell har doch inte för avsikt att be om ursäkt. Men jag vill minnas att också Alliansens politik betalas med lånade pengar. Så att peka ut någon enskild oansvarig ur den utgångspunkten låter sig idag knappast göra. Jag tror ändå att vi först i nästa mätningen mer närmare oss sanningen för då vet vi hur väljarna svarar mot de olika ekonomiska förslagen. Ger väljarna då grönt ljus för Rödgrönts ekonomiska politik eller vill man se mer av Reinfeldts och Borgs hårdare jobblinje? Hur som kommer vi med all sannolik att behöva huka oss för alla erbjudanden. Makten är populär och de gamla värdena ur led. Och en viktig fråga är om Alliansen nu lyckats misskreditera Sahlin i sådan grad genom att påminna oss om tableroneaffären att hon är omöjlig som statsminister. Det återstår att se. Fast visst har det fäst nu, vilket självklart Svenska Dagbaldets ledarskribent Per Gudmundson passar på att konstaterar i sin ledarblogg. Mitt huvudintresse ligger ändå enbart i att något av blocken får egen majoritet eller på annat sett ser till att Sverigedemokraterna inte kan agerar i riksdagen om partiet väljs in i höst. Tendensen pekar också mot detta. För efter att ha legat under riksdagsspärren i DN/Synovates undersökningar är man nu precis i nivå med den. Så för mig är det sak samma med rödgrönt eller barndgult bara jag slipper brunt.

Andrag bloggar Kent Persson (m) blogg Mats Engström Kulturbloggen Makthavare Rasmus Lenefors Thomas Hartman - In The Pendent

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

tisdag 27 april 2010

President Barack Obamas auktoritet brister - senaten gör tummen ner för finansförslag

Republikanerna i senaten har fått ihop tillräckligt med röster för att stoppa president Barack Obamas förslag om hårdare regler mot finanssektorn. Det var i förra veckan som han i ett tal anklagade de som arbetar i sektorn för att inte ha förändrat det beteende som han menar orsakade den senaste finanskrisen. "I slutändan finns det inte någon gräns mellan Main Street och Wall Street. ”Vi lyfter eller faller tillsammans som en nation. Så jag uppmanar er att förena er med mig", sa Barack Obama. Nu verkar det alltså som om inte tillräckligt många vill förhindra det gemensamma fallet, trots presidentens förmaningar. Vi ser fler tecken på att hans auktoritet brister. Men hand har en vår och sommar på sig att visa styrka och peka ut den fortsatta gemensamma riktningen för USA. Och tur är det för honom och demokraterna att republikanerna har svårt att skaka fram ett vettigt alternativ, för ingen - ens högern, vid sidan av den yttersta, kan väl ta karaktärer som Sarah Palin eller mormonen Glenn Beck på allvar. Och inte ska heller den vita mansrörelsen Tea Party kunna vara ett realistiskt hot mot förståndet. Vi får se i november vid kongressvalet om Obama försvagas ytterligare och vilket pris han fått betala för genomförandet av den statliga allmänna sjukförsäkringen.

Läs även andra bloggares åsikter om

måndag 26 april 2010

Måste vi införa dödsnämnder nu för att skydda läkarna från åklagarna?

Under våren kom plötsligt frågan om dödshjälp på tapeten. Det orsakades av att en kvinna önskade dö, utan att få det. Läkarna sa sig vilja hjälpa henne. Läkaresällskapets etiska delegation anser att hon har rätt att besluta om att vården ska avbrytas och hade skrivit till Socialstyrelsen för att få ett klarläggande. Också folkrörelsen ställde sig bakom kvinnans önskan. Gunnar Hagberg, ordförande för föreningen Rätten till en värdig död, anser att det är självklart att kvinnans önskemål ska uppfyllas. Socialstyrelsen uppträdde osäkert. Frågan poppar upp då och då, alltid i samband med ett ömmande fall som väcker allmänhetens känslor. Och varje gång blir expertis och beslutsfattare, om inte handlingsförlamade så i all fall oense. I botten ligger både allmänmoraliska och medicinetiska överväganden. Frågan är naturligtvis med vilket allvar man kan ta på en persons önskan att dö och i vilka fall det skulle vara möjligt att få döden verkställd. Nu har i alla fall Socialstyrelsen lyckats med konststycket att samtidigt slå fast att aktiv dödshjälp ska vara fortsatt förbjuden och tillåta den. Enligt myndigheten ska den person som vill avbryta sin livsuppehållande behandling ha rätt att göra det. Förutsättningen är att han eller hon förstår den information som läkarna ger och konsekvensen av sitt beslut. Prövning får ske utefter individuella omständigheter. Och då undrar jag man ska lösa den fortsatta risken varje läkare står inför att bli åtalad enligt brottsbalkens regler. Måste vi ändå inte inrätta en dödsnämnd som skydda skydda läkarna, för någon absolut rätt att bli dödad föreligger uppenbarligen inte. Och som ni kanske förstår är jag inte imponerad av ropen efter dödshjälp. Jag tycker, som den ateist och modernist jag är, att det är omöjligt att avgöra vem som ska få dö. Att människor lider är en sak som hälso- och sjukvården behöver bli bättre på att ta hand om. Men att lösa det genom att öppet tala om rätten till att dö är förkastligt. Det skulle heller inte förvåna mig om vi inte snart har en kö utanför Socialstyrelsen av dödslängtande människor. Och det som gör mig mest förvånad är att Kristdemokraternas Göran Hägglund tycker att det är bra att vi får en ordning på dödandet. ”En beslutskapabel patient som har information om konsekvenser och alternativa behandlingar ska själv avgöra om behandlingen ska avslutas eller inte” säger Hägglund till Svenska Dagbladet. Och hur vet man att beslutskapaliteten inte bygger på en yttre press eller allmän förvirring. Jag vill avslutningsvis påminna om hur många vittnat om att de är glada över sina misslyckade självmordsförsök.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

söndag 25 april 2010

Blir president Barack Obama en lame duck efter hösten omval i kongressen?

Under rubriken Washington: Förtroendet i botten beskrev ledarskribenten Johannes Åman i Dagens Nyheter häromdagen att missnöjet i landet pyr. En stor studie från Pew Research Center visar att missnöjet med hur landet styrs är bredare och djupare än på mycket länge. Närmast påminner situationen om den som rådde 1994 under Bill Clintons första mandatperiod. "Bara 19 procent av amerikanerna säger sig nu vara i stort sett nöjda med hur politiken sköts på den federala nivån. 56 procent uppger sig vara frustrerade och hela 21 procent arga". Det står alltmer klart att president Barack Obama arbete att baxa sjukvårdsreformen igenom
senaten kommer att kosta honom majoriteten i kongressen. Först förlorade demokraterna flera viktiga lokala val till republikanerna, sedan vann konservative Scott Brown fyllnadsvalet i Massachussets till senaten efter avlidna Ted Kennedy varpå demokratiske senatorn Evan Bayh deklarerade att han har för avsikt att lämna sitt säkra mandat när hans plats är föremål för val. Han är bara en av flera demokrater som tycker att det politiska arbetet på riksnivå är meningslöst. Idag skriver också New York Times att det demokratiska partiet står inte för allvarlig utmaning under höstens val till kamrarna i kongressen. Sannolikt förlorar partiet sin majoritet. Vad som händer sen står skrivet i stjärnorna, men kan Obama komma att redan då börja att betraktas som en lame duck. I startgroparna står redan Tea Party-rörelsen och väntar som gamar. Det skulle vara olyckligt om Obama inte blir omvald till en andra presidentperiod. Men han har ändå hittills överraskat. Kanske ger inte de brösttoner som nu förs fram honom annat än småskavanker. Vi får se med vilken kraft Obama kan gå fram när det om ett år drar ihop sig till valkamp, om han hunnit kurera sig.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Att Internet är galet får vi alltflera bevis på - win win i att lägga ner vansinnet

Svenska Dagbladets ledarskribent Sanna Rayman skriver idag om den valbloggande gräsroten som ett problem för moderpartiet. När så kallat vanligt folk på allvar släpps in i mediabruset höjs brösttonerna och kvalitéten sänks. "Skvallriga reportrar och kampanjande bloggar kommer att göra allt de kan i valrörelsen för att gräva fram enstaka dumheter och utbrott som ingen annars hade läst. Om och om igen kommer en argsint partimedlem i Klippan eller en frispråkig suppleant i Sunne att göras till representant för ett helt parti. Om och om igen kommer partierna att tvingas ta avstånd från perifera personer de knappt visste fanns, från mossan i de välansade mattorna av 'gräsrötter'. De sociala medierna går från pratglad ankdamm till brett massmedium. Det har såklart även goda sidor, men det innebär oundvikligen att vi går från det initierade och spretiga till något bredare och plattare. Förhoppningsvis avtar det mot slutet av september, ty det är olidligt tråkigt." Vad jag förstår menar Rayman att bloggosfärens inträde på arenan leder till att vi får mindre av politiks diskussion och mer av rent stolleri. Och jag lägger detta till min samlingen av skäl till varför Internet mest är ett problem, i alla fall när det kokar ner till något annat än exempelvis lättillgänglig press och en väloljad infrastruktur. Vid sidan av att Internet på hobbynivå mest är ett verktyg för illegal nedladdning, nätmobbning och för terrorister och allsköns extremism är ett gränslöst rum använder bloggfolket i allmänhet, alltså sådana som jag, för mycket tid till att formulera galna ståndpunkter som i liten omfattning har litet om ens något med verkligheten att göra. Det vore bättre om jag och många andra istället tog hand om våra liv i den verkliga världen. Det finns helt klart ett win win i att var och en gör vad de är bra på, sköta våra jobb och familjer. Och jag hoppas ingen läser den här bloggen för den är mest mitt lilla tankeprojekt och inte tillyxad som ett försök att påverka något. Och den här bloggaren skulle verkligen behöva göra annat än att gödsla världen med mer dynga.

Andra bloggar: Moderata perpektiv Kent Persson (m) blogg Seved Monke Julia Skott Mina Moderata Karameller Johan Westerholm Esbatis kommentarer

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

fredag 23 april 2010

Makten kan inte vara allt - eller hur Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt

Tillhör du den grupp som Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin ägnar djupa studier åt - den femtedel av väljarkåren som kan korsa blockgränserna i höstens val? Sifo presenterar du uppgifter om vilka som kan komma att avgöra valet. Tio procent att de borgliga väljarna säger sig kunna rösta på Socialdemokraterna och nio på Miljöpartiet. Lika många av de rödgröna väljarna skulle kunna tänka sig att rösta på moderaterna. Vi kan alltså utmönstra en relativt stor grupp som det inte spelar så stor roll för vilket parti som har regeringsmakten, så till den grad att den alltså kan avgöra valet. Och mycket försiktigt går man nu fram i de olika lägren. "Valspurten betyder allt", säger valanalytikern och professorn Sören Holmberg till Svenska Dagblandet. Man testar olika budskap i fokusgrupper, antingen bestående av övertygade anhängare eller tänkbara blocköverskridare. Och för Moderaterna framstår det som än viktigare att släta ut sin politik och få den att se ut som om den gäller alla. ”Vi ska betona vikten av ett samhälle som håller ihop”, säger Moderaternas partistrateg Per Schlingmann. Likaså anstränger sig Miljöpartiet för att locka till sig nya genom att bli bredare. ”Det är vår avsikt att lyfta frågor som kan intressera blockbytarna”, säger Miljöpartiets partisekreterare Agneta Börjesson. Men jag undrar i mitt stilla sinne om det är så självklart att för det rödgröna och det blåa laget att det övertygade väljarna blir kvar. I vart falla tror jag att Reinfeldt, Borg och Schlingmann lever farligt. Hur mycket sossar kan de bli utan att kärngrupperna på allvara börjar att ifrågasätta det politiska avkönandet. Hos det rödgröna laget finns det ändå ett rejält rött alternativ hos Ohly, även om det gröna partiet lever farligt ju längre ifrån man kommer sin fundamentala gröna konfliktpolitik för att istället utvecklas till ett förvaltande tillväxtparti. Händer det tvingas Alliansen och den rödgröna oppositionen skruva till sin politik, för utan de fundamentala väljarna finns väl knappast en grund för partierna. Så kanske pendeln snart slår över och vi ändå får en ekonomiskt politisk polarisering i riksdagen, precis som professorerna Stefan Svallfors och Bo Rothstein efterfrågar. För så här slött kan vi inte ha det länge till. Vem vill egentligen ha sju partier och en politik bara för att samtliga eftersträvar makten, särskilt som den ambitionen riskerar att medföra att vi får in ett åttonde brunt parti. Hua! Bevare oss för stollerierna och galenskapen. Ge oss en riktig politiskt polariserad riksdag. Makten i sig kan ju inte vara allt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

torsdag 22 april 2010

Också Dagens DN:s Henrik Brors ifrågasätter värdet folkomröstningar

Också Dagens Nyheters politiske kolumnist Henrik Bors sällar sig till bloggen och Olof Ruin när han idag konstaterar att ”erfarenheterna från folkomröstningar är dystra för demokratin”. Det är med anledning av att den rödgröna oppositionen i Stockholms stadshus, läs Miljöpartiet, tänker tvinga fram en folkomröstning om Förbifart Stockholm som han konstaterar att just folkomröstningar enbart medför stora och långa politiska tvister. Och det var väl något sådant jag tänkte då jag på mitt Twitter igår skrev att Miljöpartiet kommer att dränka Förbifart Stockholm i politik och att vi därför får fortsätta hålla oss med Genomfart Stockholm. Det var dessutom säkert i linje med Brors tankar som Ruin igår påpekade att frågeställningar som lyfts för folkomröstningar nästan alltid är tagna ur sitt sammanhang och därför gör resultatet otillämpligt. Detta tillsammans med att frågorna nästan alltid ställts utan ett tydligt ja- eller nejalternativ gör valutgångarna än meningslösare. Men som jag skrev på bloggen igår utgör den typen av parlamentarism kärnan hos Miljöpartiet. I deras värld avgörs frågor bäst under stormöten. Jag har också uppmärksammat att många yngre människor ifrågasätter den traditionella representativa parlamentarismen, åtminstone har många svårt att acceptera att riksdagsspärren är så hög som fyra procent. Det anses som odemokratiskt. Och inte minst mot den bakgrunden tror jag att vi står inför ett parlamentariskt paradigmskifte. Fler kommer att kräva en parlamentarism som i mindre utsträckning är representativ och är mer direkt. Så det är bara att tugga i sig rödgrönas krav på folkomröstning om Förbifart Stockholm. Det kommer att blir mer av sådan direktdemokrati i framtiden, också genom att fler särintressen är representerade i riksdagen. Tyvärr är det begränsade till 349 stycken. Men vi kan nog bygga ut riksdagen så att den mer liknar sovjetiska duman - ju fler olika i riksdagen desto mer demokrati.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

onsdag 21 april 2010

Miljöpartiet vill närdemokratibomba landet till en ineffektiv tomtebolyck

På den här bloggen står vi helt eniga med professor Olof Ruin om att institutet folkomröstningar på inget sätt självklart utgör en bättre garant för demokratin. Vi har tidigare idoliserat Ruin när han tagit loven av stollerierna om att det skulle vara bra att ha många partier i riksdagen. Liksom vi och Gunnar Wetterberg undrar han akademiskt försiktigt om inte tiden är mogen för en konstitutionell ändring (grundlagsändring) som innebär att det blir lättare att få politiska majoriteter i riksdagen. När det gäller folkomröstningar säger han till Dagens Nyheter att vid” folkomröstning, bryter man ut den ur ett större sammanhang. Ofta är ju politikens uppgift är att binda samman eller att ha en överblick av hur olika frågor hänger ihop”. Dessutom pekar han på att förre röstar än vid allmänna val. Och visst har han rätt i att den rödgröna oppositionens förslag om att låta frågan om Förbifart Stockholm avgöras genom en folkomröstning motiveras av att Stockholms rödgröna koalition inte kommer överens och att sättet att avgöra frågor på ligger ideologiskt nära till hands för Miljöpartiet och dess medlemmar. Men vi på bloggen tycker i praktiken illa om ofoget att överutnyttja av detta närdemokratiska instrument. Det kanske inte finns anledning att gå så långt som Centerpartiets Claes Västerteg och säga att det är “ett desperat försök att måla upp en bild av enighet” bland oppositionspartierna eller Ewa Samuelsson (KD) som kallar förslaget ”för fegt”. Istället tycker måste det slås fast att det är modigt av Miljöpartiet att driva frågan dithän, för troligen kommer man att förlora i popularitet. Stockholmsväljarna, som vill bort från genomfart Stockholm, kommer att inse att Miljöpartiet inte är lattemysiga schablonaktiga Maria Wetterstrand, utan ett militant grönt parti som tycker genuint illa om representativa demokrati och istället vill stormöten om allt möjligt. Alltså, på sätt och vis bomba oss tillbaka till stenåldern, men inte med skarpa vapen utan med vass byråkrati. Man står både i teorin och praktiken för en modell som går på tvärs mot modernismens effektivitet och storskalighet. Hos partiets kärna finns en längtan efter en trögare tomtebolycka. Hur vis ska ha det? Ja, det är bara att välja. Fram till dess får expertisen grunna på om rödgrönas beslut att tvinga Stockholmarna till folkomröstning är förenlig med lagen. Mona Sahlin säger att så är fallet. Men professor Folke Johansson är tveksam.

Andra bloggare: Dyana Jadarian Dick Erixon Jinges web Bloggledaren Svd.se ledarredaktionens blogg

måndag 19 april 2010

Inte kommer Cameron undan med sin rika farsa - som Clegg gör

Det är inte bara vi i Sverige som i år står inför parlamentariskt trubbel. Också England riskerar att vara utan ett regeringsdugligt alternativ, för sedan Liberaldemokraternas ledare Nick Clegg i förra veckan med dunder och brak gick igenom de brittiska teve-rutorna i den teve-sända valdebatten verkar det som om varken regerande labourledaren Gordon Brown eller den utmanande konservative toryledaren David Cameron kommer att kunna bilda egen majoritetsregering - även om det idag rapporteras att Cameron drar ifrån Brown. Snackisen i UK är ändå Clegg. Utgångsläget är alltså detsamma för de engelska toppolitikerna som det är för Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin, fast med en något annan touch. Väljarna på den gröna ön behöver inte oroa sig övar att tvingas kompromissa med intoleransens representanter. Brown eller Cameron kommer att få försöka lirka med liberala och demokratiska Clegg för att söka stöd för sin regering. I dagens Studio Ett diskuterades det politiska läget med Clegg som vågmästare. Londonkorrespondenten Johan Prane kunde inte säkert värdera Liberaldemokraterna utifrån en höger- vänsterskala. Traditionellt har partiet ansetts ligga till vänster, till och med om Labour. Fast om detta är idag osäkert, för Prane upplyste oss om att Clegg har en rikare pappa än Cameron. Så hur Clegg står får vi vänta något med att få klarhet i. Men det måste hur som helst vara som en kall bitter ale i Camerons engelskt konservativa strupe att meningsmotståndaren kommer undan med att vara en rikemanspojk nu när han själv utsätts för spott och spe med hänvisning till att han är född med silversked i mun. Klart är ändå att det blir spännande att följa valet i England. Från att det länge sett ut att bli en promenadseger för de tory är de plötsligt tre om det. Och den specialintresserade kan roa sig med att titta på sajten My David Cameron och se hur de roliga britterna driver gäck med sin eventuelle nya premiärminister. Om ett par veckor vet vi säkert hur det gick.

Andra bloggare Aftonbladet ledarblogg Liberal bloggare Scaber Nestor Runos blogg Dick Erixon Karl Hellberg - liberal kandidat 2010

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

söndag 18 april 2010

Men visst får vi en majoritetsregering med blågrönt eller nyval efter valet

Inget av blocken får egen majoritet och Sverigedemokraterna ges en vågmästarroll efter valet i höst. Det är den senaste prognosen enligt Sifos senaste väljarbarometer som bland andra Ekot presenterade idag. Och även om Rödgrönt fortfarande leder så knappar Alliansen in. Idag kan Mona Sahlins koalition räkna in 48, 5 procent av rösterna medan Fredrik Reinfeldts får 45 procent. Med det har oppositionen tappat nära två procent till regeringspartierna. Partiernas siffror i procent med förändringen sedan februari i procentenheter inom parentes: Socialdemokraterna 34,1 (+0,1), Vänsterpartiet 5,4 (-0,2), Miljöpartiet 9,0 (-1,6), Moderaterna 29,8 (-1,0), Centern 4,9 (+0,2), Folkpartiet 6,2 (+0,3), Kristdemokraterna 4,1 (+0,3), Sverigedemokraterna 4,9 (+1,1) och övriga 1,6 (+0,7. Och jag tror att detta resultat väl representerar det vi kommer att ha i när alla lapparna räknas den 17 september. Det innebär att vi kommer att antingen ha en minoritetsregering utan Sverigedemokraterna eller en majoritetsregering utan Sverigedemokraterna. För jag tror inte varken det rödgröna eller blåa laget kommer att ställa upp på allt vad det innebär att inte ifrågasätta den ledande minoriteten bara för att undanhålla det oönskade Sverigedemokraterna från inflytande. Det har inte minst Mona Sahlin satt stopp för. Hon har förklarat att en minoritetsregering skulle innebära politisk kaos. Då återstår att fundera över om något av de båda grupperingarna kan bilda majoritet. För mig har det länge stått klart att Miljöpartiet är nyckeln. MP har inte bara blivit populärare bland väljarna. Partiets vänster-borgliga framtoning gör att man relativt smidigt kan välja mellan röt och blått. Reinfeldt har dessutom redan skickat ut spejare Jan Björklund för att sondera terrängen. Och jag kan inte riktigt se det som realistiskt att ett av Alliansens partier springer över till rödgrön, så istället menar jag att vi kommer att se en blågrön regering efter valet om inte nyval. Allt under förutsättning att brunt kommer in som vägmästare. Detta är det parlamentariska läget. Hur vill du ha det. Jag vill, som jag tidigare redogjort, göra det svårare för partier att komma in i riksdagen. Hur gärna man än vill värna alla enskildas rätt att göra sin röst hörd finns det en parlamentarisk gräns för vad man kan stå ut med. Landet måste kunna styras - eller hur Gunnar Wetterberg och Olof Ruin.

Andra bloggar: Signerat Kjellberg Makthavare.se Kent Persson (m) blogg Peter Andersson med rätt att tycka Per Wirtén I huvudet på fröken Fransson

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

lördag 17 april 2010

Spelar inte så stor roll hur du röstar i rikdagsvalet bara du röstar rätt

Moderaterna fortsätter sin socialdemokratisering. Under gårdagens inledningstal på partiets konferens i Göteborg kläckte M-strategen Per Schlingmann ny folkhemska ideom, som exempelvis: Det är viktigt med en stark offentlig sektor! Vi måste värna full sysselsättning! Efter att på fjorårets stämma i Strängnäs överraskande pekat ut S-ikonon Tage Erlander som läromästaren och den politiska mentorn går man alltså vidare på trygghetens väg. Och visst blir det alltmer tydligt att Sverige är färdigreformerat och bara står till förfogande som objekt för förvaltning för hugande spekulanter. Jag har sagt det förr men upprepar tanken om att vi kanske inte på väg mot en tvåpartistat - utan mot en enpartistat. Alltså, välfärdsfrågorna att argumentera om finns inte kvar. Alla riksdagspartier älskar höga skatter och välfärd. Och det är ju där själva problemet ligger, för precis som bland andra professorerna Stefan Svallfors och Bo Rothstein påpekat medför frånvaron av ekonomisk politisk polarisering breddar väggen för extremism. Något som också visar sig i empirin genom att Sverigedemokraterna i Skops senaste väljarundersökning ligger stadigt på statistiskt säkerställda fem procent. Jag hävdra dessutom att Schlingmann är särskilt kontroversiell när han å Alliansens vägnar hävdar att "vår syn på välfärden har ändrats, sa Per Schlingmann. Nu ligger fokus på kvalitet och tillgänglighet, inte på vem som driver verksamheten (privata aktörer eller landstingen)". Den diskussionen finns också inom den rödgröna oppositionen. Så mitt budskap till dig är att det, åtminstone på pappret, inte spelar så stor roll hur du väljer i höst bara du väljer rätt. Håll det bruna borta.

Andra bloggar: Världens Eko

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

fredag 16 april 2010

Alliansens Danielsson förklarar parlamentarismen för alliansens Sundin

Centerpartistiske riksdagsmannen Staffan Danielsson frågar idag sin folkpartistiske riksdags- och allianskollega Mathias Sundin om han nu önskar att den av regeringspartierna surt framförhandlade energiöverenskommelsen röstas ner i juni, bara för att en M-vilde och några samvetskännande Centerpartister ska kunna utöva sin rätt att göra en bedömning av vad som är rätt politik för deras parti. Frågan ställs med anledning av att Mathias Sundin här om dagen på Svenska Dagbladets Brännpunkt hävdade att självständiga riksdagsmän stärker alliansen. Danielsson pekar på att ”innan den borgerliga regeringen enas om förslag till riksdagen sker en nära dialog med riksdagsledamöter och riksdagsgrupper. Denna process kan vara mycket laddad och tuff och påverkar självfallet resultatet. När sedan en enig regering - förankrad i sina riksdagsgrupper - lägger sina förslag till riksdagen har jag deklarerat att det ska väldigt mycket till för att gå emot sin egen regering. I det läget vill Mathias Sundin tillåta sig själva och många andra att ställa ultimativa krav och börja förhandla på nytt med hot om att annars stödja de rödgröna. Ett sådant bristande förtroende för regeringen skulle givetvis försvaga den och kunna leda till dess fall”. Och jag vill tillägga att Sundin inte respekterar utgångspunkterna för den demokratiska parlamentarismen. Vem avgör när intresset är tillräckligt stort för att gå emot en majoritet. Enligt Sundin har varje enskild riskdagsledamot. Och i fallet Göran Thingwall vet vi att det ligger mer bakom frifräseriet än bara vad som är rätt politik för Moderaterna - eller så inte. Idag är det ju svårt att veta vad som är moderat politik. Kanske är det ändå Thingwall som har rätt M-känslan. Då måste han tillåta sig att gå emot sina egna. Dn.se har från igår öppnar en butik för frifräsare. Där hittar du vem som driver dina hjärtefrågor. Seden så har vi snart full kalabalik i riksdagen - eller en polskt en som en del säger.

Senare under dagen gick Göran Tingwall ut med att han nu avser att rösta med regeringen vad gäller energiöverenskommelsen. Piskan kan nu läggas undan för Alliansen har nu det antal röster man behöver för att propositionen ska gå igenom.

20100504 Ekot meddelar idag att Göran Thingwall nu till och med på papper skrivit under på att rösta för energiöverenskommelsen. Ett klart udda inslag i det parlamentariska livet. Men kanske något vi fårvänja oss vid ju fler frifräsare vi får i riksdagen. Alla sätt att förankra en reform kan bli nödvändiga att överväga i den framtida politiska djungeln. I utbyte mot sin underskrift rapporteras att Thingwall ska få träffa Fredrik Reinfeldts statssekreterare för att ge sin version av privatläkarnas bekymmer.

Andar bloggar: Makthavare.se


torsdag 15 april 2010

Tea Party behöver Sarah Palin för kvinnorna - men vem lockar Karl-Oskar

I morse när jag lyssnade på P1 morgons inslag om Tea Party-rörelsen kom jag att tänka på en nyckelscen ur Vilhelm Mobergs utvandrarepos – då det går upp för Karl-Oskar att överheten följt honom över havet. Det är när en kyrka kräver resurser för att bygga en kyrka. Det var ju ok och påpud av sådana slag han flydde från. Han hade lämnat det gamla världen för att i den nya själv få bestämma över sitt liv. Tea Party rörelsen har slagit igenom stort. Den bildades i våras och hade då sitt första stora konvent, som hölls i cowboymusikens högborg Nashville. Mötet stora dragplatser var förra vicepresidentkandidaten Sarah Palin, ett självklart val kan tyckas med tanke på hennes konservativa linje. Samtycket fortsätter då Palin igår besökte gruppens lokala avdelning i Boston. Och från att ha betraktas som en marginell rörelse, mest för medlemmar i den tokigaste kristna högern, behandlas nu rörelsen med respekt - åtminstone av den moderata tokhögern inom inom GOP. Nyligen beskrev förre talmannen i senaten Newt Gingrich under ett tal på sydstatsrepublikanernas ledarskaps konvent i New Orleans, Louisiana, Palin som en av GOP:s viktigaste politiker och en av dem som kommer att leda partiet i nästa presidentval. Tea Party bildades som en motrörelse till president Barack Obamas förslag om statlig allmän sjukvårdsförsäkring och som han i dagsläget ser ut att baxa hela vägen genom senaten fram till ett färdigt lagförslag. Och priset kan visa sig bli högt för demokraterna, för det var länge sedan det konservativa USA hade en fråga som kunde ena dem. Många är rädda för den överstatlighet som sjukvårdsrefromen innebär och anser den som oamerikansk. Inte sedan Ronald Reagan utsåg dåvarande Sovjetunionen till Ondskans imperium har funnits en fråga med magnetisk kraft att dra till sig republikaner ur olika falangar. Och till hösten har nyval till kongressens båda kamrer. Det är då vi får veta hur det amerikanska folket tagit emot Obamas sjukvårdsreform. En försmak av hur det kan gå fick vi i fyllandsvallet efter Ted Kennedy, det så kallade chockvaltet, i annars traditionellt demokratiska Massachussets. Det kan bli så att demokraterna står inte bara har förlorat sin supermajoritet, utan också befinner sig i minoritet. En sådan utveckling hade aldrig varit möjlig utan dels en fråga som är så kontroversiell nog att bära en hel rörelse. Men för att lite sätta perspektiv på saken måste jag hänvisa till den undersökning New York Times idag redovisar om att lejonparten av de arton procent av amerikaner som identifierar sig med Tea Party är välutbildade vita gifta republikanska män. De till är också rädda för att förlora sin sociala position och göra en resa neråt i klasserna. Så helt i överensstämmelse är inte P1:s beskrivning av Tea Party som en gräsrotsrörelse bland republikaner i allmänhet. Men för att lösa den saken kanske Sarah Palin kan lösa när det är läge att osäkra - hon kan alla gånger se till att också de republikanska kvinnorna mobiliseras. Räcker det, för att knäcka Obama. Vet inte och hoppas inte för världens skull. Fast hur hade Karl Oskar röstat. Mot överhet var han, om än inte välutbildad. Kanske är det ändå han som kommer att avgöra 2013. Fast visst är Sarha Palin för tokig också för USA. Så jag känner mig ganska lugn över att det inte i vart fall blir hon som klår Obama.

Andra bloggar om Tea Party: USAval.se

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

tisdag 13 april 2010

Riksdagsledamöter - jag vill inte veta av självständighetsförklaringar

Under rubriken Självständiga riksdagsmän stärker alliansen lyfte folkpartistiske Mathias riksdagsmannen fram sin just sin favoritfråga att söndra regeringskoalitionen med. På Svenska Dagbladets Brännpunkt skrev han igår om hur viktig integriteten på nätet är just för honom. "Datalagringsdirektivet är ett klockrent exempel på när man inte ska lyda partipiskan. Det går mot min och Folkpartiets grundläggande liberala ideologi". Under våren har vi också kunnat se den Moderate riksdagsmannen Göran Thingwall brinna för privatläkarnas ekonomiska intressen. För honom måste har rätten att kunna tjäna maximalt med pengar vid en försäljning av sin verksamhet vara en grundläggande moderat politik. Jag menar, innan vi lärde känna Moderaternas som det Nya Arbetarpartiet brukade partiet ständigt arbeta för att staten inte ska lägga sig villkoren för det privat näringslivet. Likaså måste det framstå som självklart för Solvig Ternström att hennes Centerpartiet är emot kärnkraft. För Ternström och hennes partikamrater Eva Selin Lindgren och Sven Bergström är det därför antagligen okontroversiellt att gå emot den av allianspartierna framförhandlade energiöverenskommelsen, som de hotar att göra tillsammans med just Göran Thingwall. I söndagens Agenda berättade flera politiker, bland andra före detta riksdagskvinnan Cecilia Wikström (FP), om hur man centralt försökt piska in dem i partifållan inför viktiga voteringar i riksdagen. Och listan med enskilda riksdagsmäns olika hjärtefrågor kan säkert göras lika lång i meter som antalet ledamöter. Samtliga 349 delegater skulle nog någon gång gärna hänvisa till Mathias Sundins självständighetsförklaring om att det "borde vara riksdagens uppgift att vakta mot den sortens förslag. Det som står i grundlagen, att riksdagen är folkets främsta företrädare och att regeringen är ansvarig inför riksdagen tycks ha fallit i glömska. Lite elakt, men bara lite, kan man säga att riksdagsuppdraget handlar om att trycka på rätt knapp. Vilket som är rätt knapp avgör partiledningen", att åtminstone en dag slippa vara ett rundningsmärke eller en del av ett transportkompani. Men hurruni, det tycker inte jag. För mig består riksdagen av ett antal partier, samtliga invalda på ett partimandat. Jag är inte intresserad av vad olika riksdagsmän har för agenda. Mitt fokus ligger på att vi har en långsam stabil politisk social och ekonomisk utveckling. En del förslag gillar jag bättre än andra. Några inte alls. Men jag accepterar dem alla som ett utslag av den folkvilja som partierna representerar. Jag vill absolut inte ha polsk riksdag, som till och med moderata Anne-Marie Pålsson värjde sig emot i Agenda. Så ni i riksdagen, lägg ner alla tankar på självständighetsdeklarationer och ställ in er i ledet.

20100415 Centerpartisten Sven Bergström lämnade under onsdagen in sin motion med anledning av Alliansens enegiöverenskommelse. Han meddelar att han röstar emot förlaget under riksdagsbehandlingen den 17 juni om man inte tillgodoser hans krav. Det räcker med att fyra ledamöter röstar emot för att fälla överenskommelsen. Så många har idag också deklarerat att de överväger att rösta emot. Vi kan troligen se fram emot en het debatt och en vinande partipiska.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

måndag 12 april 2010

USA sätter hårt mot EU i Acta-förhandlingarna - snart har alla en Hadopi

Apropå gårdagens bloggpost om hur vad vi ska göra med det galna nätet vill jag idag också lyfta fram att det pågår Acta-förhandlingarna på Nya Zeeland om nätets framtid. Dessa handlar i huvudsak om hur den illegala fildelningen ska stoppas. Förhandlingarna går i praktiken till så att USA dikterar villkoren för Japan, EU med flera länder. För USA ligger det en stor pott pengar i att kunna häva gratiskulturen. Och många menar nu att den kompromiss EU-kommissionen och EU-parlamentet träffade om Telekompaketet, vilket Ipred är en del av, sannolikt får stryka på foten. USA trycker på för att leverantörerna ska göras skyldig att kontrollera sina abonnenter och vid brott mot upphovsrätten stänga av sin kund från tjänsten. Detta kommer snart också att vara en verklighet. Inget land, eller ens en sammanslutning av EU:s dignitet, kan stå emot USA. Och många enskilda länder står reda vid perrongen och en del har redan en platsbiljett, som exempelvis Frankrike som infört sådan regler genom antipiratlagen Hadopi. Men om utvecklingen får vi nästan inget säkert veta, eftersom Acta- diskussionerna Wellington förs under strikt sekretess. Och då spelar det ingen roll att EU-parlamentet vann striden mot EU-kommissionens om att kräva en större öppenheten. USA fortsätter att sätta dagordningen och bestämma taketen - och locket är på.

20100417 Idag meddelar parterna i Acta-förhandlingarna att förhandlingarna ska bli offentliga.

20100421 Nu har Acta-förhandlingarna offentliggörs. Och det står klart att man inte tar sikte på att kunna stänga av enskilda Internetanvändare. "Dokumentet tar sikte på mer omfattande intrång. Acta tar inte specifikt sikte på fildelning utan på fysiska produkter. Däremot kan man inte bortse från de intrång som begås på internet, det kan vara förfalskade klädmärken eller mediciner som säljs via nätsidor, säger Stefan Johansson, vid justitiedepartementet. Det ska bli intressant att följa förhandlingarna och se hur man kommer att lösa ett makroproblem genom att undvika åtgärder på mikronivå.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

söndag 11 april 2010

Så vad ska vi göra åt det galna och intoleranta Internetet - för som nu kan det inte va

Jag har tidigare undrat över vad nätet ska göra med oss och vart det ska ta oss. Kan vi hantera den frihet och det ansvar som mer av en slump lagt oss i händerna? Det finns de som inte tycker det. Under förra året rasade en het debatt om de restrektioner EU vill införa genom Telekompaketet. Man har arbetet bland annat för att göra leverantörerna av Internettjänster. Det handlar om att skydda den upphovsrättsliga industrin mot illegal fildelning. En fråga som inte slutligen löst till fullo än. Men Internet medför även andra problem. Och i USA överväger man därför på visa håll att ta fram en knappen knappen som president Barack Obama skulle kunna stänga av nätet med. Framförallt vill man göra det mindre enkelt för destruktiva krafter att samordna sig via nätet, som exempelvis terrorister. Erfarenheterna kring World Trade Center-attentatet samt London- och Madridbomberna visar att det idag är nästan omöjligt att hitta de som vill förstöra. Även intoleransen frodas genom nätet. Dagens Nyheter beskrev häromdagen att Internet innebär ett uppsving för ultrahögern. "Det fanns en tid då högerextrema grupper spred sitt budskap på papper. De tryckte tidningar och delade ut flygblad. På den tiden hade de här grupperna en liten möjlighet att bedriva lobbyverksamhet. De fick väldigt lite utrymme i det offentliga rummet. En del försökte med vit makt-musik eller besökte skolor, men den typen av aktiviteter kräver organisering och mycket folk. Det var lätt att stänga de här grupperna ute, säger Mikael Hjerm som forskar om nationalism och främlingsfientlighet vid Umeå universitet. Den tiden är förbi. I dag florerar extremhögern istället på nätet. De rekryterar nya anhängare på sociala medier som Facebook och Myspace, på Youtube, bloggar och privata hemsidor. Under fingerade namn, eller anonymt, uttrycker de åsikter på ett sätt som många gånger bryter mot lagen. Misstänkta förövare med invandrarbakgrund hängs ut med namn, personnummer och bild". Så det är alltså inte bara det offentliga Sverige som har svårt att hantera den bruna flocken genom att misslyckas ta debatten med dem. När vi sen också kan se hur hatet flöda på nätet i de två aktuella fallen i Bjästa och Landskrona blir jag rädde för mig själv och er andra. I det förra fallet sattes först mobben via nätet upp mot ett brottsoffer för att sedan vändas mot förövaren - båda har tvingats lämna sin hemort och båda är barn. I det senare hängs nu en misstänkt ut på nätet, inte i första hand enbart för att han är misstänkt för ett brott utan också för att han är invandrare. Och även om nynazisterna försök att idag på Landskronas gator följa upp detta misslyckades fortgår jakten på han på nätet. Detta är en del av de företeelser som gör mig till nätskeptiker. Fast det går inte att bortse från den stora betydelse som ett fritt Internet har för demokratins globala utveckling. Världens tyranner har ett självklart intresse av att stoppa informationsflödet, för hur ska de annars kunna fortsätta plåga sina folk. Vi ser också hur exempelvis Kinas totalitära styre försöker kväsa Google. Samtidigt ger Internet en hittills oöverträffad möjlighet till förströelse och kunskapsinhämtande. Så mot den bakgrunden kan jag idag inte tänka mig ett liv utan Internet, men visst måste vi hitta ett sätt att hindra den trista destruktivitet som frodas på nätet i skyddet av den dunkla anonymiteten. Och bäva för dagen när terroristerna får tag i kärnvapen, såsom president Barack Obamaa nu hävdar att man försöker med. Och är det nödvändigt för yttrandefriehtens skull att det får finnas informationssidor på nätet exempelvis om hur man gör självmord eller svälter sig själv?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


torsdag 8 april 2010

Fredrik Reinfeldt, rår du den parlamentariska M-vilden Göran Thingwall

Igår skrev jag om den moderata riksdagsledamoten Göran Thingwall under rubriken Bevara oss från den politiska vilden och det personliga politiska mandatet. Han har hoppat av sin riksdagsgrupp och hotar att fälla Alliansens energiöverenskommelse enbart för att regeringen vägrar att ändra reglerna för försäljning av privatläkares kliniker. Hans partiordförande Fredrik Reinfeldt säger att Thingwall, som är privatläkare med egen klinik, enbart handlar i egen sak. Dagens Nyheters Henrik bror konstaterar i dagen papperstidning att det är tveksamt om väljarna vill ha solokörande politiker. "Göran Thingwalls utpressningsförsök mot regeringen för att tjäna miljoner på sin läkarpraktik har alla som hyllar självständiga riksdagsledamöter att sätta kaffet i vrångstrupen", förklarar Brors. (något som ju aldrig hyllats på den här bloggen) Samtidigt skriver Hans Olsson under rubriken Visst är det omoraliskt att Thingwall egentligen är en kärnkraftsanhängare. Man beskriver den ändring i lagen som upprör honom. Riksdagen antog i mars 2009 en ändring i lagen om ersättningsetablering inom sjukvården. Den upphävde S-regeringens tidigare stopplag och gav cirka tusen läkare som har egna mottagare och får ersättning genom den offentliga nationella taxan möjlighet att sälja sin privatkliniker. Men i lagen finns begränsningen att den som köper måste gå över till det vårdsystem och ersättningar som landstinget infört. Thingwall röstade emot regeringens proposition eftersom begränsningarna enligt hans bedömning medför att priset på hans privatklinik sjunker med flera miljoner kronor. Där har vi det egenintresse som hans partiordförande Fredrik Reinfeldt kallar egenintresse. Vi kan nu se att pressen ökar. Snart får vi veta vilket material Thingwall är gjort av - soft bomull eller av kallt stål. Hittills har han i alla fall inte gett uttryck för att vilja vara ett rundningsmärke. Han gick inte emot sin partilinje när uranfrågan nyligen var uppe till omröstning, men det kan ha berott på att hans röst då inte var avgörande. Som sagt, den 217 juni vet vi mer.

20100416 Göran Tingwall ut med att han nu avser att rösta med regeringen vad gäller energiöverenskommelsen. Piskan kan nu läggas undan för Alliansen har nu det antal röster man behöver för att propositionen ska gå igenom.

20100504 Ekot meddelar idag att Göran Thingwall nu till och med på papper skrivit under på att rösta för energiöverenskommelsen. Ett klart udda inslag i det parlamentariska livet. Men kanske något vi fårvänja oss vid ju fler frifräsare vi får i riksdagen. Alla sätt att förankra en reform kan bli nödvändiga att överväga i den framtida politiska djungeln. I utbyte mot sin underskrift rapporteras att Thingwall ska få träffa Fredrik Reinfeldts statssekreterare för att ge sin version av privatläkarnas bekymmer.

Andra bloggar: Makthavare.se

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

onsdag 7 april 2010

Bevara oss från den politiska vilden och det personliga politiska mandatet

Många tycker att grundlagsberedningens förslag att sänka riksdagsspärren vid personval från åtta till fem procent är i minsta laget. De anser att det ska vara än lättar att ta sig in i riksdagen av egen kraft. Men när jag beskådar turerna kring Göran Thingwall undrar jag om de missnöjda tänkt igenom sin sak. Thingwall är riksdagsmannen på Värmlandsbänken som valdes in på ett moderat mandat men som i januari hoppade av den moderata partigruppen för att bli politisk vilde. Orsaken var att Alliansens politik ifråga om privatpraktiserande läkares villkor vid försäljning av sina kliniker inte passade. Alltså en fråga som personligen rörde den till vardags privatpraktiserande läkaren Thingwall. För att straffa regeringen hotar Göran Thingwall med att fälla energiöverenskommelsen, den som bland annat innebär en nysatsning på kärnkraft. Det är därför inte med ideella utgångspunkter Thingwall sällar sig till den miljöpolitiskt övertygade centerpartistiska minoriteten som planerar att rösta emot propositionen den 17 juni. Thingwall har enbart skäl som kan kopplas till politisk utpressning, eller för att använda en mindre laddad beteckning för att bjuda in till politisk kohandel. Frågan är bara vad hans före detta partiordförande Fredrik Reinfeldt, som i Ekots lördagsintervju härom veckan klargjorde att Thingwall nu bara är i riksdagen för egen vinnings skull, kan tänkas vilja byta bort för att öka privatläkarnas möjlighet att berika sig. För dagen inget. Reinfeldt vägrar att ställa upp på någon som helst förhandling med Thingwall. Därmed verkar det som om vi har ett politiskt dödläge, för med Thingwalls röst emot överenskommelsen faller förslaget. En av Alliansen, under stor svett och möda, framtagen överenskommelse, med stor betydelse för landet, kan under sådana förhållanden inte klubbas innan valet i höst. Vi riskerar alltså att hamna i ett energipolitiskt limbo. Det saknas nämligen alternativ energipolitik. Den här typen av grundläggande politik förhandlas fram med utgångspunkten att varje partiföreträdare har ett partipolitiskt mandat. Detta har också fått det parti han nu lierat sig med att få kalla fötter, för Sveriges Pensionärers Riksparti (SPI) stöder energiöverenskommelsen. I Sverige röstar vi fortfarande på partier och deras partiprogram. Syftet är att få fram stabila majoriteter eller partipolitiska koalitioner. Ett utökat inslag av personliga mandat undanröjer på sikt denna parlamentariska struktur. I takt med att riksdagsledamöter väljs in i riksdagen på egna mandat minskar förutsägbarheten i politiken. Under sådana förutsättningar är det omöjligt att veta hur en proposition kommer att tas emot i riksdagen. Alltid känner sig någon riksdagsledamot orättvist behandlad. Tillsammans med ett ökat antal småpartier i riskdagen riskerar en personliga mandatet att helt lamslå det parlamentariska arbetet. Det är inte en utveckling jag vill se. Därför hoppas jag att vi besinnar oss och fortsätter att styra det här landet med en partipolitisk representativitet metod. Jag alltså heller inget till övers för riksdagsmän som gråter över att enbart tillhöra riksdagens transportkompani. För att samhället ska kunna fortsätta att administreras effektivt måste några vara rundningsmärken. Missnöje med sittande regering visas i god parlamentariskt ande var fjärde år. Så bevara oss från den politiske vilden och det personliga politiska mandatet.

20100416 Göran Tingwall ut med att han nu avser att rösta med regeringen vad gäller energiöverenskommelsen. Piskan kan nu läggas undan för Alliansen har nu det antal röster man behöver för att propositionen ska gå igenom.

Läs även andra bloggares åsikter om Göran Thingwall, Fredrik Reinfeldt, Energiöverenskommelsen, Kärnkraft, Valet 2010

lördag 3 april 2010

Okej - hur har vi det med eliten idag då (vad snackar man om)?

Minns ni Alexander Bards Elit. Den mejl-lista han satte ihop för att hålla en sluten diskussion med top of the cream av samhällstoppen - bara de smartaste och mest framstående i Sverige sattes upp. Det handlar alltså om den elektroblippande musikern (han i skägg) och ultraliberala debattören som som ofta framhäver sin egen förträfflighet som ville samla sina likar under ett tak. Men inte är jag imponerade av listan. Med var enligt wikipedia år 2006 bland andra skjutjärn som Adam Alsing, Jonna Berg, Torbjörn Elensky, David Erixon, Christian Gergils, Johanne Hildebrandt, Erik Hörnfeldt, Anna Kinberg Batra, Stig-Björn Ljunggren, Stefan Malmqvist, Svante Nygren, Per Sinding-Larsen, Oscar Swartz, Jan Söderqvist, Mikael Tornving, Jesper Versfeld, Erik Videgård, Fredrik Virtanen och Olle Wästberg. Ett skojigt gäng tycker jag, men kanske inte begåvningsreserven eller de mest framträdande makthavarna. Kan tänka mig att varje lokalt Odd Fellow får ihop mer maktigare personer än Bard. Och jag blir än mer fundersam över listan när jag tänker tillbaka på det tema för diskussion som lyftes fram när journalisten Mustafa Can avslöjade Elit i en artikel i Dagens Nyheter under rubriken Übermobbning på nätet. Svenska Dagbladets filmrecensent Jan Söderqvist passade på att använda forumet för att förklena DN:s ledarskribent Hanne Kjöller för hennes övervikt, allt med anledning av hon kritiserat en artikel han låtit publicera i den konservativa tidskriften NEO. Han talade om hennes "majestätiska fläskighet", att hon är "en dum jävla tjockis". Om Kjöllers kommande bok om övervikt skrev han: "Skratta åt den i stället. Jan S, trött på dumma tjockisar för tillfället." Något som fick Expressens sexrådgivare Katerina Janoucha att undra om inte Kjöllers bildbyline var photoshopad. En arg Bard utlät all sin ilska över den som läckt mejlkonversationen, som minsann skulle letas upp och, om inte hudflängas så, skandaliseras. Kanske tänkte han sig att radioprataren Adam Alsing skulle få i uppdrag att berätta för oss alla om vilken eländig personlighet vi nu hade haft att göra med som skvallrat om den stora sammanslutningen. Jag fortsätter att undra om Elit finns kvar.'

Läs även andra bloggares åsikter om