Också Maud Olofssons transportkompani vägar vara rundningsmärken

I våras gnällde den moderata riksdagskvinnan Anne-Marie Pålsson över att hon reducerats till ett rundningsmärke. Hon kritiserade att politiken ofta görs upp av få inom partiernas toppskikt och att folkets 349 representanter i riksdagen just bara uppfattas som knapptryckande röstboskap med den huvudsakliga uppgiften att transportera beslut genom kammaren. Jag konstaterade att Pålssons motstånd är fel, i varje fall om vi vill ha ett samhälle med hygglig stabilitet och förutsägbarhet. Det är svårt att driva runt projektet Sverige om vi ska behöva oroa oss för enskilda riksdagsmäns nycker, som kanske hänger samman med en så pass rationella tanke som att vilja bli omvald. Dessutom ifrågasatte jag om Fredrik Reinfeldt, Anders Borg och Per Schlingmann skulle ha lyckats med sin idé om att göra om Moderaterna till Nya arbetarpartiet med en trilskandes moderat riksdagsgrupp, även om det mer är en partipolitisk intern fråga. Men vill vi ha politiska förändringar måste vi nog i någon mån acceptera att diskussioner förs över de många riksdagsmännens huvuden, både när det gäller interna och externa reformer. Men nu har också näringsminister Maud Olofsson ställts mot väggen av några i hennes parti som inte ser sig som ett transportkompani. Varken Solveig Ternström, Sven Bergström och Eva Selin Lindgren avser att rösta igenom alliansens energiöverenskommelse som bland annat innebär att vi fortsätter att ha kärnkraft. Centerpartisten Sven Bergström säger till Ekot att "han inte tror att han har förmåga att trycka på en ja-knapp, om det innebär tillåtelse till mer kärnkraft". Hu säger jag om det faktum att rundningsmärkena inte vill vara rundningsmärken. Hur ska det gå med besluten nu när fler vill ha en röst med i laget. Ska det stjälpa hela alliansens energiöverenskommelse? Har de 349 inte förstått den formella gången.

Läs även andra bloggares åsikter om Alliansen, Maud Olofsson, Centerpartiet, Energiöverenskommelsen, Kärnkraft, Solveig Ternström