tisdag 23 juni 2009

Blir ett plus ett tre i Widar Anderssons privata sjukvårdssystem?

Samtidigt som Socialdemokraten Widar Anderssons i P1:s Studio Ett recenserar statsminister Fredrik Reinfeldts förväntade förmåga att sköta ordförandeskapet i EU det närmaste halvåret läser jag Svenska Dagbladets anmälan av hans debattbok om svensk sjukvård. Tidningen tycker att "fritänkaren” genom skriften Gräddfil åt alla har gett ut en intressant diskussion kring privata sjukvårdsförsäkringar och en statligt organiserad vård. Jag är ingen systemkramare. För mig är det viktigare att välfärdstjänster levereras med hög kvalitet än av en viss huvudman. Offentlig som privat utförd hälso- och sjukvård, den ska vara same same. Den som använder skattemedlen mest effektivt och ändamålsenligt ska ges fullt förtroende att göra det. Men jag tycker Widar Anderssons tanke om att det borde vara mera okej att satsa på den egna hälsan till exempel genom att köpa privata sjukförsäkringar behöver kommenteras. Jag är inte en principiell motståndare till privatfinansierad hälso- och sjukvård så länge den inte inverkar negativt på den sammanlagda gemensamma lyckan. Men även om, som Andersson motiverar sitt resonemang med, det finns ett ökat intresse att lägga pengar på sin egen friskvård gäller detta långt ifrån alla. Det är ingen försumbar grupp som varken har råd eller tid att hänga i trikåer på Sats. Det kan också i övrigt handla om personer som av olika skäl har svårt att ta hand om sig, exempelvis på grund av socioekonomiska faktorer. Och går det att bibehålla en betalningsvilja till en gemensam sjukvård hos de som köper egen? Sannolikt inte. Därför har vi snart med mer privata sjukförsäkringar troligen mindre pengar till den allmänna sjukvården, dit de som varken kan ägna sig åt ”förebyggande hälsoarbete” eller köpa privata sjukförsäkringar är hänvisade. Såna dubbelförlorare. Fast i detta fall känns det som om ett plus ett blir tre. Så jag undrar hur privata sjukförsäkringar ska ge gräddfil åt alla. Men det finns kanske en förklaring i boken som SvD utelämnat. Jag får ta och undersöka det. Jag hade också kunnat få en detaljerad beskrivning av Widar Anderssons slutsatser under det seminarium som utgivaren Lif (Läkemedelsindustriföreningen) håller om boken och dess tema under Almedalsveckan. Där kommer jag inte att vara. Men det hade varit intressant att få var med. Det är en viktig diskussion och jag tror att vi lika lite kan stå emot en nu diskuterad utveckling som vi kan hindra illegal fildelningen. Forskning och teknikutvecklingen springer liksom ifrån oss. Dessutom ökar vissa gruppers ekonomiska förutsättningar att nyttja nya och dyra behandlingsmetoder väsentligt, vilket också Per Borg tar fasta på i DN när han slår fast att ett ökat personligt åtagande är en förutsättning för att välfärden ska kunna utvecklas i takt med samhället i övrigt. Vi har en ny världsordning som förusätter nya lösningar. Det gäller att skruva systemet rätt från början så att alla är med.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Inga kommentarer: