Jürgen Habermas en gud för de ogudfruktiga - som för denne bloggare

Vi är många sekulära som funderar över det metafysiska mysteriet. För oss är det overkligt att människor låter sig styras av något så orationellt som en gud. Vi vill tro att människan själv kan påverka och förändra sina liv. Allt annat vore trist, lite apokalyptiskt. Och på den här bloggen är vi positiva och humanistiska. Vi tror på oss själva och är därför starka, vackra och begåvade. Men flera av oss har trots allt luckor i bildningen. Jag och många av dem som hör av sig till bloggen törstar efter nya och gamla tankar som fortfarande inte har nått oss. Jag är värdenihilist och bekänner mig därför till Uppsalaskolans dogmer. Jag menar att det är vi levande människor som tillsammans bestämmer vilka moralregler vi ska leva under. De bestäms inte genom en gudomlig ordning. Vad som är rätt eller fel skiftar beroende på rådande omständigheter. Det är enligt min mening sekuläritet i kubik. Och som en grundkurs i sekuläritet rekommenderar jag att ni lyssnar på dagens OBS i P1. Man berättar om vänsterns grande tänkare Jürgen Habermas. Han har ägnat sitt liv åt att argumentera för en frigörelse från det orationella, men till slut ändå landat i att vi inom överskådlig tid kommer att ha religionen som en del av vårt samhälle. Även jag har kommit till samma slutsats. Jag tror att många andra också gjort samma iakttagelse. På senare år har ju religiös fundamentalism grabbat tag i många fler än vi för något tiotal år sedan trodde var möjligt. Habermas menar att vi inte enbart ska kämpa emot utan att vi måste få de religiösa att arbeta för de demokratiska principerna. Bara då kan upplysningens grundsatser fortsätta att råda och utvecklas. Det är också min förhoppning. Jag förstår inte hur man kan tänka annorlunda. Men att jag accepterar det som en del av demokratin, det system som jag menar är det enda framkomliga.

Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, Habermas, Jürgen Habermas, Sekulär, Religion, Fundamentalism, Uppsalaskolan