måndag 1 juni 2009

Luxuösa exklusiva sportvagnar räddar knappast jobben i Trollhättan

Det är svårt att hänga med i Saabsvängarna. Efter att biltillverkaren för några månader sedan varit helt utdömd kunde vi häromdagen läsa positiva rubriker. Plötsligt förväntades Saab börja återanställa. Men idag är ordningen återställd. Överallt beskrivs hur dåligt det går för Saab. DN konstaterar att företaget tappat 72 procent av sin försäljning. Raset beror, enligt Saab, på en kombination av en allmänt svag marknad och osäkerheten kring företagets framtid. Inte heller lär osäkerheten skingras nu när dess ägare GM i det närmaste är i konkurs. Och amerikanarna har slutligen i den processen tagit sin hand ifrån vårt stolta bilmärke genom att placera det i företagets dåliga del. Ett konkursförfarande i USA inleds tydligen alltid med ett rekonstruktionsförsök och att konkursobjektet delas upp i en del man tror på och vice versa. Och inte blir det roligare av att Moderate statsminister Fredrik Reinfeldt, tvärtemot den Socialdemokratiska oppositionsledaren Mona Sahlin, fortfarande är avogt inställd till att sats statliga pengar i Saab. Men finansminister Anders Borg säger i alla fall idag i radion att man kan tänka sig stödja krisföretaget om en trovärdig ny ägare garanterar fortsatt produktion i Sverige. Det utesluter helt säkert olika asiatiska spekulanter. Men nyligen släppte konkursförvaltaren Guy Lofalk uppgifter om att det finns två-tre spekulanter. Kan en av dem vara den svenska sportvagnstillverkaren Koenigsegg? Det sägs att de ligger långt framme i förhanlingarna om ett köp av Saab. Vi pratar alltså om ett företag som enligt Di förra året omsatte 112 miljoner kr och som nu under krisen, för första gången, inte har röda siffror i bokslutet. Koenigseggs finansiering består av ett konsortium med väldigt förmögna personer. Ja, vad det detta regeringen tänkte på när den ville rädda jobben i Trollhättan, att orten ska ha en tillverkning av luxuösa exklusiva sportbilar med Saab-loggan på? Hur många nya jobb garanterar det? Jag kan inte tänka mig att det annat än på den minsta marginalen får betydelse för den västsvenska tillverkningsindustrin. Det var väl volymer vi skulle ha? Men kanske man tänkt sig låna en sådär fem miljarder kronor av näringsmminister Maud Olofsson för att fortsätta bygga Saab som inget hänt. Tror inte det är en realistisk föresats. det var länge sedan det gick att sälja Saab-bilar. Sammantaget gör detta att jag inte ändrat mig ifråga om hur vi bör använda lokalerna och skattemedel. Absolut inte på biltillverkning utan på en ny typ av industri, till exempel på en miljöindustriell tillverkning av vindkraftverk. När det gäller svensk bilindustri är jag alltså inte mer nostalgisk än förre LO-ordföranden Stig Malm när han i fredags i Gomorron Sverige, till Svenska Dagbladets Maria Abrahamssons förskräckelse, förklarar att det bara är bra för svensk industriell utvecklingen att Saab slutligen går under om företaget inte kan överleva av egen kraft. I det sammanhanget är det relevant att beakta att Saab inte gått med vinst på nästan 20 år. "Skulle vi ha behållit svensk teko- och varvsindustri genom statliga subventioner för att klara konkurrensen med lågprisländerna", frågar han retoriskt. Jag svarar med ett rungade nej. Det tror jag nästan alla gör.

Inga kommentarer: