Det sista vi ser av Kristdemokraterna som ett självständigt parti?

Sverigedemokraterna skulle väljas in i riksdagen och Kristdemokraterna skickas ut om det varit val idag. Det framgår av den väljarbarometer Aftonbladet presenterade häromdagen. Med bara 3,8 procent ser det riktigt illa ut för KD. Det blev heller inte mycket till energikick i Västerås under den i dagarna pågående partikonferensen. Min kamrat som var där har för mig berättat om de många ledsna ögonen. Partiledare Göran Hägglund ryckte också ut idag och förklarade att mycket gått fel, eller hade åtminstone kunnat ha gjorts annorlunda. Och det är nu jag minns en diskussion jag deltog i för ett par år sedan, vid den tidpunkt då KD på allvar ändrade riktning för att bli ett allmänborgerligt parti. Istället för att ha ett abort- och homobröllopsmotstånd och föra en ren familje- och moralpolitik intresserade sig KD för frågor av mer politisk tekniskt art, som till exempel fastighets- och bensinskatt. Man har också varit drivande i olika systemfrågor som exempelvis avmonopoliseringen av läkemedelsförsäljningen. Vilken av dessa heta potatisar har haft mest betydelse som politisk profilfråga? Uppenbarligen ingen. Och vi har följdaktligen besked nästan på grått papper om att det saknas politiskt utrymme för KD. Svenska Dagbladets Ola Mårtensson undran över partiets riktning är därför väl motiverad. Under rubriken ”Hej, jag heter Göran och är värdekonservativ” efterlyser Mårtensson en vässad profil. Enligt honom är det hög tid för Göran Hägglund att ”komma ut ur garderoben för att säga v-ordet”. Men lika rätt som jag tror att Ola Mårtensson har i sin analys menar jag att Göran Hägglund gjort det enda möjliga när han vände den i vissa delar unkna KDS-politiken ryggen. Den är idag i många delar helt omöjlig för det parti som vill vara ett tänkbart underlag för ett regeringssamarbete. Och att bara sitta i riksdagen som ett extremistparti, likt Sverigedemokraterna som delvis övertagit KDS-politiken, ligger inte för nuvarande KD-ledningen. Men liksom Expressens Svend Dahl frågar jag mig vad som ska rädda KD? Kommer dagens flört med pensionärerna om ett pensionsskatteavdrag att räcka? Jag tror inte det. Det är antagligen ett populärt reformförslag och kan därmed komma att drunkna i en allmän valsörja där blocken lovar vitt och brett för att få över åldringarna till sig. Så när det är dags att välja i september 2010 kommer därmed få att minnas att KD var först ut på banan. På det hela taget tror jag alltså att vi nu ser det sista av KD som ett självständigt parti. Det var också detta som jag trodde skulle bli följden av KD:s nya inriktning under den där diskussionen för några år sedan. Det är trångt i mitten och det är aldrig lätt att vara liten om man inte är vass och snabb.

Läs även andra bloggares åsikter om Kristdemokraterna, KD, Alf Svensson, Göran Hägglund, Pensionsskatteavdrag