tisdag 15 september 2009

Inte kunde vi tro att en fjärdedel av normännen köper intoleransen

Det mest positiva bland helgens nyheter var de Sifosiffror som presenteras i söndagens Svenska Dagbladet som visar att Sverigedemokraterna enligt nu gällande prognos inte tar sig in i riksdagen i samband med valet 2010. Vid förra mätningen hade partiet 4,3 procent mot dagens 3,9. Okej, vi laborerar fortfarande med små marginaler, men ändå – glad kan man väl få vara för det lilla. Tendensen är den rätta. Värre är det i grannlandet Norge. Deras variant på främlingsfientlighet kallas Fremskrittspartiet. I gårdagens val till Stortinget fick de 23 procent av rösterna. Men hua! 23 procent! Nästan en fjärddel av väljarna höjde sin hand för populismen. Fremskrittspartiet har nu, enligt de politiska kommentatorerna, etablerat sig som det största borgerliga partiet. På ett program med flera förslag som borde skrämma de flesta. Man förespråkar bland annat en kraftig begränsning av anhöriginvandring och har en idé om att inrätta interneringsläger för asylsökande. Fattar ni? Norges motsvarighet till vårt nya arbetarparti är ett hot mot de nya norrmännen. Hur har det gått till? Ja, jag blev överraskad. Jag hade nämligen en oklar bild av att partiet är så stort. Och jag var tydligen inte ensam i min okunskap, för P1:s Godmorgon världen konstaterade igår under rubriken ”Vår skeva bild av Norge” att den norska politiska situationen inte analyserats djupare i Sverige. Medan det har varit väl känt hos oss hur Mogens Glistrup och hans adept Pia Kjærsgaard härjat i Danmark har Carl I. Hagen och hans adept Siv Jensen kunnat föra fram den norska saken i all nordisk tysthet. För att hitta en förklaring bakom detta intervjuades författaren Lena Sundström som nyligen släppt en bok om det danska folket. I Världens lyckligast folk undersöker hon det danska kynnet. Hon tror att skillnaden beror på hur de båda länderna sålt in sig. Danmark framhåller människan, den dejlige dansken, medan Norge alltid håller fram sina vackra miljöer, fjällen och fjordarna. Dessutom har Danmarks Muhammedbilder naglad fast en bild av ett invandrarkritiskt land samtidigt som vi kopplar samman Norge med Nobels fredspris. Sammantaget menar Sundström att vi inte kan tänka oss att något så vackert och nobelt som Norge kan vara intolerant. Men nu vet vi.

20100213 I P1:s Konflikt förklarar författaren Magnus Marsdal de mekanismer som ligger bakom Fremskrittspertiets framgångar. Han har skrivit boken Högerpopulismen dissekerad.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

torsdag 10 september 2009

Tidningsanka eller the Great Plan of konspiration hos Nya arbetarpartiet

Presenterade Expressen idag det sista beviset för den konspiration som Moderaterna utsätter oss för när partiet inpräntar i oss att de är det nya arbetarpartiet? Med dunder och brak slår tidningen fast att Reinfeldt och Borg har en hemlig plan om att sänka lönerna. Det är i alla fall Socialdemokraternas ekonomiske talesman Thomas Östros övertygad om. Det ska handla om att skapa en generellt lägre lönenivå på arbetsmarknaden genom att sänka reservationslönen. Det gör man genom att hitta den lägsta nivå någon överhuvudtaget vill arbeta för. Jag tycker ju att upplägget passar bra ihop med min teori om att vi är på väg in i en ultranyliberalism, med bara arbetsgivare som makthavare. Men nyheten är lite för bra. M-bloggaren Kent Persson slår också fast att det rör sig som en tidningsanka. Han hänvisar bland annat till bloggaren second opinion som beskriver det hela som ett tokigt missförstånd och en sammanblandning av brutto och netto (ja, det är i den ordningen begreppen ska behandlas). Istället är reserverationsgrejen en teori om hur man skapar ekonomiska incitament för människor att gå från bidrag till arbete. Alltså den typ av politik som alliansen gick till val på. Ja, jag lutar nog åt att det hela handlar om en story som var för bra för att kollas - nästan ett scoop, typ. Men också såna är spännande och underhållande, eller hur Charlie Sheen. Så tack Expressen, det var kul så länge det varade.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

onsdag 9 september 2009

Sahlin och Socialdemokratin får inga häpna applåder för sina idéer

Inte jublade någon över Mona Sahlins och Thomas Östros budget som de idag presenterade på DN-debatt. Oppositionskollegorna i Miljöpartiet och Vänsterpartiet gjorde tummen ner för Socialdemokraternas ambition att klara jobben och välfärden genom att bland annat införa en ny förmögenhetsskatt. MP vill inte ha någon förmögenhetsskatt alls och V eftersträvar en återställare. Aftonbladet rapporterar dessutom att över hälften av läsarna anser att nuvarande samtliga skattenivåer ska behållas eller sänkas. Samtidigt är Solnas socialdemokratiska oppositionsråd Johanna Graf kritisk till skattehöjningar. Enligt Graf har skattelobbyn och högerns tankesmedjor fått gehör bland väljarna för sina påståenden om att det slösas med skattemedel och med budskapet om att det måste löna sig att arbeta. "Att i det läget välja att lyssna på Mona Sahlin som säger att vi måste vara solidariska, kanske till och med höja skatten, istället för Fredrik Reinfeldt som säger ’Du som jobbar och är ambitiös ska ha mer’ är inte lätt", förklarar Graf. Omvärlden står alltså inte häpen och applåderar inför Socialdemokraternas försök att ta kommando om händelseförloppet på så sätt som man till exempel gjorde när Moderaternas Fredrik Reinfeldt häromveckan under M-stämman i Västerås kidnappnappade S-ikonen Tage Erlander. DN skrev då i en positiv anda att Moderaterna bygger vidare på sin breda S-politik (26/8). Aftonbladet sammanfattar idag att skatterna även fortsättningsvis är en het potatis för de rödgröna, med snart bara ett år kvar till valet. Så Sahlin och Östros kan efter dagens attacker konstatera att inget de försöker med faller tyckarna på läppen. Nej, det bara klagas. Hur Mona Sahlin än gör blir det bara skit. Aldrig får hon det där lyftet som hon så väl behöver för att på allvar etablerar sig som ett alternativt statsmannaämne. Men det är inte konstigt då allt S-toppen kommer med känns gammalt. Men hur var det de sa de där fyra Stockolmssossarna? Jo, att ”Socialdemokrati genast måste ha en ny politik”. Kom igen nu Sahlin. Det är snart Jobbkongress och hög tid för att visa upp det stolta partiet. Det som alltid är först. Kanske dags att ta över det fokus som alliansen har på den strävsamma individen - i alla fall i det lilla. Det måste inte stå i motsättning till solidaritet och välfärd. Sluta att bara se på när regeringen för er politik.

(DN dissar utspelet hårt på ledarplats (10/9). Falska vackra drömmar eller "Gammal god socialdemokrati med en dos ekonomisk populism alltså. För även om det finns miljonärer i Sverige är de inte så fantastiskt många och dessutom är de människor som gärna undviker skatt till exempel genom att flytta". Precis, ska det dras några medel av betydelse måste de tas från medelinkomsttagarna.)

(Nya Sifo-siffror (10/9) - nästan varannan svensk tycker det är rätt att höja skatten men få vill betala mera själva. Jag vill först veta hur skattemedlen ska användas. Jag känner mig förundrad över att privata vårdbolag och dagisägare lyckas tjäna storkovan och hålla hög kvalitet. De utför välfärdtjänster gentemot det allmänna, beställaren, med stöd av upphandlade villkor. Det är något fel med offentligt utförd verksamhet som generellt är så ineffektiv. Det blir alltid samma uppvaknande när en offentlig tjänst privatiserats. Jämför t.ex. med personlig assistans. Och hur mycket ska misstänksamheten mot entreprenören få kosta?)

(Skryter här med att denna postning uppmärksammats av Aftonbladet.se)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

tisdag 8 september 2009

Snart är nog balansen återställd i Barack Obamas inrikespolitik

Den amerikanske kolumnisten David Brooks beskriver i dagens pappers-DN "Obamaraset". USA:s president Barack Obama har gått från ett vid tidpunkten för sitt tillträde imponerande 70-procentigt publikt förtroende till ett 50-procentigt. Han råder Obama att stoppa raset. ”Det betyder inte att han måste avstå från sina mål. Det betyder att han måste rätta sina förslag efter den politiska centerns värderingar: en ansvarsmedveten finanspolitik, valfrihet för den enskilde och decentraliserad makt. Händelsförloppet har knuffat Obama åt vänster. Det är dags att återställa balansen”. Det är säkert mindre konkreta råd än vad Obama hade hoppats på, men Brooks konstaterar också att "man inte kan genomföra den viktigast inrikespolitiska reformen på en generation när en väljarmajoritet anser att man är inne på fel väg”. Brooks syftar naturligtvis på förslaget om den allmänna sjukvårdsförsäkringen som Obama har för avsikt att verkställa. Ett projekt i rejält motlut. Vid sidan av att Sarah Palin beskriver försäkringen som en dödspanel som kommer att ta död på barn med funktionshinder protesterar bland andra personer som kan tänkas tjäna på reformen - låginkomsttagare. Demokratiska politiker hävdar att det är frågan om en mobb som organiserats av den lobby som till varje pris vill sätta stopp för en ny sjukförsäkring, uppmuntrade av republikanska politiker, vissa TV-kanaler och ekonomiska intressen. Och visst ser det ut som om Obama riskerar att få lika svårt att föra i hamn en sjukvårdsreform som förre demokratiske presidenten Bill Clinton hade. Istället för att driva sin politik framåt tvingades Clinton ägna sig åt att försvarar sig mot olika anklagelser. Till slut naglade också den republikanska åklagare Kenneth Starr fast Clinton med Lewinskyskandalen. När den var utredd hade presidenten förvandlats till en lame duck och sjukvårdsreformen till en död politisk fråga. Klarar och orkar Obama däremot hålla styrfarten uppe? Som jag ser det finns det två strategier. Han kan följa David Brooks råd och modererar sina ambitioner, bli omvald och få igenom något om än det lilla. Alternativt kan han nyttja det demokratiska instrumentet fullt ut och genom en ökad politisk polarisering väcka fler och på så sätt skaffa sig mandat för en radikalare samhällsförändring. Men det senare är troligen väl mycket socialism och skulle i det närmaste betraktas som samhällsfarlig oamerikansk verksamhet, så att jag är, i likhet med många andra, pessimistisk och tror att vi ganska snart har en återställd balans och mycket små förändringar. Fast vad har jag egentligen med det att göra?

(Natten den 10 september håller Obama ett ödesmättat tal för sjukvåredsreformen. Facit (10/9) Obama gick ut hårt. "Vi är den enda utvecklade demokratin utan en allmän sjukförsäkring så sluta käbbla ", sa Obama och manade till handling. En krigsförklaring alltså, helt i strid mot mitt förhandstips. Det ska bli spännande att följa den politiska utveckligen om sjukvårdsreformen. Den republikanska sidan har sannolikt inte sagt sitt sista ord och slutat med fultrick. Hur stark är Obama?) (idag (18/9 rapporterar DN om det växande hatet mot Obama. Det är den kristna högern som flyttar fram sina positioner med anledning av presidentens arbete med sjukvårdsreform. Lennart har på sin USA-blogg förklarat att det förekommer att det i tiondet till kyrkan ibland ingår också en sjukvårdsförsäkring. Obamas förslag utmanar också detta system.)

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Gun Club mystiskt rockgudar - "punkens förlängda arm"

Inte mycket rock är bättre än bortgångne Jeffery Lee Pierce's Gun Club skulle man kunna säga för att travestera Joakim Thåström. Låtar som Sex Beat, Fire of love, Mother of Earth och Jack On Fire speglar bandet väl. Och musiken är lika unik som Mulholland Drive är en underlig film. Allt är mystiskt. Ruffigt och sexigt. Och jag tycker bara Cramps kommer nära. Blaskan Din tidning på nätet kallar exotikerna för punkens förlängda arm. "The Gun Club är bandet som sökte rötterna till rocken genom att bryta ner den i dess beståndsdelar. Resultatet blev ofta en säregen blandning av blues och brutalitet samt med ingredienser som punk, shamanismextas i Doors anda och en god portion vildsint country. Alltså ett litet tips från min sida om så MF bra amerikansk västkustrock som du aldrig mer kommer att höra av andra rockers. Basta!

Läs även andra bloggares åsikter om ,

måndag 7 september 2009

Socialdemokraterna måste inse att Stockholmssiffrorna är katastrofala

Så idag kom nya negativa S-siffror. Rekordsvagt stöd säger DN om att Socialdemokraterna nu är ett 20-procentparti i huvudstaden. Tendensen från sommarens val till Europaparlamentet håller alltså i sig. Man är långt mindre än Moderaterna. Och vad ska man hitta på för att komma åt så många som möjligt av riksdagens sjuttio Stockholmsmandat? Jag har tidigare skrivit om att partiet behöver en ökad lyhördhet á la Obama. Men Mona Sahlin gav inga nycklar i Almedalen vare sig gällande metod för att hitta en ny politik eller vad den skulle kunna tänkas innehålla. Också gårdagens rödgröna manifest i DN var idéfattigt. Mycket trött rättviseretorik á la Carin Jämtin. Det fanns inget av den fräschhet som några Stockholmsossar visade upp under rubriken ”Socialdemokratin måste genast ha en ny politik” (DN 24/8). De vände sig bland annat mot partiets ständiga attacker mot friskolan som de menar är obegriplig för medelklassen i Stockholm. De pekade samtidigt på de skilda livsvillkor som gäller mellan huvudstad och landsort. Bara en sådan sak att "en industriarbetare i landsorten har mer pengar över än en tjänsteman med god inkomst i Stockholm" gör att en stor del av huvudstadens väljare inte kan orientera sig i och stämpla in i S-retoriken. DN:s Henrik Brors konstatera att "S i Stockholm är ett 20-procentsparti, i norra Sverige och i de flesta småkommuner är S ett 45–50-procentsparti. I Stockholm är S ett parti bland många andra, i övriga Sverige är S det stora partiet som bestämmer den politiska dagordningen /.../ S-politiker utanför Stockholm bör darra inför dagens opinionssiffror. För det är lättrörliga Stockholmsväljare som avgjort flera av de senaste valen". Jag sammanfattar: utan seger i Stockholm blir det inga rundabordssamtal i Rosenbad till ärtsoppa på torsdagar för det Socialdemokratiska partiet. Inse det. Ja, Maria Wetterstrand är en vinnare men i övrigt då? Rocka nu loss den 28 oktober på Jobbkongressen i Älvsjö, för sen kan det vara för sent. Visa att Socialdemokratiska partiet är det statsbärande partiet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,