Snart är nog balansen återställd i Barack Obamas inrikespolitik

Den amerikanske kolumnisten David Brooks beskriver i dagens pappers-DN "Obamaraset". USA:s president Barack Obama har gått från ett vid tidpunkten för sitt tillträde imponerande 70-procentigt publikt förtroende till ett 50-procentigt. Han råder Obama att stoppa raset. ”Det betyder inte att han måste avstå från sina mål. Det betyder att han måste rätta sina förslag efter den politiska centerns värderingar: en ansvarsmedveten finanspolitik, valfrihet för den enskilde och decentraliserad makt. Händelsförloppet har knuffat Obama åt vänster. Det är dags att återställa balansen”. Det är säkert mindre konkreta råd än vad Obama hade hoppats på, men Brooks konstaterar också att "man inte kan genomföra den viktigast inrikespolitiska reformen på en generation när en väljarmajoritet anser att man är inne på fel väg”. Brooks syftar naturligtvis på förslaget om den allmänna sjukvårdsförsäkringen som Obama har för avsikt att verkställa. Ett projekt i rejält motlut. Vid sidan av att Sarah Palin beskriver försäkringen som en dödspanel som kommer att ta död på barn med funktionshinder protesterar bland andra personer som kan tänkas tjäna på reformen - låginkomsttagare. Demokratiska politiker hävdar att det är frågan om en mobb som organiserats av den lobby som till varje pris vill sätta stopp för en ny sjukförsäkring, uppmuntrade av republikanska politiker, vissa TV-kanaler och ekonomiska intressen. Och visst ser det ut som om Obama riskerar att få lika svårt att föra i hamn en sjukvårdsreform som förre demokratiske presidenten Bill Clinton hade. Istället för att driva sin politik framåt tvingades Clinton ägna sig åt att försvarar sig mot olika anklagelser. Till slut naglade också den republikanska åklagare Kenneth Starr fast Clinton med Lewinskyskandalen. När den var utredd hade presidenten förvandlats till en lame duck och sjukvårdsreformen till en död politisk fråga. Klarar och orkar Obama däremot hålla styrfarten uppe? Som jag ser det finns det två strategier. Han kan följa David Brooks råd och modererar sina ambitioner, bli omvald och få igenom något om än det lilla. Alternativt kan han nyttja det demokratiska instrumentet fullt ut och genom en ökad politisk polarisering väcka fler och på så sätt skaffa sig mandat för en radikalare samhällsförändring. Men det senare är troligen väl mycket socialism och skulle i det närmaste betraktas som samhällsfarlig oamerikansk verksamhet, så att jag är, i likhet med många andra, pessimistisk och tror att vi ganska snart har en återställd balans och mycket små förändringar. Fast vad har jag egentligen med det att göra?

(Natten den 10 september håller Obama ett ödesmättat tal för sjukvåredsreformen. Facit (10/9) Obama gick ut hårt. "Vi är den enda utvecklade demokratin utan en allmän sjukförsäkring så sluta käbbla ", sa Obama och manade till handling. En krigsförklaring alltså, helt i strid mot mitt förhandstips. Det ska bli spännande att följa den politiska utveckligen om sjukvårdsreformen. Den republikanska sidan har sannolikt inte sagt sitt sista ord och slutat med fultrick. Hur stark är Obama?) (idag (18/9 rapporterar DN om det växande hatet mot Obama. Det är den kristna högern som flyttar fram sina positioner med anledning av presidentens arbete med sjukvårdsreform. Lennart har på sin USA-blogg förklarat att det förekommer att det i tiondet till kyrkan ibland ingår också en sjukvårdsförsäkring. Obamas förslag utmanar också detta system.)

Läs även andra bloggares åsikter om Barack Obama, Bill Clinton, Allmän sjukförsäkring, Sjukvårdsreform, USA