Christian Engström från Piratpartiet förklarade igår i Aktuellt att “Ett parti är ett medel för att uppnå ett mål. Partiet är inget självändamål i sig”. Med andra ord är ett parti livsdugligt så länge det inte har uppnått sina mål och det finns anhängare till dem. Detta stämmer också överens med gängse organisationsteori, berättar lobbyisten. Han förklarar att man brukar ha den danska motståndsrörelsen under andra världskriget som exempel. Rörelsen upphörde inte vid befrielsen 1945 utan motståndsmännen omformade den till en dansk kulturförening. Inte heller är ett förvaltande mål en vinnande strategi. Förvaltning förväntas ett seriöst parti ta ansvar för (jfr. Arena 25/8). Med både teori och empiri i ryggen kan man alltså slå fast att det Socialdemokratiska partiet ska upphöra den dag välfärden är fullt utbyggd eller åtminstone skaffa sig nya attraktiva mål. Nu är de flesta partiers mål, utifrån uppföljningsfaktorn, illa satta. Därför är det nästan alltid omöjligt att säkert säga att ett partis mål är uppfyllt, så också i detta fall. Men jag tar mig ändå friheten att konstatera att Sverige har ett välfärdsystem som det mest slipas på i kanterna. Inga nya stora reformer kommer sannolikt att sjösättas. Vi får leva med de vi har, som till exempel vård, skola och omsorg (lyssna på socialdemokraten Hans Dahlgren i dagens Studio Ett som pratar, kanske i egen sak men inte desto mindre sant, om okonstruktivt systemkramande). Men detta har inte påverkat Socialdemokraterna ett endaste dugg utan man står nu kvar på barrikaden med i huvudsak samma rättviseretorik i plakatformat med utgångspunkt från den klasskamp som formulerades av August Palm någon gång under förr förra seklet, forfarande aktuell men idag uppenbart oattraktiv utformad. Socialdemokraterna har tvärtemot EU-valets vinnare Miljöpartiet, Folkpartiet och Piratpartiet inte kundanpassat sin politik. Kanske kan Mona Sahlins ansats förra hösten till att skapa en starkare allians med Miljöpartiet ses som ett försök att bygga nytt. Men den planen sprack på grund av interna motsättningar i hennes parti. Kvar är istället väldigt trötta socialdemokrater. Mot denna bakgrund måste jag säga att jag oreserverat tar till mig Christian Engströms utsaga. Ett parti är ett medel för att uppnå ett mål. Saknas giltigt mål måste partiet bort. Därför gäller det nu för socialdemokratin att tänka till. SSU:s ordförande Jytte Guteland gör det, men fokuserar bara på integritetsfrågorna. Det krävs större grabbatag. Men det handlar också om att hitta de bästa metoderna för att fånga upp de rätta politiska frågorna. Nyckelordet är lyhördhet. Kommunikationsbyrån JMW frågade i höstas vilket politiskt parti som först ska låta sig inspireras av Obama och börja arbeta med Politiskt engagemang 2.0. "De politiska partierna måste förändra sin syn på medlemskap och engagemang. Inspireras av Obama! Ta till vara microengagemang i tid och frågor. Då kommer det politiska engagemanget 2.0 växa fram", menar Björn Mellstrand på JMW. Piratpartiets fråga damp ned i huvudet på Rickard Falkvinge. Det kommer inte att hända Mona Sahlin, så logga genast in och börja microengagemanget. (Grafen är hämtad från JMW.)Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, Mona Sahlin, Microengagemang, Politiskt engagemang 2.0, JMV, SAP, Dialogpolitik
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar