måndag 5 oktober 2009

Vem vet nu vad sjukvårdspersonalen får göra - doktorerna mitt i ett limbo

När barnläkaren på Karolinska universitetssjukhuset i Solna i våras häktades misstänkt för att ha dödat ett spädbarn begrep få de allvarliga följderna för sjukvårdens ansvarssystem som åtgärden kommer att medföra. I samma ögonblick som åklagaren valde att pröva straffrättens regler på sjukvårdens rutiner utmanades nämligen ett väl etablerat system för utkrävande av ansvar, som i först hand syftar till att rätta systemfel istället för att ge enskilda personer upprättelse. Det visade sig att de riktlinjer som Socialstyrelsen ger på ett minst sagt övergripande plan och som tolkas lokalt på avdelningarna av sjukvårdspersonalen och vars tillämpning prövas inom systemet syendes och sist är av sekundär betydelse. Över den interna ordningen svävar allmängiltiga regler om ansvar som prövas av en riktig domstol - den allmänna. En tyst överenskommelse har alltså brutits - den om att sjukvården själv löser sina problem. Men i själva verket ligger åklagarens åtgärd helt i linje med det tänk om individens rätt som blir allt vanligare i vår rättsordning och som följer av att mänskliga rättigheter alltmer implementeras som ett naturligt inslag i vår rättsordning. Ett system som alltså förutsätter ett starkare individuellt engagemang. Vi får därmed ett tydligare angloamerikanskt system med case law som är mer oförutsägbart och som bland annat bygger på individuella omständigheter och förmågan hos personen att argumentera för sin sak. Så tyvärr Peter Wolodarski, det är för sent att hålla juristerna utanför. Juristerna är i sjukvården för att stanna. Hela ansvarsmodellen är redan i gungning. Var och en kommer att kräva sin individuella rätt med stöd av lagen. Lite av effekterna ser vi också redan nu när vårdpersonalen börjat protestera över den osäkerhet som nu råder. DN ger idag en beskrivning över stämningen. "På ytan råder ett behärskat lugn på kliniken, men i själva verket har rutiner för smärtlindring förändrats ordentligt över en enda natt." Chefssjuksköterskan Birgitta Ohlgren, på Karolinska, förklarar att man nu ger mindre doser smärtlindring och låter patienter ha mer ont för att inte riskera att de skadas eller dör. Också Neurokirurgen Bo-Michael Bellander, på Karolinska, bekräftar att rättsläget blivit oklart. "Plötsligt signalerar rättssamhället att ’den här dosen är dödlig’, att det kanske handlar om mord eller dråp". Jag tror att vi ser början på en utveckling av medborgerliga krav på välfärdsleverantören om att ta ett större ansvar på ett mer osvenskt okollektivt vis - alltså på ett individuellt vis där vårdpersonalen riskerar både straff och skadestånd i situationer där det råder limbo. Jag vet inte hur vi ska lösa det enkelt. Det är i alla fall otänkbart att Socialstyrelsen gör långa listor som inbegriper alla medicinska behandlingar som kan tänkas bli aktuella. En sannolik lösning är istället att behandlingar i framtiden sker på patientens egen risk. Han eller hon tvingas skriva under ett papper om att de är medvetna om de risker som behandling innebär. Fast det kommer i sin tur att skapa tvister om i vilken grad sjukvården ändå orsakat ett besvär som inte beskrivts. Ja, vad vet jag annat än att jag inte skulle arbeta under de oklara omständigheter som nu råder. Hur kan någon vilja arbeta under sådana oreglerade förhållanden?

20091006 DN.se följer upp artikeln från Karolinska sjukhuset genom att berättar att man inom äldreomsorgen inte längre ger smärtlindring i samma utsträckning med anledning den rättsliga åtgärden mot barnläkaren.

20091006 Socialstyrelsen är klar med sin utredning och frikänner barnläkaren. Eftar att ha talat bland annat med inblandad sjukvårdspersonal är styrelsen säker på att barnläkaren inte gjort något fel, även om behandlingen gällande en smärtlindring avvek från det normala. Socialstyarelsen kan inte förklara hur barnet fått i sig en dödlig dos av smärtlindring Vi får se hur det blir nu med den slutliga rättsliga bedömningen och om åtal väcks eller inte. Utlåtandet kommer att vara en del av åklagarens beslutsunderlag. Under kvällen beskriver TV4 Nyheter att det är okänt hur barnet fått i sig den höga dosen smärtlindring. Åklgaren meddelar att misstanken mot barnläkaren kvarstår. Än på kvällen hade inte åtal väckts mot henne.

20091007 Advokat Peter Althin, som företräder föräldrarna som polisanmält barnläkaren, kritiserar Socialstyrelsens utredning för att man inte förklarat varför barnet hade en dödlig dos smärtlindring i sig vid dödsfallet.

20091020 DN.se meddelar att det troligen blir ett åtal mot barnläkaren. Peter Althin menar att Socialstyrelsens undersökning är pinsam. Om det blir ett åtal trots att Socialstyrelsen "frikände" barnläkaren måste det uppfattas som att vi tar ytterligare ett steg från dagens ordning ifråga om tillsynen av sjukvården. Den blir alltmer en angelägenhet för de allmänna rättsbevakande myndigheterna. Det kommer att får stora konsekvenser både ifråga om den praktiska utövningen av sjukvård och myndigheternas möjlighet att bevaka den.

20091028 DN meddelar att det nu står klart att åtal eventuellt väcks mot barnläkaren först under nästa år. Läkarens advokat Björn Hurtig har begärt två månader för att gå igenom det omfattande materialet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

1 kommentar:

Anna BH sa...

Själv blir jag mest upprörd över hur vårdpersonalen tycks använda sig av en slags utpressning för att visa att "anmäler ni oss ska vi minsann visa hur det blir, då får ni lida!". Det har väl aldrig någonsin varit tillåtet att överdosera och avsluta liv som en överraskning för den som berörs eller dennes närmast anhöriga? Varför låtsas man då förvånad över att det blir ett mål av det? Om det nu inte är pressens fel alltihopa, vilket som vanligt inte skulle förvåna mig.

Men den utveckling du pekar mot, Tomas, med ett mer amerikanskt case law-system tror jag dessvärre är både troligt och tragiskt. Det gynnar ingen.