PP:s Troberg söker totalanonymitet - men jag undrar över det behovet

Ja, så är det, sa jag när first lobbyist placerade diskussionen om nätintigriteten rätt på kartan för logik. Ropen kom först från de som ville kunna fula utan att bli upptäckta. Men hur är det med integritet i övrigt? Det halkade vi in på när samtalet gled över till Piratpartiets smarta artikel på gårdagens DN-debatt, då partiets integritetspolitik breddades från att gälla enbart nätet till att också omfatta det fysiska offentliga rummet. Är det viljan att kunna lura systemet som ligger bakom? Nej, här handlar det mest om att öppna en möjlighet att ställa sig utanför, som hippieserna en gjorde en drop out. Den är idag nästan obefintlig. Piratpartisterna Anna Troberg, Mikael Nilsson, Rickard Olsson och Björn Odlund kräver därför att samhället ska utformas så att man inte behöver ha identitetshandlingar med sig om man inte, som artikeln får förstås, inte planerar att utföra ett ärende som kräver att identifikation. Jag tror att detta kan ta partiet ändå till riksdagen. Många är rädda för en tänkt storebror. PP har därmed goda förutsättningar att bli partiet för de som säger upp samhällskontraktet. Utgångspunkten i artikeln är också konspiratorisk. Man bygger upp ett riktigt omänskligt monster. De säger att personuppgifter samlas "i ett rasande tempo. Motiveringen till att kränka individers privata sfärer har gradvis glidit från 'för att det behövs' till 'för att det går'. Information om människor kommer att läcka, missbrukas, korsrefereras och användas på alla möjliga och hittills inte ens påtänkta sätt mot den person som informationen gäller. Vi befinner oss mitt i en integritetskris." Skribenterna vill med detta mota ett ”Papieren, bitte”-samhälle i grind. Budskap är att "den enskilda människans kontroll över individknuten information måste stärkas /…/ och att människors rätt att röra sig fritt i vardagen utan att ständigt behöva utsättas för statens vakande öga” ska vara rådande. "En begränsning av identitetskontrollerna är ett första, viktigt steg i den riktningen". Men hur många av oss råkar i vår vardag få en fråga om våra papper. Jag har fått den en gång. Det var i samband med att jag körande i min bil vinkades in till en poliskontroll. Frågan om jag kunde visa ett körkort kändes motiverad. Jag tror inte att piratpartisterna ser annorlunda på den saken. Men att pappersefterfrågan i övrigt skulle vara så stor att det motiverar ett nästan totalt papperslöst anonymiserat samhälle är att dra saken väl långt. Vi får ändå konstatera att det är, för att travestera en känd förvaltningsrättslig princip, med register vi bygger välfärd. Det är med stöd av bland annat kunskap som rör den personliga integriteten vi budgeterar och reformerar våra system. Och som den samhällsbyggare jag är anser jag att våra skrivande pirater nog underskattat behovet av personregister och överskattat hotet mot personen till följd av spridning av personuppgifter. Registeren är det pris vi får betala för att samhället ska kunna administreras så att reurserna fördelas rättvist. Sedan vill självklart också jag lösa frågan om de papperslösas rätt till sjukvård. Men för det krävs en särlösning. Och snart lär det väl till slut ändå tillsättas en utredning om den frågan.

Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, Integritet, PP, Anna Troberg, Valet 2010, Identitetshandling, Register, Personuppgift