
I strid med dessa signaler hävdar Nilsson nämligen att det föreligger två felaktiga bilder hos väljarna av S, att partiet företräder dels det gamla samhällets industriarbetarkollektiv och dels de som bäst behöver samhällets stöd. Anders Nilsson medger att Socialdemokratin när det gäller den senare missuppfattning trampat rejält i klaveret. Enligt Nilsson handlar fördelningssystemen egentligen inte om att fördela från de rika till de fattiga. Partiet "har istället siktet inställt på den breda majoriteten som någon gång befinner sig i ett omställningsläge". Så nu kan vänstergänget inom partiet under pågående Jobbkongressen packa ihop för att bereda väga för New new Labour-gänget som fixar jobb- och övrig medelklasspolitik - som till exempel att införa kraftigt höjd ersättning vid arbetslöshet och sjukdom för flera, men bara för en kortare period. Ingen ska alltså riskera att passiviseras av ett omhändertagandeperspektiv som i slutändan skadar alla - människor som system. Därför måste Socialdemokraterna i första hand värna det nya arbetarpartiets jobblinje och rehabiliteringsstege. På annat sätt kan jag inte läsa Anders Nilsson. Men är Carin Jämtin rätt person för detta arbete?
Läs även andra bloggares åsikter om Jobbkongressen, Socialdemokraterna, New new Labour, A-kassa, Sjukpenning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar