Alliansen måste förbereda sig på att den inte är en fyrklöver – KD sviktar

Det står alltmer klart att Alliansen måste ta till något radikalt grepp för att hindra att en röst på Kristdemokraterna i nästa års riksdagsval inte är meningslös. Alliansens överlevnad som regeringsalternativ hänger på det. För det är nu länge sedan Kristdemokraterna i en opinionsundersökning hade ett väljarstöd överstigande den fyra procentiga riksdagsspärren. Och i skenet av detta måste de uppgifter som Expressen publicerade igår om att "Verklighetens folk sviker KD" vara särskilt besvärande. Tidningen rapporterade att partiet i Demoskops senaste väljarbarometer bara får 3,7 procent, och det i en neråtgående trend. Det mesta talar därför för att de åker ur riksdagen och att Alliansen blir en treenighet bestående av Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet. Olika undersökningsföretag har alltså under en längre tid pekat på denna utveckling. Visst kan man hoppas på kamrat KD vänskapsröstar kvar partiet, men det finns andledning att ha framförhållning om detta både på kort och lång sikt. Kan KD överleva? Redan den 25 juni skrev jag här på bloggen att vi nu kanske för sista gången ser Kristdemokraterna som ett självständigt riksdagsparti. Jag menade att det är trångt i mitten och att KD inte hittat sin plats. Då stödda jag mig på UnitedMinds siffror. Och Kristdemokraternas strategi, som inleddes under Almedalsveckan i juli och häromveckan nådde grand de finale på DN-debatt, att bli ett tydligt alternativ för de som känner att "Sveriges radikala elit" pratar över deras huvuden får alltså betraktas som ett praktfiasko. Som Expressens uppgifter bekräftar söker få den polarisering som KD försökte bygga upp. Med hänsyn till KD:s prekära opinionsläge är det märkligt att alliansen fortfarande ovillkorligt i olika analyserna av opinionssiffrorna räknas som en politisk koalition av fyra partier med runt 45 procent av väljarna bakom sig. Men med Moderaternas 27,2 procent, Folkpartiets 7,5 procent och Centerpartiets 5,5 procent handlar det i realiteten snarare om en gruppering som i dagsläget skrapar ihop magra 40 procent. Det ska ställas mot rödgrönas dryga 50 procent. En sammansättning som dessutom är i medvind. Vänsterpartiet och Miljöpartiet ökar mer än Socialdemokraterna minskar. Vid sidan av det blir Miljöpartiet successivt allt populärare. Den makalösa framgången i EU-valet i juni var alltså ingen tillfällighet. MP etablera sig nu som ett 20-procentparti i Stockholm och når sannolikt tvåsiffrigt i riksdagsvalet 2010. Jag betraktar mot denna bakgrund alliansen i nuvarande utformning som chanslöst i nästa val. Utan KD:s röster är man alltså väldigt långt från makten. Och för att en röst på KD inte ska vara bortkastad för Alliansen är det hög tid att förbereda sig på att i ett än skarpare läge kunna agera, till exempel genom ett valtekniskt samarbete i linje med det jag spekulerade om tidigare här på bloggen (28/4) och som det viskats om. Att gå fram med en gemensam valsedel, ungefär på samma sätt som Centern och Kristdemokratiskt samlingsparti gjorde i mitten av 1980-talet. Nu skulle det handla om varvade listor med M, FP, CP och KD. Och för att nästa års riksdagsval inte ska utveckla sig till en gäspning får Moderaternas Per Schlingmann och hans strategikollegor inom Alliansen se till att ha en extraordinär åtgärd i bakfickan. Vi vill kunna se ett trovärdigt borgerligt alternativ tvinga rödgrönt att vässa formen till max.

(Hägglund kämpar på med sitt antielitprojekt. DN.se rapporterar att han nu går till nya angrepp som "ska inspirera partiet att ta fram nya förslag som ska öka människors frihet att leva sitt vardagsliv". Det ska rensas bland olika förbud och andra regler.)


Läs även andra bloggares åsikter om Alliansen, Valtekniskt samarbete, Verklighetens folk, Göran Hägglund, Kristdemokraterna, KD, Valet 2010