tisdag 23 mars 2010

Maria Wetterstrands person och inte hennes politik bär Miljöpartiet

Idag fick jag indirekt medhåll av Svenska Dagbladets Sofia Nerbrand om att det inte är Maria Wetterstrands politik utan hennes person som gör henne och Miljöpartiet stort. Likt jag antydde igår, i samband med postningen om att det nu är officiellt att Miljöpartiet laddar skarpt genom att aktivera populäre Gustav Fridolin, beskriver Nerbrand att det "kostar ingenting att i intervjuer flörta med latteliberaler i Stockholm, som är besvikna på Alliansregeringens beslut om FRA eller Jan Björklunds centralistiska utbildningspolitik". I realiteten samarbetar Wetterstarand inte med liberaler, utan med partier som går till val på en återställarpolitik långt ifrån liberala värderingar. Men kanske får vi möjlighet att jämföra dagens förtroendesiffror för vallokomotivet Maria Wetterstrand med de som gäller ett år efter i regeringsställning. Att sitta i opposition är en sak och att leverera realpolitik en annan. Och ska vi se till den retorik rödgröna för riskerar hennes leverans inte att ens ligga en bit från vad som utlovas i offerten. (Som bonusläsning rekommenderar jag de underhållande exempel på lokala MP-förslag som Nerbrand listar i artikeln.)

20100328 Svenska Dagbladets PJ Anders Linder skriver idag om Miljöpartiet som ett enfårgeparti utan fråga. Linder hänvisar från undersökningar som Ekot och SCB gjort om som redovisat i veckan om vilka frågor väljarna tycker är viktiga. "MP klarar sig mycket bra i genren miljö och klimat, men i de fyra andra tunga disciplinerna kammar partiet noll. I var och en av frågorna sysselsättning, skola, äldrevård och sjukvård är det bara två procent av väljarna som tycker att MP är bäst. Det opinionsmässigt hälften så stora Vänsterpartiet klarar sig bättre på alla fyra punkterna. Inte ens de som sympatiserar med MP tycker att partiet är vassast när det handlar om annat än miljö utan föredrar Socialdemokraterna. I skolfrågor är MP de miljöpartistiska sympatisörernas tredjehandsval efter S och FP /.../ MP klarar sig mycket bra i genren miljö och klimat, men i de fyra andra tunga disciplinerna kammar partiet noll. I var och en av frågorna sysselsättning, skola, äldrevård och sjukvård är det bara två procent av väljarna som tycker att MP är bäst. Det opinionsmässigt hälften så stora Vänsterpartiet klarar sig bättre på alla fyra punkterna".

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

9 kommentarer:

Thomas Drost sa...

Om nu MPs framgång bara beror på Maria W, varför kommer det då just nu? Det kan inte ha något att göra med den förändrade inställningen till EU och framgången i EP-valet?

Mvh
Thomas

Tomas Agdalen sa...

Thomas Drost: Någon förändrad syn på EU som skulle gynna MP känner jag inte till. Och enligt min mening så var det just hennes popularitet som lyfte MP i EP-valet.

Thomas Drost sa...

Du känner inte till att MP tog bort kravet på utträde från EU efter en medlemsomröstning?

Tomas Agdalen sa...

Thomas Drost: Jo, den känner jag förstås till. Tror du den förändringen ligger bakom framgången. Kanske, men jag har inte sett något stöd för detta. Snarare verkar många knyta en förhoppning Wetterstrand om att hon står för något nytt. Jag menar att nog få tänker på EU-frågan på det sättet. Den gamla inställningen var heller knappast något att ta på allvar. Ett utträde är inte en realistisk tanke. Men visst, du kan ha rätt. Det skulle istället visa på att ju längre MP kommer från sitt ursprung desto större blir partiet. Man arbetar med den politiska kompromissen, precis som andra vanliga partier http://bit.ly/dazj1I.

Thomas Drost sa...

Ja, jag var kanske lite otydlig innan med vad jag menade. Jag tror i alla fall att det ledde till en förändring i hur folk ser på Miljöpartiet, vilket i sin tur ledde till bra resultat i EP-valet, vilket i sin tur ledde till ökad uppmärksamhet på språkrören. Jag tror folk överskattar Maria-effekten. Hon har trots allt suttit ganska länge innan MP började växa.

Tomas Agdalen sa...

Okej, må så vara att MP:s förändrade syn på EU gjort partiet valbart i bredare kretsar. Då inställer sig frågan vad som är partiets kärna. Finns där bara en önskan att nå makt? Jag tänker samtidigt på hur man mjukat upp sin inställning till kärnkraften http://bit.ly/73DKYv.

Thomas Drost sa...

Tja, i sådana fall är det väl medlemmarna som vill ha makt eftersom beslutet togs genom medlemsomröstning? Vad är alternativet?

Och vad gäller kärnkraft... är det säkert att du inte blandar ihop MP med C? :)
Såvitt jag vet har den konkreta politiken inom MP länge varit att avveckla kärnkraften när den kan ersättas.

Tomas Agdalen sa...

Eviga striden mellan fundisar och realister. Utgångspunkten 1980 var att inga koalitioner skulle utverkas - bara miljöpolitik under parlamentarisk utpressning. Bra så! Nu har vi Gahrton på ena sidan (http://bit.ly/8MUdjJ)och Eriksson/Wetterstrand på andra. Jag har inga invändningar mot anpassningen, utan noterar bara ser att MP alltmer blir ett vanligt parti.

Thomas Drost sa...

Därom är vi nog överens! Jag tror bara att man överskattar Marias betydelse, och missar betydelsen av förändringarna hos medlemmarna och inom den faktiska politik man för.