måndag 23 november 2009

Vi kanske ändå inte ska räkna bort ett blågrönt samarbete efter valet

Under rubriken En tom latteliberalsim skriver idag Svenska Dagbladets Sanna Rayman om hur Miljöpartiet självt definierar sig som liberalt. Hon beskriver att det är logiskt eftersom Miljöpartiet i grund och botten delar borgerlighetens syn på exempelvis Las och friskolor samt individualitet i övrigt. Sammantaget innebär det att man anser att så mycket som möjligt ska lämnas åt den enskilda individen att själv bestämma över. Det är inte självklart att människors välfärd måste administreras genom stora generella system. Sanna Rayman konstaterar samtidigt att "språkröret Maria Wetterstrand i veckan lade ut en krok i en debattartikel på Newsmill.se (17/11), där hon förklarade att Miljöpartiet är en naturlig hemvist främst för socialliberaler". Så vi ska kanske ändå inte avskriva ett blågrönt samarbete efter valet 2010. Jan Björklunds invit till Miljöpartiet om ett samarbete för ett par veckors sedan orsakades bland annat av att Sverigedemokraterna för närvarande går oroväckande bra. Han vill för det fall SD får en vågmästarroll försäkra sig om att MP stöder alliansen istället för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Men Wetterstrand hänger sannolikt upp sin förklaring på att Miljöpartiet går bra i storstäderna hos de lattedrickande liberalerna med sin, som Sanna Rayman påpekar, livsstilspolitiska värderingar. Ett segment som MP skulle skulle vilja sikta in sig på. Det är heller inte osannolikt att de är näst största parti i Stockholms stad redan efter nästa val. I städerna finns få röda väljare. Därför gäller det att ha garderat sig åt alla håll och kanter för att ha bästa utgångsläget i olika förhandlingar. Man får inte göra sig omöjlig. Miljöpartiet har också rensat ut olika vänsterinslag i sin politiska meny som EU-motstånd och anti-tillväxt. Snart är de nog ett alldeles vanligt parti med vanlig politik och en riktig partiledare. Och vi har inte glömt MP:s utpressningsförsök 2002 då man undersökte vilket av de blåa och röda blocket som gav bäst utdelning. Då var det inte viktigt att ta hänsyn till att väljarkåren i första hand definierar sig som vänster. Kärnkraften då? Ja, har MP kompromissat om kärnkraften en gång så går det säkert en gång till. Osvuret är alltid bäst. Särskilt i politiken.

Andra bloggar: Jinge.se Rolf Eriksson Stockholm enligt Ankarsjö

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

6 kommentarer:

Inge sa...

MP har nu etablerat sig i en Rödgrön samverkan med många gemensamma förslag, egen hemsida www.rodgron.se.mm. Det är knappt 10 månader till valet. När alliansledare gjorde framstöt nyligen kom klara besked från MP. De håller fast vid etablerat samarbete. Ett samarbete de tjänat på. De skulle förlora många, särskilt unga väljare om de skulle byta samarbetspartners så nära valet.

Tomas Agdalen sa...

Inge: Tror i grunden som du, men nu har vi en variabel som gör 2010 års blockande mer svårt att förutsäga. Och det är det nya partiet som ser ut att ta sig in i riksdagen.

Helt osannolikt är det inte att MP i ett läge där man bara tillsammans med blått lag kan nå majoritet väljer den vägen. Men bara då. Det skulle heller inte vara svårmotiverat, bara att hänvisa till att landet måste räddas.

Konklusion: kanske är det inte SD som är vågmästaren även om de kommer in utan det blir MP alla vill vara med.

Fast än så länge är det inte mer än en kul spekulation.

Inge sa...

Så här såg det ut 2006 efter valet i Riksdagen:

Socialdemokraterna (s), 130 mandat
Vänsterpartiet (v), 22 mandat
Miljöpartiet de gröna (mp), 19 mandat
Summa 171 mandat, alltså 4 från majoritet
Moderata samlingspartiet (m), 97 mandat
Centerpartiet (c), 29 mandat
Folkpartiet liberalerna (fp), 28 mandat
Kristdemokraterna (kd), 24 mandat
Summa 178 mandat,alltså en marginal på 4 mandat.
Om s vinner 4 mandat blir det alltså maktskifte. Det är viktigt att se att skillnaden är så liten. Ändå är självklart uppgiften att vinna valet en oerhört stor utmaning. En titt på siffrorna visar ändå att målet är nära.
Synovate redovisar på sin hemsida skillnaderna mellan blocken sedan valet 2006. Med några få undantag har De rödgröna varit i ledning i mätningarna.Nu ska vi inte bry oss för mycket om mätningar. Att det var så lite som skilde 2006 har kanske några glömt och jag tycker det finns anledning om erinra om att skillnaden var mycket liten.
Det handlar om att S,V,Mp måste öka med ett par procent för att få 4 mandat. Att MP, som vunnit på samarbetet skulle byta partner, är helt otroligt

Tomas Agdalen sa...

Inge: Du har i pincip rätt.

Anonym sa...

Uppdatering: Hotet från Israel!

Tomas Agdalen sa...

Kraxpelax: Din kommentar hör hemma i något annat kommentatorsfält. Skriver jag någon gång om Donald Boströms sjuka konspirationer kanske jag tar upp din artikel. Men bara kanske.