Alla KGB-typer som håller på med sorgearbete 20 år senare - LÄGG NER!

Halt, sa vakten bestämt när jag igår steg in i lokalen. Men vänligt? Det minns jag inte. Jag synade lokalen för att se om first lobbyist passerat. Tydligen inte än, kunde jag konstatera genom en okulärbesiktning av den dittills fåtaliga publiken. Jag lät hänga in rocken i garderoben i restaurangen på Malmskillnadsgatan, i hörnet i slutet av trappan som börjar nere på Tunnelgatan. Ni vet de steg som många menar att Christer Pettersson, med en släpande haltande stil, flydde via en kall februarinatt 1986, då Sverige förlorade oskulden. Jag tummade på mitt inköpta exemplar av FIB/Kulturfronts nyutgivna huvudnummer. Det från 1973 med kanske det mest klassiska av alla svenska journalistiska arbeten. Det med Jan Guillous och Peter Bratts IB-avslöjande. Redaktionen hade hux flux bestämt att så här 36 år senare ha ett re-releaseparty för utgåvan. Festen hölls på restaurang KGB. Spektakulärt? Klart rabaldret kring Guillous KGB-spionaffär var för bra att slarva bort. "Jag var ung och kollosalt naiv" har föremålet förklarade sina skumraskaffärer inför gårdagens event. Och Guillou ser ut att komma hel ur skandalen. Det gör bara den som inte skyr elden. För där stod han tre trappor ned och mötte våra nyfikna blickar. Efter bara ett litet tag, med ett par tjeckiska innanför västen, tog first lobbyist, född 1970, mod till sig och ropade på sin lätta skaraborgska – ”hörrudu Guillou varför skrev du inget i boken om KGB-kontakten”? "Bludder, bludder, bludder... det fanns så många grejer att skriva om ... bludder och bludder", får Guillou ur sig. First lobbyist syftade på Guillous under hösten utgivna biografi Ordets makt och vanmakt - Mitt skrivande liv. Strax före hade en finsk journalist, som såg ut att ha varit med när det begav sig, efter att ha frågat två gånger, fått Guillou att förklara att han blev maoist 1971. Hos gränsvakten vid utsläppet överhörde jag vår finske vän när han, medan han satte manchesterkepsen på plats, berättade att KGB-historien slagits upp stort i Finland. KGB är ett mindre problem där än Kinas Mao. Guillou betraktas numera möjligen med mindre skepsis öster ut. Och vi släpptes ut från KGB:s kvarter utan några som helst problem. KGB är inte vad det varit. Men är Guillou det? Han har under hösten i samband med marknadsföringen av sin biografi stolt trumpetat ut han är socialist. Vad menar han med det? Kan man vara det? Är det att ta på allvar eller bara något han håller sig med för att göra sig intressant i salongerna på Öfre Östermalm? Ja, ingen vet säkert hur hans version ska uppfattas. Men man kan inte hylla totalitäritet och samtidigt behålla en journalisk trovärdighet. Kanske dags att göra en ohly för att fortsätta få vara med att leka. Hur IB-affären nystades upp har utredaren Lars Olof Lampers beskrivit på Brännpunkt i Svd. Guillou sa att Lampers vet mer om detta än han själv. Det var en norskt, en .........

Läs även andra bloggares åsikter om Jan Guillou, IB-affären, Peter Bratt, FIB/Kulturfront, Maoist, Nordkorea, Sovjet, KGB