onsdag 22 juli 2009

Axess: Bara gammelmoderaterna kan rädda oss från moralisk backlash

Professor Stefan Svallfors, vid Sociologiska institutionen vid Umeå universitet, har i tidskriften Axess skrivit en lång lång lång artikel om klassbegreppet bara för att leverera en slutkläm som har lite med klass att göra. Svallfors landar nämligen i att den politik Reinfeldt, Borg och Schlingmann företräder måste upphöra med sin ´vägvinnande politik för att fientligheten mot det avvikande inte fortsätter att frodas, dvs. intoleransen och hatet. Det beror på att alla riksdagspartier nu tampas i den politiska mittfåran och att samtliga värnar en välfärdspolitik med bland annat höga skatter, socialt engagemang och anställningstrygget. Svensk politik domineras därmed inte längre av fördelningsfrågan, utan istället blir frågor om moral, kultur och livsstilar viktigare. "För väljarna blir det därför allt svårare att skilja på partierna utifrån deras position i den socio-ekonomiska dimensionen", menar Svallfors. För att ändå kunna göra ett val tvingas väljarna att i större utsträckning titta på andra frågor, som till exempel vad partierna anser om invandringen, brottslingarna, feminismen och EU. "Det ökar i sin tur incitamenten för partierna att profilera sig just i denna dimension, att bli lite hårdare mot brottslingarna, lite hårdare (eller mer generösa) mot flyktingar, eller ta ställning för eller emot medborgarskapstest för invandrare, homoäktenskap, skoldisciplin eller någon annan av alla de frågor som kan tänkas dyka upp i den socio-kulturella dimensionen. Det politiska samtalet kommer, om rörelsen från socio-ekonomiska till socio-kulturella frågor får tillräcklig fart, att efterhand handla allt mindre om fördelningsfrågor och allt mer om erkännande eller fördömande av minoriteter, livsstilar, moraliska ståndpunkter, tillhörighet och uteslutning." För att inte riskera en moralisk backlash tycks Svallfors alltså hävda att vi behöver nynya Moderater eller rätt och slätt gammelmoderater. "Nya motsättningar i fördelningsfrågorna är precis vad Sverige behöver - då behålls polariseringen i den socio-ekonomiska dimensionen och de socio-kulturella frågorna kommer åter att inta en mer undanskymd position". Så vad betyder egentligen allt detta? Jo att förutsättningen för alliansens regering måste undanröjas - för landets bästa. Det nya arbetarpartiets dagar är räknade, eller? Och jäklar vad det gamla arbetarpartiet skulle bli glada över att slippa tänka ut en ny vägvinnande politik. Nu har också Aftonbladet diskuterat saken. (Professor Bo Rothstein var tidigare i sommar ut med ett liknande tema i Efter arbetet (10/7), fast med ett mer socialdemokratiskt europeiskt perspektiv. "Europas socialdemokrater borde ställa ojämlikheten i centrum. Men istället har man anammat identitetspolitiska idéer. Då är det svårt att vinna val", säger Rothstein. Kunde som sagt inte hålla med mindre om det.) (Fast min kamrat från Gustavsberg påminner mig om att detta är gammal skåpmat. Redan på 1950-talet diskuterade socialliberalen Herbert Tingsten politiken utifrån en liknande utgångspunkt.)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

1 kommentar:

Hansherman sa...

Det finns ett annat problem med trängseln i mittfåran. Likhetssträvandena. Ingen är ju LIKA, vi är alla unika. Fördelning handlar om att skapa så goda förutsättningar som möjligt för alla. Då kan man inte bara utgå från en norm med en för storebror hårt arbetande, tyst, moralisk, ihopbitande kärnfamiljeförsörjare som gärna flyttar till jobben och har en årslön på banken. Fan vad trist om det skulle lyckas!