söndag 14 februari 2010

Fredrik Reinfeldt som får humlan att flyga eller frånvaron av motpolitik?

Att Moderaterna tjänar på att visa upp sin partiledare Fredrik Reinfeldt står nu klart. Trots att partiet under vintern schabblat med sjukförsäkringen och närmast löpt gatlopp i medierna redovisar Sifo att det opinionsmässigt går som tåget. Under rubriken Superveckan beskriver Svenska Dagbladet att Alliansen sen partiledardebatten i Agenda den 1 februari knappat in sju procent. Och det är i huvudsak Moderaterna som står för framgången. De har ökat med nära fyra procent och på grund av Socialdemokraternas tapp under samma period skiljer det nu bara 3,4 procent mellan blocken - mot över tio procent enligt januarimätningen. Det saknar betydelse att moderater, till följd av att deras Christina Husmark Pehrsson är socialförsäkringsminister, utpekades som oempatiska i diskussionen kring sjukförsäkringen. Inte ens rapporter i medierna om att Husmark Pehrsson tvingar svårt cancersjuka att söka arbete har bitit. Oppositionens kritik om att alliansen orättvist försämrat tryggheten genom exempelvis att sänka skatterna och höja a-kasseavgifter har heller inte fäst. Och kanske är det så att väljare också i Sverige nu i allt högre utsträckning väljer parti efter det förtroende man har för partiledaren. På annat sätt kan jag inte förklara att den negativa rapportering mot Moderaterna inte ger motsvarande utslag i opinionen. Reinfeldt har också länge haft överlägset störst förtroende bland väljarna. Man skiljer på politik och person. I det perspektivet ser Socialdemokraten och partisekreteraren Ibrahim Baylans försök att gjuta mod i sina styrkor med beskedet om att man nu har fullt fokus på valet mest ut som en papperstiger. För hittills har S-ledaren Mona Sahlin bara haft motgångar. Socialdemokraterna är nu nere på samma siffror som i valet 2006. Sahlin har dessutom lågt förtroende bland väljarna. Så kanske har ändå Moderaterna en superhöst förför sig, i alla fall så länge Reinfeldt kan leverera ett positivt personligt kapital. Fast väljarnas reaktion kan ju även orsakas av att det saknas ett trovärdig rödgrönt alternativ till alliansen och deras politik. Ja inte vet jag. Men intressant är det att Moderaterna går bra. Faktiskt lite av samma mysterium som ligger i att humlan kan flyga. Eller så är det Nya arbetarpartiet helt enkelt de bästa sossarna - oslagbara. Detta är vad strategerna Per Schlingmann (M) och Ibrahim Baylan har att fundera över inför avgörandet i september.

Andra bloggar: Signerat Kjellberg Rasmus liberal Mr D Frihetsblogg Roger Jönsson Viktor Tullgren Annarkia Nils Erik Lindblom Bengt Silferstrand Kent Persson (m) blogg

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

3 kommentarer:

Anden sa...

Sossarna och vänstern måste förnya sig. Det går inte att vila på gamla lagrar eller motståndarens misstag. Dessutom har jag hört kvinnor tala svärmiskt om R:s "sängkammarögon"...

Johan sa...

Jag undrar hur sjukförsäkringsdiskussionerna egentligen påverkade väljarna till slut. Högljudd kritik, och upprepade "synd-om"-reportage i media återspeglar nog inte alltid opinionen. Särskilt när några av de senare exemplen inte framstod som riktigt så "synd-om" som rubriksättarna ville. Många icke-sjukskrivna blev nog också lite trötta på sossarnas och vänsterns tomma slagord och brist på sakliga alternativ.

Men du har nog rätt i att bristen på trovärdigt alternativ har störst betydelse.

Tomas Agdalen sa...

Anden och Johan: ser ut som vi är överens. Rödgrönt har ännu inte visat nått. Och så dåligt har det ändå inte varit, verkar folket resonerar.