Göran Hägglunds patientsäkerhetsreform riskerar att bli kontraproduktiv

Socialminister Göran Hägglund har idag ut slagit på trumman för ett stärkt patientskydd. Han presenterade regeringens förslag till ny lag om detta. Åtgärden motiveras av att cirka 100.000 patienter årligen drabbas av en undvikbar vårdskada och cirka 3.000 avlider till följd av vårdskador. Detta leder till cirka 630.000 extra vårddygn, vilket motsvarar omkring 5,7 miljarder kr. Socialstyrelsen har konstaterat att vårdskador huvudsakligen beror på brister i struktur och arbetsrutiner". Olika frågor aktualiseras inför detta. Först den om hur man tänker rätta till bristerna? Det står helt klart att struktur och arbetsrutiner ska piskas fram, genom övervakning av Socialstyrelsen. Men mot vad ska piskan vina? Man skulle kunna tänka sig åtminstone två alternativ, den strukturella eller individuella nivån. Vad som står på spel klargörs tydligt i kommentatorsfältet till Ekots nyhetsrapportering. Medan signaturen Maria sjuksköterska "blir arg av att regeringen kommer med oigenomtänkta förslag /.../ där personal kan förlora sin legitimation när majoriteten av de fel som begås inom vården i själva verket är grundade i systemfel", menar signaturen syrran att förslaget innebär ett bättre skydd för sjukvårdspersonalen eftersom patienten får rapportera vad som har hänt, inte bara vem som har gjort fel. Syrran påpekar också att Socialstyrelsen, till skillnad från hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN), redan har ett fokus mot systemfel. Fast Hägglund var tydlig om att piskan ska riktas sjukvårdspersonal, det vill säga främst mot sjuksköterskor och läkare. Förslagen syftar bland annat till att göra det lättare att sparka och tillämpa andra disciplinåtgärder mot personal. En förutsättning för genomförandet för en sådan reform borde vara att man samtidigt stärker upp riktlinjerna för vad var och en förvänts göra i olika situationer. Men det låter sig inte göras eftersom den huvudsakliga sjukvården är beroende av att personalen ständigt tar egna beslut anpassade efter varje individuellt fall. All sjukvård är i grund och botten en ad hoc-verksamhet. Det visar inte minst fallet med barnläkaren på Karolinska sjukhuset i Stockholm. Hon har åtalats för det uppsåtliga brottet dråp sedan ett nyfött barn, utan att någon vet hur, fått en dödlig dos smärtlindring. Behandlingen uppfattades inte som anmärkningsvärd förrän det allmänna rättsväsendet reagerade genom att en åklagare ingrep. Tidigare har det också visat sig att man inom sjukvården saknar checklistor. Varje sjukhus och avdelning har nästan uteslutanden egna rutiner. Tvärtemot vad de flesta tror är sjukvården alltså inte reglerad. Mot den bakgrunden ifrågasätter jag den närmast ingenjörsaktiga teknokratiska grund som regeringens förslag om stärkt patientsäkerhet vilar på. Sjukvårdspersonalens rättssäkerhet eftersätts för att göra bredare politiska poänger. Men jag menar att reformen istället kommer att få den effekten att sjukvårdspersonal i allt större grad vägrar att göra riskfyllda ingrepp. På sikt kan vi få en amerikansk situation som medför att sjukvårdspersonal behöver gardera sig på olika sätt för att inte göra misstag eller för att inte täcka upp kostnadsbortfall till följd av händelser i arbetet. Därför ska det bli intressant att följa den sjukvårdsekonomiska och fackliga diskussionen kring det paradigmskifte som nu eventuellt införs gällande tillsynen av svensk sjukvård. Frågan är då hur mycket vi sparat. Detta juridifierande av hälso- och sjukvården, som på allvar börjat i och med åklagarns attack mot barnläkaren och i vars anda Hägglund fortsätter i, kan få långt nu oanda och inte önskvärda effekter. Också Expressen problematiserar om patientmakten. Tidningen varnar för att personal nu i större utsträckning kan komma att mörka misstag.

Läs även andra bloggares åsikter om Göran Hägglund, Patientsäkerhet, HSAN, Socialstyrelsen, Sjukvårdspersonal, Barnläkaren