Miljöpartiet ger upp idén om att vara ett litet oppositionsparti - eller?

Vad är motsatsen till ett litet oppositionsparti? Ett stort förvaltande parti, skulle jag säga. Det tydligaste exemplet är Socialdemokraterna. Men också Moderaterna har genom sitt projekt Nya arbetarpartiet visat statsbärande ambitioner. Och är det den utvecklingen Miljöpartiet ser framför sig nu när man gör sig redo för att möta höstens väntade succéval. Enligt Aftonbladet håller Miljöpartiet som bäst på att anpassa sin kostym för tolv procent. Det tror jag är en rimlig utgångspunkt. Förhandstipsen är nu att MP kan få var femte röst i Stockholm. Det innebär bland annat att man mentalt ger upp synen på sig själv som just ett litet oppositionsparti. Partiet avser därmed att inte göra samma misstag som Vänsterpartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet i valen 1998 och 2002. Alla tre ökade plötsligt stort från ett val till ett annat, men lyckades sedan inte upprepa bedriften. "De misslyckades för att de fick in många som inte visste vad uppdraget innebar, då förvaltar man inte väljarnas förtroende", säger Magnus Johansson från partistyrelsen. Det handlar alltså inte bara om att lära upp fler funktionärer, utan också om att lära nya som gamla att de har makt och mandat. En klok och ansvarsfull strategi, fast långt ifrån den miljöpartiets grundare Per Gahrton bara för några veckor presenterade som partiets. Gahrton förklarade att man inte alls har bundit sig för en rödgrön koalition. Nuvarande samarbete ska utvärderas till valet 2014. Och det kan leda till att man väljer att samarbeta med de borgerliga partierna. Ställningstagandet hänger på vilka miljöpolitiska fördelar man kan vinna. Men så brukar inte ett statsbärande parti resonera. Just den katogorin partier vill man veta var man har på den politiska skalan. Om det tills slut är Gahrtons miljöanarkism eller partistyrelsens statsbärarlinje som kommer att gälla återstår att se. Det finns nog fundisar som vill ha ett ord med i saken. Men ska vi kunna ta partiet på allvar får de lämnas vid vägkanten och Maria Wetterstrand inrättas som en riktig partiledare. Det är i alla fall mitt råd.

Läs även andra bloggares åsikter om Miljöpartiet, Magnus Johansson, Rödgrönt, Valet 2010, Per Gahrton