lördag 10 januari 2009

100 steg till beredd att lägga ner glesbygden efter nya säkra uppgifter

Ni som följt 100 steg tills olika bloggar vet att jag är superintresserad av statistik. En reell samling uppgifter är som poesi. Man vet inte riktigt var man ska börja, i vilket tåt det ska dras. Det är liksom för mycket information på för liten yta. Nu undrar jag om det var detta som rörde till det för Svenskt Näringsliv när de analyserade den informationsmassa som delvis (finns säkert mer att hämta) idag presenteras på debattplats i Dagens Nyheter. "100 procents arbetslöshet efter gymnasieprogram" var också stor nyhet på Ekot uppföljd med en intervju med lärarfackchefen. Tesen är att vi erbjuder våra ungdomar fullständigt meningslösa gymnasieutbildningar. Cyniskt kan tyckas. Jag ställer mig dock tveksam till slutsatsen. Jag menar, vad är det för platser de räknar upp i debattartikeln? Inte handlar det om storstadsområden som Stockholm, Göteborg eller Malmö. Snarare rör vi oss i rena avfolkningsbygder som Vadstena, Hultsfred, Västervik, Bengtsfors, Kristinehamn, Bollnäs, Arvidsjaur, Jokkmokk, Boden och Haparanda. Jag tror inte att någon utbildning på dessa orter skulle lett till arbetet för studenterna i någon större omfattning. Som jag förstått det finns det helt enkelt inga massor av arbeten på dessa orter vare sig du t.ex. är utbildad snickare eller placerare på börsen. Så om vi då ska fundera över adekvata åtgärder (vi vill ju inte ha kostsamma meningslösa verksamheter) kanske problemet istället ligger i själva orterna istället för i utbildningarna. Lägg ner glesbygden blir därför 100 steg tills starka och genomtänkta slogan. Men kanske får vi då åter användning av den klassiska devisen "Vi flytt int". Och slutligen vill jag bara klargöra att jag inte blir riktigt klok på med vilken syfte artikeln skrevs. Någon bloggenläsare som är mer på bettet?

2 kommentarer:

Bjagel sa...

Att Svenskt Näringsliv finansierar en undersökning som denna, och skriver en debattartikel på resultaten, hänger nog samman med deras vilja att få ett större inflytande över svenskt utbildningsväsende. Den statligt finansierade utbildningen (på såväl gymnasial som postgymnasial nivå) måste anpassas efter företagens behov av arbetskraft och kompetens. Svenskt Näringsliv vill således ha vetorätt vid utformningen av svensk utbildningspolitik.

Och jag kan tycka att de har en poäng. Jag ser inga behov av statligt finansierade frisör- eller floristutbildningar, inte heller samhällskunskap med häst- eller rallyinriktning på gymnasieskolorna.

Problemet med att låta arbetsmarknadens krav styra helt är att bildningen kommer att få stryka på foten. Fast det har den kanske redan gjort. Den med vilja kommer alltid att bilda sig, inte minst genom att läsa din blogg.

När det gäller glesbygden håller jag med. Stäng den.

Tomas sa...

Det är nog en korrekt analys av bakgrunden till artikeln. Och poängen är lätt att sympatisera med.

Glesbygden har väl, som sagt, snart gjort sitt.