
Okej, jag följer upp president Barack Obamas vedermödor inför den avslutanden bataljen om införandet av en statlig allmän sjukvårdsförsäkring. På något vis ska presidenten baxa reformen hela vägen genom senaten. Det har han lovat det amerikanska folket. Men hittills har amerikanarna kastats mellan
hopp och
förtvivlan. Och det gäller både de som är för och emot. Från att i valrörelsen inför presidentvalet, under parollen yes we can, fått väljarna att tro att de själva kan förändra sin situation
har reformarbete stött på
olika hinder. Kompromissviljan har dock inte saknats. Obama har för att få över de mest konservativa demokraterna accepterat att den
statlig ersättning inte får omfatta aborter. En överenskommelse som av partiets radikala flank kallats en undfallenhet. I början av december såg det mot den bakgrunden ut som om
en reform med den konstruktionen omöjligen skulle passera senaten. Men så på självaste julaftonen gav senaten
klartecken för fortsatt arbete, även om det var med minst möjliga marginal. Obama räknade in de absolut nödvändiga sextio senatsrösterna av sammanlagt hundra. Alla demokrater röstade för. Då hade demokraterna en så kallad
supermajoriet i senaten. Fast det var en månad före "
Chockvalet i USA". Fyllnadsvalet i Massachusetts efter den avlidne demokraten, och förespråkaren av sjukvårdsreformen, Ted Kennedy vann, till mångas förskräckelse och förvåning, republikanen Scott Brown. Detta i en traditionellt demokratisk stat. Brown hade dessutom gjort nej till sjukvårdsreformen som sin huvudfråga. Och i ljuset av att Obama vid presidentvalet vann staten med tjugosex procent är resultatet än mer märkvärdig. Den självklara kommentaren i USA är att valutgången är ett underkännande av Obamas förslag till sjukvårdsreform. Bakslaget kan, som
Aftonbladets Wolfgang Hansson konstaterat, också sätta krokben för hela reformen. Presidenten har ju inte längre supermajoritet. Därför är Obama, som Hansson vidare skriver, i största behov av en
nystart som innebär att han hittar tillbaka till mittenväljarna. Men idag är det oklart vilken strategi Obama har. Han borde avgjort frågan innan fyllnadsvalet. Och vi vet inte när frågan igen ska behandlas av senaten. Antagligen pågår tuffa förhandlingar. Och vi som sett
teve-serien Vita huset vet hur dessa går till. En Josh Lyman syr ihop en politisk deal.
Lee Atwater och
Karl Rove är ett par exempel på tidigare hårdföra förhandlare och strateger i Vita huset som banat vägen för bland annat Reagan och Bush:arna. Så då kan man undra vad som pågår och vilka republikan som bearbetas av Obamas folk och till vilket pris de kan övertygas - om det ens är möjligt. En insats också för att
Barack Obama ska ha en chans att sitta en andra mandatperiod. Det är viktigt att Obama leverera i sjukvårdsfrågan Han har inte råd att missa.
Läs även andra bloggares åsikter om
Barack Obama,
Sjukvårdsreformen,
USA,
Scott Brown,
Ted Kennedy,
Vita huset,
Josh Lyman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Alla läsare av 100 steg till kommentera gärna. Jag försöker att svara efter bästa förmåga
Som en del säkert uppmärksammar har jag tagit bort möjligheten att betygsätta inläggen med ett enkelt klick. Det har jag inte gjort av missnöje över resultatet utan för att jag tycker att det är tråkigt att det lämnas omotiverade omdömen. Så dissa på, men gör det med ord.