Grej Of the Vecka #22 (Marita Ulvskog om nya människohandeln)

Visst handlade det mer om att vinna EP-kryss än om saklig politik när Marita Ulvskog (S) i förra söndagens agenda liknade företag som förmedlar jobb i Sverige åt lettiska arbetare vid människohandlare. Det var bemanningsföretaget Hyrlett.nu som blev påhoppat. Och de senaste dagarna har det hettat till ordentligt. Medan socialdemokraternas partiledaren Mona Sahlin är kritisk till uttrycket och säger att hon mer tänker på handeln med barn och kvinnor, på sexindustrin, när hon hör ordet står Marita Ulvskog på sig. "Jag tycker att det språk Hyrlett.nu använder är en ny sorts människohandel", säger hon och hänvisar till bemanningsföretagets ordval på deras sajt. Företagets talesman Maris Sergejenko är upprörd. Han har jobbat i Sverige och sett ett paradis här. Han ville därför ge sina landsmän chansen att uppleva detta och tjäna mer än de gör hemma. Maris Serejenko menar att Marita Ulvskog bara utnyttjar företaget till sin kampanj. Och så är det nog, för inte är det synd om de lettiska arbetarna som kommer hit och arbetar. Möjligen om det synd om svenska arbetare som, om ingen ändring sker på det EG-rättsliga planet, på sikt riskerar att få sänkt levnadsstandard. Men för att få fram det budskapet behöver Marita Ulvskog ändra fokus. Det funkar inte med en unken retorisk stil från det maoistiska 1960-talet.

Läs även andra bloggares åsikter om Hyrlett, Marita Ulvskog, Lönedumpning, EU-val

Så det är "mere conduit" vi snackar om - principen som räddar internetet

DN rapporterar att musikindustrins intresseorganisation Ifpis skrämselbrev till Internetleverantörer om krav på att de stoppar trafiken till och från illegala nedladdningssajter kanske är olagliga. De kan strida mot marknadsföringslagen. "Förenklat är principen att brev kan bedömas som marknadsföring om det finns ett kommersiellt syfte med brevet, på så sätt att den som står bakom varningsbrevet vill få någon annan att upphöra med försäljning av en vara eller tjänst för att gynna sin egen försäljning" förklarar Jonas Forzelius på advokatbyrån Time. Ifpi skickar varningsbrevet till olika Internetleverantörer med ett konstaterande att rättighetsintrång pågår via den tjänst som Internetleverantörerna tillhandahåller. Man tänker bland annat på den ännu inte slutligt avgjorda rättegången mot The Pirate Bay. Jonas Forzelius påpekar att man ska avstå från att direkt påstå att någon begår intrång och istället använda mer nyanserade uttryck som ”kan utgöra intrång” eller liknande. Man ska också vara försiktig med att koppla reservationslösa påståenden med hot om rättsliga åtgärder vilket Marknadsdomstolen har sett särskilt allvarligt på. Det må vara så att Ifpi beter sig fel enligt svensk lag. Men mer intressant i dagsläget är ändå beskrivningen av den EG-rättsliga principen om "mere conduit" från direktivet om elektronisk handel, som kortfattat går ut på att Internetleverantören ”inte ska vara ansvarig för den överförda informationen". I och med att Telekompaketet stoppades i dess ursprungliga utformning gäller principen fortfarande. Internetleverantören ansvarar därför inte, precis som andra leverantör av infrastruktur, som till exempel Posten och Vägverket, för innehållet i trafiken. Så måste det också förbli. Det var bra att jag fick reda på vad vi snackar om. För även om jag visste att det förhöll sig på detta sätt hade jag en diffus uppfattning om det rättsliga sammanhanget. En annan sak är att jag inte försvarar intrång i upphovsrätten. Men ägarna till den får lösa sina problem på andra sätt än att ge sig på de demokratiska förutsättningarna. Annat vore en katastrof för samhällsutvecklingen, både på ett mänskligt och industriellt plan. Det kanske var detta som författaren Lars Gustafsson tänkte på när han gav sig i lag med Piratpartiet. I så fall förstår jag honom bättre. Fast vi har ju sett att också partier med bredare politiska program agerat framgångsrikt i frågan. Jag förlitar mig till att de bevakar allas vårt intresse här.

Läs även andra bloggares åsikter om Mere Conduit, Upphovsrätt, Infrastruktur, EU-val, Marknadsföringslagen, Piratpartiet, TPB

Luxuösa exklusiva sportvagnar räddar knappast jobben i Trollhättan

Det är svårt att hänga med i Saabsvängarna. Efter att biltillverkaren för några månader sedan varit helt utdömd kunde vi häromdagen läsa positiva rubriker. Plötsligt förväntades Saab börja återanställa. Men idag är ordningen återställd. Överallt beskrivs hur dåligt det går för Saab. DN konstaterar att företaget tappat 72 procent av sin försäljning. Raset beror, enligt Saab, på en kombination av en allmänt svag marknad och osäkerheten kring företagets framtid. Inte heller lär osäkerheten skingras nu när dess ägare GM i det närmaste är i konkurs. Och amerikanarna har slutligen i den processen tagit sin hand ifrån vårt stolta bilmärke genom att placera det i företagets dåliga del. Ett konkursförfarande i USA inleds tydligen alltid med ett rekonstruktionsförsök och att konkursobjektet delas upp i en del man tror på och vice versa. Och inte blir det roligare av att Moderate statsminister Fredrik Reinfeldt, tvärtemot den Socialdemokratiska oppositionsledaren Mona Sahlin, fortfarande är avogt inställd till att sats statliga pengar i Saab. Men finansminister Anders Borg säger i alla fall idag i radion att man kan tänka sig stödja krisföretaget om en trovärdig ny ägare garanterar fortsatt produktion i Sverige. Det utesluter helt säkert olika asiatiska spekulanter. Men nyligen släppte konkursförvaltaren Guy Lofalk uppgifter om att det finns två-tre spekulanter. Kan en av dem vara den svenska sportvagnstillverkaren Koenigsegg? Det sägs att de ligger långt framme i förhanlingarna om ett köp av Saab. Vi pratar alltså om ett företag som enligt Di förra året omsatte 112 miljoner kr och som nu under krisen, för första gången, inte har röda siffror i bokslutet. Koenigseggs finansiering består av ett konsortium med väldigt förmögna personer. Ja, vad det detta regeringen tänkte på när den ville rädda jobben i Trollhättan, att orten ska ha en tillverkning av luxuösa exklusiva sportbilar med Saab-loggan på? Hur många nya jobb garanterar det? Jag kan inte tänka mig att det annat än på den minsta marginalen får betydelse för den västsvenska tillverkningsindustrin. Det var väl volymer vi skulle ha? Men kanske man tänkt sig låna en sådär fem miljarder kronor av näringsmminister Maud Olofsson för att fortsätta bygga Saab som inget hänt. Tror inte det är en realistisk föresats. det var länge sedan det gick att sälja Saab-bilar. Sammantaget gör detta att jag inte ändrat mig ifråga om hur vi bör använda lokalerna och skattemedel. Absolut inte på biltillverkning utan på en ny typ av industri, till exempel på en miljöindustriell tillverkning av vindkraftverk. När det gäller svensk bilindustri är jag alltså inte mer nostalgisk än förre LO-ordföranden Stig Malm när han i fredags i Gomorron Sverige, till Svenska Dagbladets Maria Abrahamssons förskräckelse, förklarar att det bara är bra för svensk industriell utvecklingen att Saab slutligen går under om företaget inte kan överleva av egen kraft. I det sammanhanget är det relevant att beakta att Saab inte gått med vinst på nästan 20 år. "Skulle vi ha behållit svensk teko- och varvsindustri genom statliga subventioner för att klara konkurrensen med lågprisländerna", frågar han retoriskt. Jag svarar med ett rungade nej. Det tror jag nästan alla gör.

Läs även andra bloggares åsikter om Saab, Varvsindustrin, Miljöindustriell tillverkning, Stig Malm, Maria Abrahamsson, Koenigsegg

Fredagsdrink - en kall Singha

Efter en rejäl holmgång på jobbet, lägg aldrig fram konkreta förslag som synliggör gud vete vad, tar vi i Örby det lugnt i solskenet på terrassen. Till den heta och wokade kycklingen hade vi köpt Singha. Middagen är precis avslutad. I Thailand vet de hur man släcker törsten efter pepparn. Med god (vete?)öl. Fantasisk är den till kryddad mat. Och efter en halvtung dag på jobbet orkar jag inte blanda ihop en superdrink. Men det sinnestillståndet passar ganska bra med det underbara helgvädret som nyss nått oss. Dessutom väntar jag fortfarande på Maraschinolikören. Så i avvaktan på den fantastiska drinken med den likören som bas får ni än så länge hålla till godo med en kall thaiöl. Men för tusan, sämre kan livet vara. Alla vänner, håll i er hårt och alla hjältar där ute i vardagen grattis till livet. Nästa vecka, ja då jävlar!

Var som Robinsons Ellenor Pierre - lura i vassen och bli en vinnare

Vi har mycket att lära av Ellenor Pierres vinst i årets Robinson, bland annat att folket har en skev bild av vilka kvaliteter en vildmarksöverlevare ska ha. Ellenor Pierre var inte den som klättrade högts i palmerna efter kokosnötter eller stod främst i ledet för att bygg bo. Hon visade istället på en nödvändig smartness genom att anpassa bilden av sig själv på så sätt att ingen räknade med att hon utgjorde ett hot. Under nio avsnitt gav Ellenor Pierre ett hundraprocentigt menlöst intryck. Hon störde väl egentligen ingen, men deltog lite i gruppens aktiviteter och såg ganska ointressant ut. Hon var dessutom sjukt svag i pris- och immunitetstävlingarna. De övriga deltagarna upplevde henne så ofarlig att hon, som den enda, aldrig fick en röst mot sig under något öråd. Istället undanröjdes överlevare i klassisk folklig mening i en strid ström, som exempelvis Lukas Berglund, Erik Billing och Angela Monroe. Och visst blev de i förra veckans avsnitt kvarvarande deltagare långa i ansiktet när Ellenor Pierre plötsligt, då hon till slut skulle röstas ut, vann immunitet. Den plan Erik Blomqvist, Anna Lundh, Jarmo Heinonen, Nina Amjadi satt upp gick i stöpet, för när Ellenor Pierre fick fart på elden och fjuttat på bålet stod det klart att det skulle bli någon av dem som inte fick följa med in i finalavsnittet. Erik Blomqvist fick lämna. Ellenor Pierre kunde däremot lugnt blicka mot segern. Och sedan hon, genom att ha stått längst på plankan, nått den slutliga finalen och Jarmo Heinonen kämpat till sig den andra finalplatsen talade mycket för henne. Hon hade ju oroat få på vägen. Det var väl egentligen bara de som Ellenor Pierre slagit ut i finalavsnittet som röstade emot henne. Och visst blev det hon som gick hem med den halva miljonen. Då spelar det ingen roll att över 80 procent av svenska folket, enligt fyrans enkät, tycker att Ellenor Pierre är en sopa och ser utgången som en skandal. Hon är en vinnare och jag tycker hon var rätt cool. Tänk på det nästa gång ni känner för att tycker till. Stick bara ut hakan bara om du vet att du kan vinna. Är det inte solklart vinnarläge än avvakta och välj att vara kompis med alla. Som sagt, var cool.

Läs även andra bloggares åsikter om Robinson, Ellenor Pierre

MP och PP med nya idéer om upphovsrättsinnehavarnas väl och ve

EU-kandidaterna Carl Schlyter (MP) och Mattias Bjärnemalm (PP) har debatterat upphovsrätt i Uppsala. Upsala nya tidning var på plats för att lyssna och rapportera till oss väljare om vad kandidaterna hade att säga. Både verkar ha slagits för ett fortsatt fritt Internet. Bra tycker jag. Men när det kommer till upphovsrätten blir det svårare. Schlyter beskrev den som ett privat monopol med statligt skydd och krävde reformer och påminde om att teknisk utveckling alltid upplevts som hot mot upphovsrätten. Man ska istället ersätta kulturutövare som ser sina verk ila fritt på nätet var en reklamskatt. "Reklam är 'mental förorening' och bör beskattas lika väl som utsläpp från bilar och fabriker", löd Schlyters argument. Mattias Bjärnemalm förklarade att den som skapar populärkultur alltid kommer att hitta möjligheter att livnära sig och antydde ett möjligt samhällsstöd. Alltså är det förslag att ta på allvar. Ska alla betala för något som några använder? Ska tas ut på global nivå? Kan man jämföra all musik och film med föroreningar som bilavgaser och industriutsläpp? Och ska vi göra våra kulturbärare till socialfall? Den enda grunden för den är dessutom att kidsen vill bli underhållna gratis eller åtminstone inte till en minimal kostnad och att de kommer att bli jättearga om de inte får den möjligheten. Varför inte lägga förslag som kan tas på allvar? En framkomlig väg kan till exempel vara att öka pressen på innehavare av upphovsrätt och Internetleverantörer att göra musik, film och böcker mer tillgängliga. Fast med ett sådant förslag finns det ju inget att vinna för kidsen. De måste både betala och uppge vem de är. Skyldigheter som enligt upphovsrättsfienderna bara finns i förtryckarstater. Är det en rimlig utgångspunkt? Miljöpartiet och Piratpartiet tycker det. Jag tycker inte det. De representerar en syn på andra människors arbete som skämmer. Kom igen nu alla där ute och rösta på partier med riktig politik och som tar människor på allvar. Men det verkar vara en lönlös uppmaning. Bara egenintresset regerar.

Läs även andra bloggares åsikter om Miljöpartiet, Piratpartiet, EU-val, Upphovsrätt, Internet, EP-val

Schyfferts show The 90's blir bara bättre - se den om du inte gjort det

Ikväll, torsdag, kör Svt Henrik Schyfferts show The 90's - ett försvarstal igen. Jag har vid det här laget nog sett hans talk show en fyra-fem gånger. Och den blir vara bättre. Jag skrattar än en gång så att tårarna rinner för att tvärt sätta skrattet i vrångstupen. Han är självutlämnande på ett sätt jag inte trodde han var människa till. Men att vara en stor komiker handlar om att lära känna sig själv för att iaktta och kunna berätta om livet så att också vi andra kan lära känna oss själva. Att våga vräka ut sig. Henrik Schyffert är verkligen bra när han beskriver sin uppväxt och karriär. Det har varit up's and down's, på senare tid mest down's. Inte har han, som han själv lätt insinuerar, på senare år varit sådär skitrolig när han kort, med långa mellanrum, dykt upp i teven, bland annat i Parlamentet. Mest skrikig. Men efter vårens succé på Cirkus i Stockholm, med den direktsända finalen, kan vi med säkerhet slå fast att Henrik Schyffert är tillbaka och att han hittat en ny ton. Vare sig du har sett showen eller inte så klicka in på SvtPlay och satsa en timme och 48 minuter. Om du sett showen vet du att du kommer att må fantastiskt bra sedan du tittat klart. Om du inte redan gjort det är du bara att gratulera till en fin liten överraskning. Jag tycker faktiskt inte han står långt efter stora underhållare som Jerry Seinfild. Undra om vi inte kan se fram emot årtionden med god Schyfferthumor. Till sist får man väl fråga sig om det var ironi vi såg eller inte. Fast det spelar ingen roll för det är som sagt rätt kul, eller inte.

Läs även andra bloggares åsikter om Henrik Schyffert, The 90's - ett försvarstal, Killinggänget

Lars Gustafsson och en hel massa ynglingar tänker rösta på Piratpartiet

Jag har alltid tyckt att författaren Lars Gustafsson är märklig. Den tidigare litteraturprofessorn i Texas förstärkte också den bilden när han idag kom ut som Piratpartist. I Expressen under rubriken "Därför röstar jag på Piratpartiet" argumenterar han, i en mer poetisk stil, för sin, som det verkar, den enda vägen för mänsklighetens överlevnad. Lars Gustafsson refererar till uråldrig kunskap om ”att det inte går att prygla vågorna för att hindra stormen”. Han ska därför rösta på det parti som enligt P1:s Studio Ett inte bara driver en fråga utan tre: fri fildelning för privat bruk, att upphovsrätten ska begränsas att gälla i fem år och att patenträtten ska avskaffas. Kristian Engström (PP) förklarade dessutom i radion att hans parti inte tänker kompromissa. Jasså tänker jag då jag översköljs av denna politiska retorik som gör sig bättre som en övning för sjätteklassare i politisk positionering. Och att väljarna nästan uteslutande finns bland yngre män är väl känt. Lars Gustafsson ska alltså tillsammans med ett gäng ynglingar rösta på en gruppering som vägrar att ta ställning i frågor som ligger utanför det som de beskriver som medborgarrätt. Nedkokat handlar denna om var och ens rätt att få vara anonym på nätet. Men enligt min mening finns det många goda skäl också ur demokratisk synvinkel för att inte vara emot varje reform som inskränker en personlig integritet. Vi måste till exempel ha en säkerhetspolitik, kunna garantera att alla som utför ett arbete - även det som är upp- och nedladdningsbart - får ersättning i den mån arbetet nyttjas av andra och skapa förutsättningar för en fortsatt industriell utveckling. Ett annat synsätt är orimligt i en välfärds- och rättstat. Nej, det går inte att prygla stormens vågor men för samhällets fortbestånd måste fartygen förstärkas. Fast det kanske är så att just Lars Gustafsson, PP-ledningen och väljarskarorna sitter inne med en större sanning. I så fall vill jag att ni visar mig den.

Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, Lars Gustavsson, EU-valet, Patenträtt, Integritet

Sverigedemokraterna kommer att sakna inflytande i nästa riksdag

Det är deppigt och jobbigt att acceptera men det ser ut som om Sverigedemokraterna får en position som potentiell vågmästare när nästa riksdag ska formeras. Det framgår av den opinionsundersökning som Aftonbladet nu redovisar. Utgången har också bekräftats i andra mätningar. Med sina nu uppmätta 4,6 procent kan SD alltså få fördela makten. Fast jag tror inte partiet kommer att kunna göra så mycket av sitt valresultat. De rödgröna, minus Vänsterpartiet som vid ställningstagandet tillfälligt var ute ur spelet, har ju redan bestämt sagt att de inte kommer att samarbeta med SD. Kan inte tänka mig att vänsterledaren Lars Ohly skulle ha en annan uppfattning i den fråga. Och även om det hittills varit mer outtalat hur Alliansen tänker göra bedömer jag att de i ett skarpt läge ger samma besked. Istället får, efter talmannens sondering, det block som vid valet 2010 har högst procent i uppdrag att bilda minoritetsregering. Den blir därefter tvungen att söka stöd utanför sin krets för varje proposition. Det kommer aldrig att göras hos SD utan hos oppositionspartierna samfällt eller enskilt. Efter att helt ha neutraliserats under mandatperioden ser jag framför mig hur SD inte längre intresserar någon utanför de mest högerextrema fraktionerna. Men för att det scenariot ska falla ut måste riskdagsledamöterna i de båda blocken hålla sig i ledet och inte virra runt när partipiskan viner. Sedan är det ju ingen hemlighet att jag helst av allt vill ha ett tvåpartisystem för att hålla ytterligheterna utanför den reella politiska makten.

(Enligt ny väljarundersökning från 17/7 i DN kan SD få tillräckligt med röster i Skåne för att ta sig in i riksdagen.)

20091025 DN:s Peter Wolodarski menar i en signerad ledare att största block bör bilda regering om Sveriedemokraterna tar sig in i riksdagen vid valet 2010. Även F!-ledaren Gudrun Schyman var nyligen ute i samma ärende. Allt handllar om att stoppa Sverigedemokraternas möjlighet till inflytande.

Läs även andra bloggares åsikter om Sverigedemokraterna, SD, Valet 2010, Partipiska, Minoritetsregering, Regeringsbildning

Bronski Beat - Killarna som åkte limousine med poparistokraten Elton John

Något år tidigt in på 1980-talet dök det upp en falsettsångare i ett band som kallades Bronski Beat. Satan vad stora de blev. Överallt vara det bara Bronski Beat. Deras smash hit Smalltown Boy gick varm under flera år. Det var svårt att komma undan. Jag kommer ihåg att till och med skivsamlaren och musikanten Elton John intresserade för den skönsjungande Jimmy Sommerville, som till sin stora förvåning blev hämtad av Elton med en Limousine. Jimmy Sommerville var ju då en enkel kille från en liten stad som flyttat till den stora staden London. Så kunde det gå till inom popens aristokrati. Jag tror också att bandet var lite av postpunken gayriddare. Det känns som om de var tidigt ute och väldigt tydliga och bidrog till att mainstreama gaykulturen, i alla fall för min del. Men ocoola jag tyckte Bronski Beat var töntiga. Det står jag inte för idag. När tänkter tillbaka hur det bara för några tiotal år sedan inser man hur mycket det hänt här i världen och vilken mörkertid jag kommer ur. Nu har jag lyssnat på Bronski Beat i tre dagar långa och kommer säkert att göra det i tre dagar till. Också låten Why förtjänar ett omnämnande och en plats i popens Hole of Fame. Jag fick också av en kompis höra att det just nu går en låt på klubbarna i vilen en slina från Smalltown Boy loopats. Jag har ingen aning om vilken. Men det skulle vara kul att få höra den. Tipas gärna mig om den. Och för övrigt - gör som jag och lyssna på Bronski Beat. Popen blir inte bättre än så här.

Läs även andra bloggares åsikter om Bronski Beat

Bara barna och nyfikenheten på nästa skandal får oss att leva vidare

Svenska Dagbladets Stefan Eklund funderar över att kvalitetskonsten marginaliserats. Han tänker i första hand på den uppståndelse Anna Odells psykossimulation väckt. Det är inte nog med att den orsakat spaltkilometer text och nästan oändlig tid i etern för nu har även årets upplaga av Konstfacks vårsalong slagit publikrekord. Han förvånas också över att de stollerier som Mohammed Omar fört fram sedan han kommit ut som islamist har rönt ett så stort intresse. Stefan Eklund fråga sig vidare varför kvalitetskonsten inte väcker debatt men slår själv raskt fast att den om vill synas måste bryta en norm. Det måste väl därför betraktas som självklart varför till exempel ”Hassan Loo Sattarvandis roman ”Still”, om det svenska klassamhällets förtryckande mekanismer, och Dramatens uppsättning av Ödön von Horváths ”Kasimir och Karoline”, en högaktuell bild av vad ett samhälle i ekonomisk depression gör med sina medborgare”, inte väcker allmänheten ur sin dvala. Verken är helt enkelt för tråkigt paketerade. En händelse har inte mer tid på sig än det tar att skanna rubrik, bild och bildtext för att fånga en tänkbar adressat. Det gäller alltså att vara effektiv och dessutom ge mottagaren ett mycket bra skäl för att hänga kvar eller kanske till och med gå vidare, som ett präktigt normbrott. Ungefär som det Lars Norén häromåret levererade i sin dagbok när han godtyckligt lämnade ut vänner som ovänner. Och det är inte bara den breda publiken som törstar efter mer än kvalitet. Också litteraturkritikern Jonas Thente efterlyser provokation. Fast har det någonsin varit annorlunda. Jag menar, näst barnen lever vi väl endast för att få ta del av nästa skandal. De flesta av oss är ändå rätt grunda.

Läs även andra bloggares åsikter om Konstnärlig provokation, Lars Norén, Anna Odell, Väcka debatt

Lägg genast ner de galna avvisningarna av människor som kommit hit

Om Afa tillsammans med, ja hör nu upp för jag trodde inte sådant fanns, Revolutionära fronten ligger bakom att 50 utvisningshotade personer på kort tid rymt från Migrationsverkets förvar i Kållered tycker jag att den aktionen är klockren, till skillnad från andra aktioner av samma grupper fast med mer våldsromantiska inslag, som stenkastning och annan destruktiv verksamhet. Detta mot bakgrund av att jag under en längre tid undrat varför vi verkställer utvisningar av personer som mer eller mindre etablerat sig i Sverige utan att rimligheten i detta diskuteras på politisk nivå. Och igår rann det över för mig sedan P1:s Konflikt beskrivit hur svenska myndigheter tidigare i år avvisade 45 irakier från Sverige. Det var till exempel sorligt att höra en flicka räkna upp de lektioner hon den dagen intervjun gjordes skulle ha haft i skolan om hon tillåtits stanna. Potester måste göras. Polisen förklarar strömhoppet från Kålleredförvaret med att stället, i gammal god trotskistisk anda, är infiltrerat av aktivister från bland andra Afa. Chefen för gränspolisen i Västra Götaland Hans Lippens uppger att polisen "under senaste året fått tips och information om att det kan förekomma anställda på Migrationsverket som har knytningar till olika vänsterorganisationer, och tipsen har ökat i samband med att vi har fått flera rymningar". Men Migrationsverket slår tillbaka. Generaldirektören Dan Eliasson är upprörd. "Jag blir ju väldigt förvånad när polisen går ut i media och för en dialog om det här. Vi har själva gjort uppföljningar /…/ och inte hittat någonting. Har polisen hittat någonting borde det ju rimligtvis pågå någon form av förundersökning och då röjer man ju den förundersökningen om man pratar i media. Det är direkt olagligt", säger han. Olagligt, infiltration eller vad det nu handlar om på det formella planet så menar jag att vi på det mänskliga måste ta en diskussion om att förändra vår utvisningspolitik. Och ett är säkert: barn och deras anhöriga ska under inga förhållanden avisas från Sverige. Men det finns goda skäl att också i övrigt anpassa tillämpningen med en värdegrund som anstår ett civiliserat land, där medborgarna bryr sig om andra människor. Och om Kålleredfallet verkligen är en infiltrationsaktion menar jag att denna är försvarlig. Den kan få samma positiva effekt som Anna Odells psykosfejk genom att ge upphov till en nödvändig diskussion och synliggöra behovet av förändringar, i detta fall av ett mänskligare förhållningssätt till alla människor i Sverige. Att vi den här gången slapp läsa om att Migrationsverket firade den lyckade avvisningen med tårta är inte nog. Vi måste vakna, och det nu. Det finns inget att vinna på att upprätthålla en så hårdnackad och omänskligt attityd som våra utvisningar ger prov på.

Läs även andra bloggares åsikter om Flyktingpolitik, Afa, Revolutionära fronten, Utvisningar, Trotskism

Utan moderata rundningsmärken - troligen ingen moderat regering

Moderata Anne-Marie Pålsson, som jag har något förlupet minne av från 1980-talet, skriver idag på debattsajten Newsmill att det är "Meningslöst att vara riksdagsledamot i moderaterna". Hon är kritisk till hur parlamentarismen utvecklats i Sverige. "Istället för att fungera som ett självständigt organ har riksdagsgrupperna mest kommit att fungera som ett dotterbolag till sitt respektive parti. Min uppgift som ledamot blir därefter - ambassadörens eller försäljarens. Som företrädare för regeringsunderlaget förväntas jag därtill att utan knot se till att regeringens förslag 'baxas' igenom riksdagen", säger hon. I dagens DN beskrivs också en besviken Pålsson. Hon tycker riksdagen ska lagstifta och kontrollera regeringen, inte bara utföra det partiledningarna har bestämt. Och Skånemoderaten var redan förra året ute i samma ärende. Sedan förre statsrådet Ingemar Mundebo i en debattartikel i DN rapporterat om rundningsmärkena i riksdagen, och passat på att citera Pålssons epitet på riksdagen som ett transportkompani, argumenterade hon för flera förslag för att förbättra det offentliga styret. Bland annat borde vi införa en författningsdomstol, göra det möjligt även för enskilda att initiera folkomröstningar, och öka inslaget av personval. Nu är Moderaterna inte ensamma om att hålla sina knapptryckare i strama tyglar. Det är sällan vi ser riksdagsledamöter komma ut som politiska vildar. Kan Gudrun Schyman vara vår senaste? Ni som följer bloggen noga vet att jag ogillar splittring i riksdagen. Mot bakgrund av att vi än så länge röstar på partiers ideologier tycker jag det är okej att partipiskan viner. Ett annat synsätt är, enligt min uppfattning, odemokratiskt. Fast samtidigt som jag undrar över hur Anne-Marie Pålsson ska kunna vitalisera mitt liv kommer jag att tänka på hur Folkpartisten Ture Königson 1959 ensam förändrade Sverige när han med en åsnas envishet stred mot sitt partis linje i ATP-fråga. Utan hans protest hade inte den betydelsefulla pensionsreformen genomförts, åtminstone inte vid den tidpunkten. Så kanske riksdagen ändå inte enbart ska besättas av zombies. Fast jag undrar hur Reinfeldt, Borg och Schlingmann skulle ha kunnat ro sitt arbetarpartiprojekt i hamn utan att hålla gammelmoderaterna korta. Lite får man offra för makten. I detta fall fick det bli den moderata politiken - kriget mot las och så alltså.

Läs även andra bloggares åsikter om Anne-Marie Pålsson, Moderaterna, Gammelmoderaterna, Demokrati, Partipiska, Riksdagen

Fredagsdrinken - ikväll en isbrinnande Miami Red

Er'e sommar eller? Det känns faktsikt inte så där ute när det regnar och håller på, men jag har sett på Twitter att sommaren 2009 sedan igår är förklarad öppnad. Det väljer jag att fira med att blanda ihop den fantastiskt vackra drinken Miami Red. Den har jag hittat på min coola, men i övrigt värdelösa, plastshaker från Urban Outfitters i London. Den är snygg, men jag blandar bara drinkar i glasshakern. Bara en shaker av glas håller kylan. En Miami Red består av en fyra Absolut Red Ruby, en fyra söt äppeljuice, en etta sockerlag, en tvåa citronjuice och en etta Campari. Skaka blandningen tillsammans med krossad is. Se till att du får med isen i glaset. Spriten ska liksom flyta omkring i en sörja av is. Snyggt som tusan blir det. Och snart har du en skön kall drink i handen som ser ut att brinna upp. Och det dröjer inte länge förrän du vill ha en ny. Grattis!

Stenhårda Happy Mondays knäckte - från Madchester till Barbados

Du som är intresserad av engelsk populärmusik och inte har sett 24 Hour Party People gör det. Se historien om hur Tony Wilson lyfte punken ett steg till efter att Sex Pistols och The Clash slagit igenom. Filmen utgår från att Tony Wilson i slutet av 1970-talet fann sig själv stående mitt i en från ingenstans nedslagen punkattityd. Han drog igång Factory Records. Ett skivbolaget med en stenhård stilistik och ett oändligt tålamod med sina stjärnor. De var inte kontrakterade och tilläts arbeta med en hundraprocentig konstnärlig frihet. Snacka om punk. Kanske något naivt, men häftigt och ultraviktigt för så småningom fanns en helt ny musikscen, ett Madchester, koncenterad till Haçienda. En av Wilsons tidigt framgångsrika grupper var Joy Division. Hur creddigt och kommersiellt lyckat än Factory Records var lyckades ändå dess sista hjälte Shuan Ryder och hans Happy Mondays, sedan de dragit in miljarders med pund, köra hela verksamheten i botten. Dyrt fick Tony Wilson lära sig att man inte släpper iväg hårt pillerknarkande, kraftigt störda, nordengelsmän till Barbados för att spela in musik. Inte ett spår hade med sig hem, men de hade lärt sig att röka crack eftersom det inte fanns vare sig metadon eller heroin på ön. Fast den musik de hann göra innan katastrofen får ändå betraktas om klassisk i dans- och popsvängen. Och då är det framförallt Pills 'n' Thrills And Bellyaches som räknas. Dessutom var Bez, vad än han hade för roll utöver att vara en ständigt stenad dansare, en speciell snubbe. En kompis till Shyan Ryder som hur snyggt och coolt som helst studsade omkring på scenen med maraccas. Det mest märkliga är att han verkar ha haft samma uppgift i skivstudion, att vara en slags inspiratör med fickorna fulla av piller. Och som sagt, hela historien läggs fram i filmen 24 Hour Party People. Kolla också BBC-programmet om Factory Records: Från Joy Division till Happy Mondays. Kunde själv inte ha hittat på en mer passande titel till en dokumentär om skivbolaget. Förresten en av de bästa jag någonsin sett i pop- och rockbagen och den gav mig delvis en ny, eller kanske en tydligare, bild av hur Factory Records sköttes. Det var ingen gång på affärsmässiga grunder. Tony Wilson hade enbart konsten för ögonen.

Läs även andra bloggares åsikter om Happy Mondays, Tony Wilson, Factory Records, Joy Division