Vad ska Wanja Lundby-Wedin tala om i sumpan på första maj?

Det gick fortfarande långt in på sista april att ge LO-ordförande Wanja Lundby-Wedin tips via LO:s sajt om lämpliga teman för hennes första maj-tal. Fast jag hoppas att hon redan för flera dagar sedan totade ihop ett manus som hon övat och övar på, och det mycket. Hon måste vara beredd på tuffa tag. Men vad ska hon säga? Går det att vända fokus från, jag ni vet vad, och få oss bara för en stund att glömma den elaka kravfulla vardagen. Måndag till fredag, sak samma jämt, en massa folk som gapar om än det ena och än det andra. Jag vill fan inte vara med längre, kan jag ibland känna. Säkert också vår högsta fackliga ledare. Jag har inte varit inne på sajten och peppat Wanja Lundby-Wedin. Jag har heller inte haft några bra förslag på prat. Dessutom föreställer jag mig att mina eventuella käcka idéer mest drunknar bland de omöjliga, de med tråkiga anspelningar som till exempel på bonusar och avgång och så. Istället använder jag min plats på nätet för att anslå några tänkbara talpunkter, i all min blygsamhet. Och eftersom jag tror vi är många som behöver handfasta råd för att hitta rätt här i livet funderar jag över om de ska vara mer praktiskt inriktade. Först tänkte jag att många nog är intresserade av att höra lite om hur du på bästa sätt planterar om dina pelargoner. Men det känns som löjligt att föreslå, som om jag saknar respekt för positionen. Istället bjussar jag på det enda intressanta förslag på ämnen för Wanja Lundby-Wedins förstamajtal 2009 jag kan komma på: Vad ditt brev till en minister bör och inte bör innehålla om du vill ditt eget bästa. Det anstår en LO-ordförande att förklara. Funkar inte det kan hon ju alltid diskutera vad den där sjukdomen alla talar om bör kallas. Sedan så har vi tydligen en annalkande massarbetslöshet att fundera över. Så egentligen borde det inte saknas ämnen för första maj. Hur det blir med talet kan ni kolla upp i Sundbyberg, dit går både tube och pendel, och på klassisk LO-mark som Norra Bantorget mitt i huvudstaden.

Läs även andra bloggares åsikter om Wanja Lundby-Wedin, Första maj, Svininfluensa, AMF, Lennart Jeansson, Arbetslöshet

Kanske galenskapen för med sig det goda och ger oss ett tvåpartisystem

Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson skriver idag på Politikerbloggen att blockpolitiken inte är helig. Utgångspunkten för uttalandet är ett scenario om en ny sammansättning av partier i riksdagen efter valet 2010 som minst sagt kan röra till det parlamentariska läget, ett ut och kanske två in. Troligen kommer inget av dagens block att kunna bilda egen majoritet. Peter Eriksson säger bestämt att han inte tänker sätta sig en minoritetsregering. Istället tycker han att den tänkta parlamentariska situationen motiverar ett rödgrönt samarbete med något av mittenpartierna. Det måsta vara Folkpartiet och/eller Centerpartiet han siktar in sig på, för en spricka i Alliansen verkar nu bara vara möjlig om Kristdemokraterna åker ur. Vi skulle då enligt dagens opinionsläge ha en majoritetsregering bestående av Vänsterpartiet, Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och/eller Folkpartiet, alla med krav på ministerposter. Är det en önskvärd laguppställning? Naturligtvis inte. Vi skulle ständigt riskera nyval och inget av partierna har kraft nog att genomföra sin politik. Den osäkra politiska situationen riskerar att dra ned oss i ett ekonomiskt och politiskt kaos. Jag vill dessutom, lika lite som de flesta andra väljarna, ha en minoritetsregering. Egentligen önskar jag ett rent tvåpartisystem, varför inte bestående av ett rött och ett blått parti. Men jag kan också, även om det inte garanterar majoriteter, tänka mig en rejält höjd riksdagsspärr, varför inte till 12 procent. Det skulle åtminstone få småtupparna att sluta med sina brösttoner och tvinga dem på rygg för att tigga om kärlek. Denna minoriteternas dominans av svensk politik skulle genast upphöra. En spärr av den arten är också ett effektivt hinder mot att galenskapen tar sig in i det politiska finrummet i form av Sverigedemokraterna och Piratpartiet. Men jag tror ändå att vi i praktiken ganska snart har ett tvåpartisystem. Alliansen, som idag med ett Kristdemokraterna på 3,9 procent har egen majoritet, kommer att inleda ett ännu närmare valsamarbete senast då det står klart att ett av partierna inte tar sig in riksdagen. Det kan ske genom samma valtekniska samarbete som en gång gav kristdemokratiskt samlingsparti ett centermandat. Därmed tvingas rödgrönt att gå till val med en mer synkad plattform. Och kanske kan vi då konstatera att hotet från det galna lett till att vi fått en mer förutsägbar politisk verklighet på riksplanet, eller som man brukar formulerade det: inget ont som också har något gott med sig.

Läs även andra bloggares åsikter om Tvåpartisystem, Peter Eriksson, Riksdagsspärr, Valtekniskt samarbete, Sverigedemokraterna, SD

När ska vi slippa stollerierna om fildelning för att landa i realiteter?

Inte kan väl författaren Unni Drougge och Piratpartisten Johnny Olsson på riktigt tro att det ska bli gratis med all fildelning när de idag i Aftonbladet förklarar att vi inte ska vara rädda för fildelare. Artikelförfattarna listar några skäl till varför fildelning inte är stöld. De utgår ifrån en definition av stöld som Henrik Pontén, jurist på Svenska Antipiratbyrån, lär ha undsluppit sig: ”att stöld föreligger när fildelningen inneburit ett förlorat köptillfälle”. Kanske ett något slarvigt uttryck av Pontén, som det dessutom är lätt att raljera över. Och det gör Drougge och Olsson framgångsrikt. De har dessutom en poäng när det konstaterar att mycket lite fildelning görs som ett alternativ till köp. I linje med detta tror jag snarare att människor överkonsumerar bara för att det är möjligt. Men utgångspunkten för Drougges och Olssons resonemang stämmer naturligtvis inte. Det är självklart förbjudet att utan samtycke från upphovsmannen göra intrång i upphovsrätten genom att sprida dennes verk vare sig det finns ett köpuppsåt eller inte. Och hur länge ska fildelargänget ges ett så stort utrymme med rena stollerier, för den fria fildelningen kommer inte att inordnas bland de mänskliga rättigheterna. Principen om äganderätten står sannolikt starkare än någonsin. Sedan är det en annan sak att det finns ett akut behov av att se över distributions- och ersättningssystem för film, musik och litteratur. Upphovsrätten är utformad för en mediesituation som fanns på 1940-talet och förutsatte en helt annan möjlighet att sälja kopior än idag. Detta är en mycket intressantare diskussion. Jag har själv undrat om det verkligen är rimligt att artister ska kunna bli så snuskigt rika genom att deras altser kopieras och säljs i en så stor omfattning. Väckarklockan för mig var Metallicadokumentären Some Kind of Monster. Efter den upplevelsen insåg jag att det är för mycket pengar i omlopp. Och om nu rockorkestern fått så mycket pengar undrar jag hur mycket som hamnat i olika mellanled. Det har säkert fastnat en del där också.

Läs även andra bloggares åsikter om Fildelning, Upphovsrätt, Piratpartiet, Antipiratbyrån

Söndagsparty med Filip och Fredrik - teve för oss som gillar teve

Efter ett andra Söndagsparty med Filip och Fredrik i Kanal 5 är jag helt såld. Killarna gör det Kristian Luuk misslyckades med. Medan han försökte bygga upp en meningslös intellektuell sen kväll för medelklass om medelklass gör killarna teve för oss som tittar på dumburken och som är intresserade av den. För vår skull åker de till New York och sätter upp en talk show med gäster vi vill veta mer om. Vem hade kunna komma på att bjuda in Marilyn Manson i premiärsändningen, låta honom ha sex i logen och sända ut hela alltet. Innan dess hade man skildrat hans storstilade ankomst i limousine, packad med en drink i handen och den totala nonchalansen. Det gott folk är teve man aldrig glömmer, som då Oscarsson hade skitiga kalsonger hos Hyland. Detta följer genierna upp med att sätta ihop vår stolte Thorsten Flinck, den lite bortglömde töntfiguren Björn Skifs och superstjärnan Kevin Bacon i samma show. Skifs sjunger sin eviga USA-etta Hooked on a feeling till ett brudpar som gifter sig under sändningen och som Flinck läser en kärlekstext för. Innan dess har Flinck läst en Strindbergstext mot Bacon. Och det var nog tur att Flinck fick den där drinken och stänkarn, för han höll, mot alla odds, ihop akten. Vi satt annars alla, i studion och hemma sofforna, med svettiga handflator och hjärtat i halsgropen och inväntade katastrofen. Och glädjande nog såg faktiskt Flinck fräsch ut. Var detta biljetten till Hollywood? Kevin Bacon hyllade i alla fall vår svenska hjälte stort. Okej alla kulturvänner, här har vi fått oss till livs ett stycke tevehistoria. Detta av killarna som jag första gången såg i en OS-studio som leddes av en Christer Ulfbåge som flackande med blicken oroligt undrade vad producenten dragit in i studion. Killarna verkade till en början puckade och många har svårt att ta till sig deras nihilistiska humor, men jag jublar hela tiden och min kamrat ringer mitt i kvällens program för att kissnödigt fråga om jag har på femman. Du, bajsar björnen i skogen?

Läs även andra bloggares åsikter om Söndagsparty med Filip och Fredrik, Thorsten Flinck, Kevin Bacon, Tevehistoria

På fredag har K Special en Mare Kandre-satsning

Den fredagssatsning som Svt2:s K Special nu gör på författaren och punkaren Mare Kandre gör mig pinsamt medveten om att jag inget vet om hennes litteratur. Jag kan inte ens påminna mig om att jag hört hennes musik. Kandre var med i Global Infantilists. Undra vad jag höll på med där i början av 1980-talet. Mycket yta gissar jag. Jag känner heller inte till omständigheter kring hennes tidiga bortgång för fyra år sedan. Hon blev bara 42 år. Nu ger i alla fall public service mig chansen att få bekanta mig med hennes konst genom Johan von Sydows dokumentär. Det ska bli väldigt spännande. Men måste jag måste konstatera att det är tväras kast på den där programtiden. Efter att under två fredagar i sällskap med rövaren Ebbe Carlsson ha fått fördjupa sig i det oheliga väntar en skönare stund.

Läs även andra bloggares åsikter om Mare Kandre

Ebbe Carlsson var nog en fifflare - men avslutade som en riktig hjälte

Filmmakarna Jane Magnusson och Karin af Klintberg gav Ebbe Carlsson, om inte ett kärleksfullt, ett hyggligt eftermäle i Ebbe the movie. Ebbe Carlsson fick sluta som en hjälte, på två sätt. Först för att han var en av dem som i ett tidigt skede gav aids ett ansikte och sedan för att han ifrågasatte det idag självklara i att en persons sexuella läggning saknar betydelse när dennes arbete ska granskas. För bara knappt 20 år sedan var det alltså i alla sammanhang helt i sin ordning att ge utlopp för en homofobi, ja till och med i riksdagens konstitutionsutskott. Den omständigheten tycker jag idag är svår att ta till sig. Utvecklingen har gått fort. Tur är det. Men före dessa sekvenser hade Ebbe Carlsson i en och halv timme sågats i tusen bitar och avfärdats som en vandrande katastrof. Ingvar Carlsson, Anna-Greta Leijon och Palmesönerna var några av dem som noga distanserade sig från Ebbe Carlsson. Jan Guillou och Leif G.W. Persson berättade vilket manipulativt klantarsel Ebbe Carlsson var. Många flera hade negativa minnen om Ebbe Carlsson. Jag kan faktiskt inte påminna mig ett enda vittnesmål, utanför hans familj, till hans fördel. Och det är inte så konstigt. Han var ju till följd av sina skumraskaffärer direkt orsak till att många tvingades lämna sina positioner, bland andra dåvarande justitieminister Anna-Greta Leijon och ett par polischefer. Mot den bakgrunden och alla politiska affärer han var direkt inblandad i förtjänar han sannolikt all den skit som lassades upp i den utmärkta dokumentärfilmen. Tack för den!

Läs även andra bloggares åsikter om Ebbe Carlsson, Ebbe the movie, Homofobi

Fredagsdrinken - en plan för lördag

Eftersom samtliga medier utlovar rena sommarvärmen i helgen börjar jag min fredagskväll med att redan nu planera morgondagen. Det gör jag med den slatt som blev kvar efter att grannarna var över förra helgen och bara nästan tömde vår tiolitersbox med billigt italienskt rödtjut. Jag som var orolig över att vi inte skulle hinna dricka ur den då jag öppnade den i fredags. Sedan jag imorgon hållit på i trädgården kommer jag framåt femtiden att parkera på vår terrass för att korka upp riktig cider, alltså ingen söt fyllecider för kids. Här snackar vi mer svårdrucken från franska Normandie och Bretagne. Från platsen där bra cider görs, den med en viss bismak från tillverkningen. Ni kan säkert gissa vilken – naturligtvis den lite jästa. Men det lägger inga hinder för en seriös drinkare. Jag minns också när vi i Plouzané, längst ut i Brest, på lokalbaren i den lilla hamnen fick frågan om vi ville ha stark eller. Bajsar börnen i skogen, sa jag inte för det kunde jag naturligtvis inte men in kom den starka. Imorgon ska jag alltså smaka av Systembolagets Boulard Cidre de Normandie och Brut Cidre Bouché, båda med lite sådär ofarlig alkoholhalt på 4,5 procent. Ha nu en superhelg på er där ute i det fina vädret. en först kollar vi in andra avsnittet i Ebbe the movie.

Varför skulle TPB-domaren avstå sitt livs rättegång för lite halvjäv?

Precis som juridikdocent Mårten Schultz skriver på Newsmill har sannolikt domaren i The Pirate Bay-målet inte gjort sig skyldig till jäv. Det krävs ett mer påtagligt intresse i endera riktning, än deltagande i diskussionsklubbar, för att en domare ska anses partisk och därigenom diskvalificera sig. Så någon omtagning av förhandlingen i Stockholms tingsrätt lär det inte bli, hur nära gränsen för det acceptabla domaren än rörde sig. Men flera experter konstaterar att det var anmärkningsvärt av domaren att i förväg inte redovisa sin aktivitet i flera föreningar med intresse särskilt för upphovsrättsliga frågor. Än märkligare var att det inte skedde ens sedan domaren uteslutit en nämndeman på liknande skäl. "Domaren var orolig för vad som skulle kunna hända om jag satt kvar", säger nämndemannen. Nu blev domaren istället avslöjad av P3 Nyheter. Förre överåklagaren Sven-Erik Alhem förklarar att jävsdebatten skadar Sveriges internationella rykte. Men kul var det i alla fall att imorse sätta på radion och få lyssna till hur Peter Ahltin och Peter Danowsky skällde på varandra samtidigt som Leif Silbersky menade att domaren borde ha avsagt sig målet. Men hur skulle han kunna gjort det. För honom är TPB-målet alla gånger Målet med stort M. Det skulle därför vara som att kräva att Zlatan Ibrahimovic avstår från att spela VM-final i fotboll på grund av lite huvudvärk, bara för lagets bästa. Det vill han naturligtvis inte. Som den megastjärna han är med hela världens blickar på sig är ett tillbakaträdande inget alternativ. Chansen finns ju att han blir en av de som avgör utgången av världsmästerskapet. Lite så är det väl också med domaren. Och detta är en inställning som 100 steg till har full förståelsen för. Jag skulle gjort likadant om jag på något vis kunde ha motivera för mig själv att min medverkan inte är fel. Och domaren har stått på sig bra under dagen och tillbakavisat alla anklagelser om jäv.

Läs även andra bloggares åsikter om Jäv, Delikatessjäv, The Pirate Bay, TPB, Fildelning

Tror inte jag vill ha in ett Piratparti i riksdagen efter 2010 års val

Vi ska inte underskatta Piratpartiets möjlighet att till hösten ta säte i i EU-parlamentet. Partiet gick häromdagen ut med att man till medlemsantalet nu är Sveriges fjärde största parti. Intresset för partiet har också varit enastående sedan förra veckans dom mot The Pirate Bay. Det är många ungdomar, och äldre, som känner sig besvikna. En del av dem återsåg jag i videobutiken i helgen. Det var länge sedan jag behövde trängas bland hyrfilmerna, smågodiset och läsken. Partiets ordföranden Rickard Falkvinge berättar för DN att de tagit sikte på Europaparlamentet. "Som jag ser det nu är vägen till Bryssel öppen. När vi är där ska vi till att börja med engagera oss i medborgarrätt, medborgarrätt och medborgarrätt", säger han. Med det tror jag Falkvinge i första hand menar att partiet ska verka för rätten att gratis ladda upp och ned underhållning på nätet. Det är väl en sak att piraterna kommer in i EU-parlamentet. Där finns redan en hel del underliga grupperingar som marginaliserats. Väl där kommer piraterna att drunkna i en formalism de ännu inte kan stava till. Det är bland annat omöjligt att agera på egen hand. Partiet måste tillhöra en grupp och hålla sig inom dess politiska ramar. Det finns inte någon grupp av betydelse som stöder visionen om fri fildelning. Äganderätten hålls tvärtom högt därute i Europa. Med detta menar jag sammantaget att det inte blir så mycket verkstad i Bryssel för Piratpartiet, utom möjligen en del käftande om olika integritetsfrågor. Jag är dock mer orolig för att Piratpartiet kan stöka till det rejält i 2010 års riksdagsval. Hur blir det med regeringsbildandet om Piratpartiet och/eller det andra lilla partiet väljs in? Sannolikt sker det på bekostnad av något av de borgerliga partierna. Varken kvarvarande del av Alliansen eller röd/grönt lär då kunna bilda regering utan stöd. Det är nu jag igen börjar tänka stort, på ett tvåpartisystem. För mig saknar det betydelse om valsystemet är representativt eller majoritärt. Jag vill bara att att riksdagen iten ska överhopas av småpartier som utnyttja sin position för att kohandla till sig ett oproportionerligt stort inflytande. Ge mig istället lugn och ro och då och då ett byte av majoritet, men mellan partier eller block som gått till val på en politik som gett absolut majoritet. Kanske är det snart läge för Alliansen att gå till val på en gemensam lista.

Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, EU-parlamentet, Valet 2010, Tvåpartisystem, Vågmästare

Ett andra steg togs i EU för att rädda Internet och yttrandefriheten kvar

Sedan EU-parlamentet arbetat in förändringar i Telekompaketet som ökar rättssäkerheten och den demokratiska aspekten togs igårkväll ytterligare ett steg i samma riktning när EU:s Industriutskott röstade för att det bör krävas beslut i domstol innan en Internetanvändare kan stängas av. Men det är fortfarande osäkert hur frågan kommer att behandlas av de övriga utskotten och slutligen av ministerrådet. Enligt det ursprungliga förslaget ska Internetoperatörerna ansvara för hur dess abonnenter använder Internet, alltså inte bara, som nu enligt principen om "mere conduit", för att leverera ettor och nollor till sina kunder. Oron gäller de följder en sådan lagstiftning kan få för EU-medborgares fri- och rättigheter. Åtgärden skulle kunna leda till att operatörerna, för att själva inte riskera påföljder, godtyckligt på affärs- och säkerhetsmässiga grunder begränsar tillgängligheten till information och kommunikation. "Utskottet har visat sitt tydliga stöd för yttrandefrihet", säger EU-parlamentariker Lena Ek (C) till DN. Tidningen beskriver att beslutet innebär en framgång för dem som slagits för att EU:s Telekompaketet ska innehålla starkt skydd för medborgarnas tillgång till Internet. Det innebär också att man, liksom EU-parlamentet, ser Internet som en del av de fundamentala demokratiska rättigheterna. Våra parlamentariker har varit starkt pådrivande och verkar ha en fortsatt sådan ambition. Göran Ferm (S) bedömer att parlamentet är berett att gå långt som att fälla hela Telekompaketet på den här frågan. Jag gissar att bloggosfären fortsätter att vara en nagel i ögat för beslutsfattarna i Bryssel. Och jag undrar om de insett vilka reaktioner ett beslut om att förändra Internet och göra det mindre demokratiskt kan komma att väcka. Kommunikationen via nätet har blivit viktigt för många. Ett steg i motsatt riktning skulle vara som en krigsförklaring mot en hel ungdomsgeneration.

Läs även andra bloggares åsikter om Telekompaketet, EU, Ministerrådet, EU-parlamentet, Domstolsprövning, Internetavstängning

Fundamentalismens makt minskar i takt med mättade magar och förstånd

DN:s beskrivning i förra veckan av att kyrkans makt minskat till och med på Irland ger hopp för mänskligheten. Landet, som ännu på 1970-talet närmast var en teokrati och därför med en kyrka (katolsk) som hade ett enormt inflytande i samhället, har sedan EU-inträdet och ett mer utvecklat välstånd allt mer börja få en sekulariserad stats former. Tidningen skriver att kyrkans makt på den gröna ön är bruten. Den har heller ingen återväxt. "Det har blivit allt svårare att locka unga män till prästkallet. Lönen är låg och kravet på ett liv i celibat utan egen familj är orimligt för många", förklarar DN. Jag skulle vilja säga att i takt med att folk får det bättre så att livet på jorden blir acceptabelt och man inte enbart måste fokusera på det efter för att orka överleva, att flera utbildas så att färre tror på tomtar och troll och att kyrkliga ledare fortsätter att vägrar acceptera vår tids behov exempelvis genom att kräva avhållsamhet istället för tillåta skyddad sex kommer kyrkan att marginaliseras. Jag har svårt att överhuvudtaget se någon som helst tillväxt för kyrkan i ett demokratiserat och välfärdsutvecklat Europa. Riktigt samma positiva utveckling ser jag tyvärr inte i många andra delar av världen och inom olika världsomspännande religioner. (Målning av El Greco, ikonmålaren från Kreta, som här gestaltar kyrkans makt.)

Läs även andra bloggares åsikter om Kyrkan, Kyrkans makt, Irland, Påven, Religion

Konstfack engagerar en censurjurist - ren galenskap eller skön konst?

Administratörerna på konstfack har blivit spritt språngande galna, eller så ska tilltaget att anlita en jurist för att granska studenternas verk betraktas som konst i sig enligt Jonas Hallbergs definition av konst. Han anser att konst är att utföra en handling med syfte att synliggöra. Man skulle alltså kunna tänka sig att skolans prefekt Olof Glemme inför dess vårsalong den 12 maj med åtgärden vill berätta för oss hur intellektuell inkrökt han tycker reaktionen på psyksimulantens och vandalens examensverk var genom att svara med det orimliga: en granskning av studenternas konst som inte står långt efter hur de gjorde i en annan tid för inte så länge sedan i ett annat land direkt söder om Sverige. Men så är det inte. "Vi kan inte bara ställa ut och hoppas att det kommer att gå bra. I synnerhet inte nu när vi har ögonen på oss. Vi har inte råd att bete oss naivt", säger istället Olof Glemme till DN. Jag undrar jag vad den tillkallade experthjälpen kan få för effekter för konsten. En jurist vill nästan alltid ha hängslen, livrem och hänga i gummiband. Ett generellt nej brukar anses som en god överlevnadsstrategi. I de fall ett nej egentligen borde ha varit ett ja kan juristen alltid förklara hur osäkert rättsläget var och dra till med att varje individuellt fall är unikt. Detta är de förutsättningar konstfacksstudenterna numera har när de utformar sin konst. 100 steg till frågar sig mot den bakgrunden vilka tankar och skildringar vi kommer att gå miste om och hur konsten ska kunna vara ett instrument för samhällsutveckling om den ska kontrolleras av jurister. Även om det kan riktas berättigad kritik mot de båda studenter som orsakat rabaldret menar jag att detta är en farlig väg och vem granskar juristens bedömningar. Det finns klara brister i rättsäkerheten.

Läs även andra bloggares åsikter om Konstfack, Censur, Vårsalongen, Konstfackeleven

Blir det Billing i Robinson som omvänder världens politiska vegetarianer

Blir bloggens Robinsonfavorit Erik "jag ger mig aldrig" Billing den som omvänder världens politiska vegetarianer? Jag undrar om Billing inte formulerad det slutliga argumentet för köttätande när han i gårdagens avsnitt inför hungern gav upp och njöt av smaken av den nackade hönan (bilden). Samtidigt som en veterinär rasar över avlivningsmetoden kunde vi höra Billing slå fast att vegetarism är ett lyxbeteende som vi i den rika delen av världen har råd att unna oss. Den tidigare så beslutsamme vegetarianen la dessutom till att kyckling är "skitgott" och att kyckling nog kommer att platsa bland hans standardrätter när han kommer hem. Och jag gillar människor som kan ta argument och är bland annat därför glad över att Billing överlevde örådet, vilket tydligen var på håret. Vännen Erik "valpen" Rydberg, som synes ha varit mer fysiskt illa däran än vad som framgick av lördagsshowen, ska ha offrat sig för honom. Det hade varit dubbelt tragiskt att förlora Billing för att jag i så fall inte skulle ha fått höra mer om intrigerandekonstens innersta kärna. Vete tusan om inte han kan manövrera sig fram ända till slutet. Han känns tillräckligt psykiskt stark och slug för det. Jag vill också peka på att lördagens Robinson lovar gott inför slutspurten, även om bloggens tidigare favorit Christian Ternstedt verkar ha lyckats fått programmakarna att klippa om serien. Ternstedt framstår nu som en helt normal halvcynisk pokerkille på 28 år. Kanske är det alla mat han i smyg proppat i sig som gjort honom snäll. Med det är märkligt vad nedtonade tjejerna är. Jag hoppas på en förändring av detta efter sammanslagningen, som väl sker på lördag. Eller har fyran något lurt i bakfickan? Vad är det för en duell om att vinna eller försvinna som vi har att våndas över tills nästa avsnitt?

Läs även andra bloggares åsikter om Robinson, Vegetarism, Vegetarianer, Kyckling, Erik Billing, Erik Rydberg

En anglofili som tände den nu utslocknade revolutionären i Bandhagen

Idag presenterar DN lite otippat Evelyn Waughs flera gånger filmade roman "Brideshead Revisited", på svenska En förlorad värld. Journalisten Jan Eklund har besökt slottet Castle Howard, den plats som delar av 1981-års klassiska tevedrama spelades in på. De befann sig också i Oxford och London. Eklund har skrivit ett stort och fint reportage från engelska York och konstaterar att romanens och filmens fans vallfärdar till platsen: "Evelyn Waughs elegi över den döende brittiska landsortsaristokratin har oväntat blivit en lönsam turistindustri", beskriver Eklund. Vi får också en beskrivning av den från burgen borgerlighet komna Waugh var en överklasswannabe av superformat. En inställning som han odlade och vårdade ömt. Vad jag förstår motiverar det nu aktuella DVD-släppet av fjolårets kalkonversion den tre sidor långa artikeln. För min del hade Edlund gärna fått vika ut sig över hela tidningen. Så mycket jag knarkar dokumentärer missbrukar jag också skildringar av engelska miljöer och då gärna den överklassen en gång representerade och befann sig i. Det började med Herrskap och tjänstefolk, Onedinlinjen och Arvingarna. Teveserier som skapade mitt klassmedvetande. Det var alltså varken Vilse i pannkakan eller Ville, Valle och Viktor som tände den här idag utbrunna revolutionären. Waughs "halvtjocka" bok blev alltså till slut elva timmar enastående teve. Men serien, som naturligtvis står här hemma i DVD-format, hade inte den påverkan. Snarare förfördes jag av Jeremy Irions magiska berättarröst, alla de vackra orden som Waugh skrivit och de för ögonen bländande miljöerna regissören Charles Sturridge visar oss. En kombination av konstnärliga insatser som lyfter historien om en familj med anor från jag vet inte vad, kanske från Vilhelm Erövraren, som inte längre klarade av att manövrera sig i det nya slags moderna samhälle som var i sin linda i början av förra seklet: ett jämställt, jämlikt och demokratiskt. Ett omöjligt sammanhang för Sebastian Flyte och hans slyngelgäng med sina extraordinära extravaganser som förutsatte en rättslös underklass. Den vackra familjen Flyte som privilegierad härskare led följdriktigt sotdöden, ett naturligt urval. En så utflippad aristokrati kan inte överleva under sådana levnadsförhållanden. Men på film får den vara för evigt och glida fram med sina belästa blickar och sinne för de rätta kommentarerna. Men se för allt i världen inte skitversionen från förra året. Det ska i alla fall jag inte göra efter att ha tagit del av den totala sågningen. Till sist undrar jag om Castle Howard har satt sig. Byggnaden lutar liksom åt höger.

Läs även andra bloggares åsikter om Brideshead Revisited, Teve, Anglofili, Överklass, Teveserie

Paul McCartney med sin Linda - tungt äktenskapstycke tycker jag

Expressen rapporterar att Ex-Beatlen Paul McCartney häromdagen hedrade sin för elva år sedan bortgångna fru Linda McCartney. Som ni kanske minns gifte han om sig och att det slutade i en pajkastning mellan makarna av sällan skådat slag. Efter att Paul McCartney klarat ut Englands dyraste skilsmässa sägs han ha gått vidare i livet. Vid sidan av en ny romans ingår det säkert en del retrospektivt navelskådande från en tid som varit. Och det finns väl anledning till detta. Paul och Linda skapade inte bara tidlös musik under det fåniga namnet Wings. De hade också värsta äktenskapstycket. Den hockeyfrillan Linda visar upp går perfekt med Pauls tangorabatt. Och vilka härliga mönster på kläderna. 100 steg till är grön av avund. Även om jag, trots allt, tycker att Wings gjorde förhållandevis töntig musik bidrar det estetiska till hög rockcreed. Jag minns även hur bandet en gång på 1970-talet fastnade i svenska tullen för innehav av marijuana, med en attityd som då imponerade på mig - en blivande rockmytolog i yngre tonåren. Nu vet jag självklart bättre. Okej, avslutningsvis ska jag naturligtvis utnämna bästa Beatleslåten. Idag blir det en som inte skrivits av radarparet Lennon/McCartney, utan istället en av alltid coole Ringo Starr. What a Man!

Läs även andra bloggares åsikter om Paul McCartney, The Beatles, Ringo Starr

Tänk dig ett liv utan Youtube - tomt, innehållslöst och utan vidare mening

Okej, är ni beredda på ett liv utan Youtube? Det är i alla fall den utveckling som brittiska Sky News ser i spåren av dagens The Pirate Bay-dom. Fängelse och miljonskadestånd väntar fildelarna medan ett liv utan musikfilm står i min farstu. Fan, det pallar jag inte. Jag har också på sista tiden haft lite på känn att vi snart har ett annat Internet att orientera oss i. Ett tomt och innehållslöst. Engelsmännen spekulerar nu om att exempelvis Google och Youtube kan komma att hållas skyldiga för illegala nedladdningar av upphovsrättsskyddat material. Stockholms tingsrätts dom mot TPB är hur som helst redan överklagad. TPB:s försvar har nu att definiera begreppet sökmotor och argumentera för att en sådan inte bryter mot upphovsrätten. Sedan är det en annan sak om TPB är en sökmotor. Hur det förhåller sig med Youtube klarar jag inte att bedöma. Jag kan inte det tekniska. Finns det en Youtubeserver? Men mycket talar mot både Youtube och mig för det fall tingsrättens dom står sig. Jag kanske inte längre kan söka runt i arkivskatten, till exempel efter fantastiska Slade och Boney M. Något som fram till nu alltså varit en självklarhet. Dessutom har nog få under trettio haft ett medvetande i en värld utan den möjligheten. Och mycket av den här diskussionen handlar just om en generation clash. Jag skulle mot bakgrund av dagens stora globala nyhet kunna säga som Unni Drougge gör på sin twitter: "Lita inte på någon över trettio". Någon tycker också att domen strider mot Internets logik. Kan det vara så att vi nu har den fjärde ungdomsrevolutionen över oss och att etablissemanget står handfallen inför ett paradigmskifte, ungefär som när Jim Morrison visad för mycket på en scen i Florida på 1960-talet. Fast å andra sidan har vi ju andra hot än Stockholms tingsrätt, Svea Hovrätt och Högsta domstolen framför oss. Ett fullfrontskrig pågår mot Internet. Ammunition är Ipred, Acta och Telekompaketet. Står vi emot det? Jag vill inte att mina möjligheter att surfa runt ska begränsas. Jag har däremot inga behov av att bryta mot upphovsrätten. Men jag tror vi ska vara klart vaksamma mot vad EU tänker göra med sitt Telekompaketet. (SvD:s understreckare 4/10-09 - återkommer till den)

Läs även andra bloggares åsikter om The Pirate Bay, TPB, Upphovsrätt, Generation clash, Telekompaketet, Nätintegritet, Integritet

Inför morgondagens piratdom är vi spända som barnen inför påskharen

I morgon meddelar Stockholms tingsrätt dom i The Pirate Bay-målet. Piratpartiets ledare, som väl inget har med sajten att göra, Rick Falkvinge berättar att det är ett "Stratosfäriskt medieintresse inför TPB-domen". Han har intervjuats av medier från världen utanför Sverige, som till exempel av BBC, CNN, holländsk radio, rysk och tysk TV. 100 steg till har svårt att tänka sig att Sverige vid något annat tillfälle kommer att uppmärksammas mer. Jag undrar också lite om den globala reaktionen vid ett frikännande. Jag har ju imponerats av försvarets invändning om att TPB enbart är en sökmotor bland många andra. Jag föreställer mig att en supermakt då kommer att utmåla oss som en skurkstat. Aftonbladet konstaterar hur som helst att TPB under alla omständigheter är en vinnare. Tidningen menar att sajten inte är ”morgondagens industri” men att den ligger närmre lösningen än problemet. "Utan tjänster som the Pirate Bay hade förmodligen inte den nya generationens digitala tjänster som Spotify existerat. Morgondagens vinnare är de som inser att de inte tävlar om gratis utan om service". Johan Axhamn, doktorand i upphovsrätt vid Stockholms universitet, konstaterar på Brännpunkt, i Svenska Dagbladet, att en friande dom skulle "sända ut signalen att det i Sverige är fullt lagligt att aktivt främja andras olovliga fildelning" och spekulerar om de olyckliga konsekvenser detta kan innebära för kulturarbetare. Axhamn är också klar över att en fällande dom inte löser ett enda problem, samtidigt som han tar ner processen till en individuell nivå när han förklarar att de fyra åtalade riskerar stora skadestånd. Jag undrar om de vid en fällande dom någonsin kan tjäna en endaste legal krona utan att något Hollywoodbolag norpar den. DN har en intressant vinkel genom att beskriva hur etablissemanget utfärdat "En krigsförklaring mot internet". Ett spår som jag har varit inne på vid flera tillfällen. Det är Ipred, Acta och Telekompaketet. Acta, som jag inte har nämnt tidigare, är en internationell överenskommelse som under hysch hysch förhandlats fram som en del i den skärpa kampen mot brott mot upphovsrätten. För att åter landa i nutid vill jag slutligen berätta om hur nyfiken jag är inför morgondagens utgång, antagligen som ett barn inför frågan om det är påskharen som värper godisäggen. Det kommer att vara spännande att vakna imorgon. Och folk och fä, fantisera om vilken rubrik The New York Times sätter till en artikel om ett frikännande.

Läs även andra bloggares åsikter om The Pirate Bay, TPB, Ipred, Acta, Telekompaketet, Fildelning

100 steg till får en stympad Ebbe till fredagsmyset - Svt klipper bort Geijer

Det känns inte helt bra att jag får se en nedklippt Ebbe the movie på fredag. Svt väljer att inför sändning rensa bort vissa detaljer som rör Geijeraffären. Skandalen som avslöjades av DN:s Peter Bratt och som tidningen sedan fick be om ursäkt för. Svenska Dagbladet skriver att filmmakarna Klintberg och Magnusson "har fått hård kritik om ett påstående i filmen om dåvarande justitieminister Lennart Geijers sexköp - ett påstående som de nu backar från". Trist med censur. Ingen har ju klagat offentligt medan dokumentären gick på bio. Varför ge efter nu? Men vi som varit med ett tag har kontroll över händelserna. Ni andra kan börja med att datera upp er genom att söka på den här bloggen. Därefter är det läge att klicka in er på P3 Dokumentär och lyssna på superreportaget om Bordellhärvan, som redaktionen valt att kalla härvan. I programmet förklaras också varför Bratt plötsligt stod ensam med sina uppgifter och en fjunig Leif G.W. Persson i det närmaste saknade fortsatt karriärmöjlighet. Jag vill också passa på att påminna om det viktiga påpekande DN:s Hanne Kjöller gjorde när hon kritiserade Klintberg och Magnusson för att de inte, vare sig i för- eller eftertexten, nämnt den vid premiären nyligen bortgångne författaren Anders Isaksson. Sannolikt var det hans bok om Ebbe Carlsson som inledningsvis väckte parets nyfikenhet och som utgjort utgångspunkten för filmmanuset. I vart fall har de hållit sig till hans historieskrivning. "Ett ord, en liten rad om detta hade varit på sin plats", menar Kjöller. Men det glömmer vi nu och ser fram emot fredagen med teve, popcorn, rödvin och en stympad Ebbe Carlsson. Det kan inte bli bättre förutsättningar för en dokumentärknarkare.

Läs även andra bloggares åsikter om Ebbe Carlsson, Censur, Dokumentär, Geijeraffären

Nu släcks kanske Internet till slut ned när Telekompaketet slår till

Nu släcks kanske till slut det anarkistiskt frihetliga Internet ner för att omformas till en oigenkännlig gäspning, för idag rapporter DN att EU:s Telekompaketet snart troligen klubbas igenom i sin ursprungliga utformning. Vissa kritiker befarar att nätet i framtiden därmed enbart kommer att vara ett slags ”kabel-tv-internet” som innebär att du betalar för de sidor du vill ha tillgång till, övriga får du klara dig utan. Jag lyfte fram Telekompaketet i samband med att Ipred trädde ikraft häromveckan. Redan då pekade många på att paketet utgör det verkliga hotet mot den intellektuella friheten. Ipred handlar ju i huvudsak om att stoppa möjligheten till illegal upp- och nedladdning av underhållning. Avgörande "slutstrid om Internets framtid" står istället mellan parlamentet och ministerrådet. På initiativ av EU-parlamentarikern och vänsterpartisten Eva-Britt Svensson (bilden) lyckades tidigare i år parlamentet få igenom ett ändringsförslag för att garantera de fri- och medborgerliga rättigheterna på nätet. "Internet ska vara öppet för alla och företag ska inte kunna överta myndigheters befogenheter", löd budskapet. Men ministerrådet är benhårt emot. Inte mycket talar heller för att parlamentet slutligen vinner gehör. Jörgen Samuelsson, Sveriges delegat i rådsarbetsgruppen för telekommunikationer, delar inte parlamentets ståndpunk. Han ställer frågan om rätten till information i relation till fattigdomen. "Frihet är viktigt, men det handlar om en kommersiell tjänst. Jag kan inte se likheten mellan åtkomst till nätet och rätten till tak över huvudet”, menar Samuelsson. Informationsmörkret, så som vi kände till det innan Internet och som jag tidigare befarat en gång ska lägga sig över oss är sannolikt närmare förestående än de flesta av oss trott. Detta är inte bra. Stå nu upp EU-parlamentariker för var och ens, den rikes som fattiges, rätt att fritt få informera sig. Stå upp för den demokratiska utgångspunkten. (DN.se börjar den 20 juli 2009 en intressant artikelserie om Internets historia. Se också DN-debtt 21/7 2009.)

Läs även andra bloggares åsikter om Telekompaketet, Ipred, Internet, EU, Ministerrådet, EU-parlamentet, Demokrati

Varför inte sluta att tala om vi och dem och istället bara tala om vi?

Budskapet i söndagens artikel på DN-debatt med rubriken "Ny dna-teknik visar att det inte finns raser", olika mänskliga alltså, kan väl ändå inte betraktas som en nyhet? I så fall har vi tills dess levt i villfarelse om att grunden för nazitysklands indelning av människor inte avfärdats som galen nonsens. Det är naturligtvis inte fallet. Istället ser jag igen en formuleringsiver som hade behövt diskuteras igenom före publicering. För lika väl som den virolog som i december på DN-debatt oroade sig över att rasister skulle få ytterligare argument sedan han rapporterat att "Forskning påvisar olikhet mellan etniska grupper" kunde genetikern ha undvikit att blanda in begrepp hämtade ur mänsklighetens mörkaste källare utan att göra avkall på saklighet. Det hade antagligen varit alldeles tillräckligt att informera om hur ny forskning bekräftar att vi människor är lika varandra, i vart fall ur ett genetiskt perspektiv. Varför inte en gång för alla sluta att tala om människor i termer av vi och dem och glänta på källardörren med svajiga formuleringar som till exempel att rasbegreppet vilar "minst sagt på skakig vetenskaplig grund", särskilt som syftet med artikeln är det motsatta: att tillsluta källarhålet. Det finns alltid någon därute beredd att nappa på en glidning. Tänk på det.

Läs även andra bloggares åsikter om Rasism

100 steg till tycker att det är dags för sammanslagning i Robinson

Lördagens Robinson var avtändande. Ännu en deltagare som väljer lyxhotellet, där väl förlorarna hamnar, framför träsket genom att hoppa av tävlingen. Jag vet att jag tidigare berömt TV4:s casting, men kanske tvingas jag snart att omvärdera detta arbete. Är det så att man inte hittat vinnarkaraktärerna? Men jag kan i alla fall än en gång lyfta fram Erik Billing (bilden) som ett föredöme. Övertygande förklarade han för kamraterna i det blåa laget att han sökt till tävlingen för att vinna och förberett sig på alla eventualiteter. Säkert även de som inte går att tänka ut, för inte ens den diaboliske 100 steg till hade kunnat planera en miljö som träsket och dessutom i den placera en grupp människor som annars är vana vid svensk välfärd. Laget är så slutkört att jag inte kan tänka mig att det vinner någon enda av de återstående pris- eller slippaörådstävlingarna. Förutsättningarna är helt enkelt överjävliga. Det är fuktig, fullt med bitande insekter och inget ätbart utöver den där palmgrejen de pratar om i alla Robinsonårgångar. Därför kommer Christina Ternstedt och hans kamrater i det gula laget att kunna sola vidare på sin strand utan att förta sig. Eftersom det blåa laget är så uträknat tror jag inte något riktigt intressant när det gäller intrigskapandet kommer att hända förrän sammanslagningen av lagen. Så kom igen nu TV4. Det är dags att röra om rejält i lojaliteterna. Fast lite tjafs har vi nog att se fram emot ändå. Det ser nämligen ut som om de av Billing vaktade hönorna kommer att grillas över öppen eld nästa vecka. Eller kompromissar han i nöden med sin vegetarism och sällar sig till djurens banemän? Det finns mycket att fundera på under veckan.

Läs även andra bloggares åsikter om Robinson

Spotify är toppen vill jag bara säga så här inför påskledigheten

Jag medger att Spotify är toppen. Sist jag bloggad om sajten hade jag inte förstått sökfunktionen. Men nyss gjorde jag en sökning på Clash och upp kom om inte rubbet så kan det inte saknas många låtar. Jag klickade på första titeln i låtlistan och så kom en flod av musik. Jag gjorde detsamma med Bob Dylan. Klassikerna växa fram. Och eftersom jag för tillfället är upptagen med biografin över Mötley Crüe gjorde jag en sökning på detta kaos. Jag har ju aldrig, som den new wave-kille jag är, hört gruppen förut. "Kickstart My Heart" följdes av "Girls Girls Girls" och "Shout At The Devil", sedan gav jag upp. För även om det låter som låtskrivaren Nikki Sixx (bilden) idoler Sweet har jag svårt för helheten. Jag är mer intresserad av deras trashsmentalitet, den som jag så målmedveten arbetar för att bryta mig loss ifrån. Jag avslutar min Mötley Crüeflört med den rena rama Sweetrippen "Smokin' In the Boys Room". Okej, jag provar också "Same Ol' Situation". Men ingen av de båda låtarna ger mig något tillbaka. Jag söker istället på punkarna Sham 69 och hittar den fantasiska "If the Kids Are United" (alla kids förena er med näven i luften). Men nu har jag tagit en lång omväg bara för att berätta att jag tar påskledig från bloggen. Det blir tyvärr ingen fredagsdrink till påsk. Däremot vill passa på att hylla Linjeakvaviten, som frostfusen är rätt sup till sillen. Påskmåltiden sköljer du bäst ner med vinterkall ljus tjeckisk öl, faktiskt vilken som helst. Och för att så här mitt i natten ta mig än längre in i förnekelsens slingrande korridorer söker jag upp det pretentiösa jazz/pop-snöret Elvis Costello för att slutligen övertyga mig om att jag tillhör den kulturbärande medelklassen, trots att det var länge sedan jag insåg att jag ur ett klassperspektiv både håller på fel lag och lyssnar på fel musik. Vilket lag jag borde hylla tänker jag inte uttala i detta sammanhang. Men det hade Svullo med sig. Vilket band jag borde gilla förstår ni. Laget och bandet är skimrande symboler för kulturen kring white trash.

(Den 12 oktober rapporterades det i nyheterna att artist och låtskrivare får dela på ett kvarts öre sedan en låt Spelats i Spotify. Inte undra på att artiter protesterar som Magnus Uggla. De säljs för kaffepengar av sina förlag till Spotify. Storheter som the Beatles och Bob Dylan finns mot denna bakgrund inte på sajten. Branschen ger nu företaget ett år att för att få flera abonnenter att betala för musiktjänsten (13/10). Det är inte ett alternativ för mig. Jag lyssnar på musik via CD, radio och scen - oldtimer som jag är.)



Läs även andra bloggares åsikter om Mötley Crüe, White trash, Spotify, Bob Dylan, Elvis Costello, The Clash, The Sweet, Magnus Uggla

Efter Englunds sköna bloggande dags för Rothstein sluta göra motstånd

Akademikerna professor Bo Rothstein och Svenska akademins tillträdande ständige sekreterare Peter Englund (bilden) har olika förhållningssätt till läsarna. Medan Englund använder sin blogg till exempelvis att häftigt kritisera författaren Jan Myrdal och professorn Mattias Gardell och låter bloggen vara öppen för kommentarer skriver Rothstein på sin hemsida att han minsann ingen blogg har. Än mindre en möjlig interaktivitet. Hans texter är kvalitetssäkrade för att inte riskera att plumpa impulsiviteter slinker igenom. Englund tar däremot chansen att snabbt och till många få ut sin ryggmärgsreaktion över Myrdals okänsliga tilltag att instifta ett kulturpris till minne av diktatorn Lenin och Gardells naivitet att ta emot det. I en raljerande ton uppfinner Englund Pol Pot-priset, med initiativtagaren och hans två katter i juryn, och tilldelar Gardell detta. Englund får genast ett stort genomslag. Rothsteins motstånd till bloggosfären beror på den fragmentisering han tycker den orsakar. Det tänkvärda drunknar i en dynggrop - fylld av en dumhet uppblandad med mobbning, rasism och hot - som han liknar vid en kloakbrunn. "Argumenten för att bloggosfären leder till en bättre demokrati är sammantaget synnerligen svaga", säger Rothstein. Enligt honom bidrar de många nya rösterna inte till att förbättra demokratin mer än mobbarna som drog fram under nazityskland och i den amerikanska södern gjorde. Jag vet inte om Englund låtit granska sin blogg. Kanske har kamraten Horace Engdahl gett klartecken? Eller så har Englund på eget bevåg tagit ställning i denna viktiga fråga och dragit en så självklar slutsats att ingen politiker, kulturpersonlighet eller forskare kunnat formulera den i ett traditionellt trovärdigt sammanhang, trots att samtliga haft på sig att göra det sedan den 19 juli förra året. Jag tar därför och följer Rothsteins uppmaning och kommenterar hans ställningstagande på annan plats än hans hemsida, på min blogg. Och efter att under flera år ha följt Rothstein tror jag att det Englund nu sagt på sin blogg på pricken stämmer överens med Göteborgsprofessorns uppfattning om det galna priset. Han kunde troligen inte ha sagt det bättre själv. Därför menar 100 steg till att det nästa gång är Rothsteins tur att säga det som sägas måste utan kvalitetsgranskning, ordinär källhänvisning eller notapparat. Släpp lös tyglarna och börja blogga där nere i Göteborg. Du har mycket intressant att säga. Twitter kan vara en början.

Läs även andra bloggares åsikter om Peter Englund, Bo Rothstein, Bloggosfären, Leninpriset, Pol Pot, Twitter

100 steg till undrar om vi verkligen behöver ett odemokratiskt FN

Sedan jag läst Arne Ruths och Dilsa Demirbag-Stens artikel på dagens Brännpunkt i Svenska Dagbladet undrar jag vad vi ska med FN till. Den 26 mars antog nämligen dess människorättsråd en resolution om att religionskritik ska betraktas som ett brott. Det spelar alltså ingen roll hur totalitärt eller odemokratiskt ett statsstyre är så länge detta har en religiös utgångspunkt, för då kan det inte kritiseras. Och det finns olika exempel på sådana stater. Däremot är det fullt legitimt att ha åsikter om stater som bygger på liberala demokratiska värderingar. Det senare är naturligtvis helt i sin ordning, men att inte få göra det förra känns som upp och ned vända världen. Men så är ju jag uppväxt på 1970-talet. Under den epok skolorna i Sverige lärde ut vikten av att varje människa har ett kritiskt förhållningssätt till makten, vi tillsammans med våra föräldrar såg filmer som Fahrenheit 451 och lite senare själva lyssnade på samhällsomstörtare som till exempel The Clash. I våra föräldrars ungdom regerade beatnikarna med sin peace, love and understanding. 100 steg till vill veta mera om resonemangen bakom FN:s ställningstagande. Hur det kunde bli på detta vis. Men det har, som Ruth och Demirbag-Sten konstaterar, svensk media inte berättat om. Det har i den frågan varit tyst som i graven. Skribenterna ger en liten vink om tingens ordning genom beskrivningen av att demokratierna numera är i minoritet i FN. Så medan vi i Sverige har haft fullt upp med bland annat Wanja Lundby-Wedin, SAAB och olika skojigheter slängde de på oss en resolution som vi absolut inte vill ha, och det utan att vi ens visste om det. Det säger en del om temperaturen i världen. Den konspiratoriskt lagde skulle också utan att behöva skämmas kunna säga att den utsatts för klassisk entrism. De odemokratiska har kidnappat vårt stolta världssamvete.

Läs även andra bloggares åsikter om FN, FN-resolution, Religion, Religionskritik, Demokrati, Liberalism

Wanja Lundby-Wedin får svårt att klar krisen efter Sahlins uttalande

Jag undrar hur stort offer LO-ordförande Wanja Lundby-Wedins idag offentliggjorda avhopp från AMF-styrelsen egentligen är. Efter att de borgerliga tagit ledningen verkar det, som också DN:s Henrik Brors slår fast, råda kalabalik hos Socialdemokraterna. Partiledare Mona Sahlin skylde igår i Ekot väljarraset på en förvånad LO-ordföranden, men som ändå medger att förtroendet för henne "har fått sig en törn". Det säger hon samtidigt som varannan svensk vill att hon avgår som LO-ordförande. Dessutom beskriver valanalytikern Sören Holmberg Lunby-Wedin som ett sänke för arbetarrörelsen. Jag har ju tidigare bedömt att hon kan klara att rida ut stormen. Hon hade, tyckte jag, på ett streetsmart sätt lyckats vända fokus från henne till vd:n med bonusen och ordföranden för AMF. De skulle ha mörkat pensionsupplägget. Nu tvingas jag troligen att revidera detta. För hur man vrider och vänder på saken går det inte att bortse från ett bolags styrelseledamots ansvar för att ha kontroll över dess vd:s pensionsförmåner. I detta fall ska det enligt P1:s Plånboken idag röra sig om sjuttio procent av fyra miljoner kronor under 20 år. Någon måste nu hängas när det går så erbarmligt illa för Sahlin och hennes parti. I den rollen passar Lundby-Wedin som handen i handsken. Summa sumaris är alltså det förhållandevis lilla offret Lundby-Wedin idag gjort inte tillräckligt. Ganska snart får vi ett läge där det krävs ett offer i paritet med den uppkomna krisen. Så är det och så blir det. Hur ogärna än Lundby-Wedin vill inse det.

Läs även andra bloggares åsikter om Wanja Lundby Wedin, AMF, Socialdemokraterna, Bonusar, Pensionsavtal, LO, LO-ordföranden

En fuskande proppmätt Robinsondeltagare går långt i tävlingen

Vem var det som tidigt insåg att det är något speciellt med Christian Ternstedt? Självklart 100 steg till. Jönköpings bidrag till årets Robinson i TV4 har visat sig ha en självfixering som går utöver det mesta och en beredskap för att gå långt i tävlingen. Han tänker göra det som krävs för att överleva öråden. Och då handlar det inte om aktiviteter som gårdagens sköna bortförklaring. Nej, om hans idag erkända fusk. Stolt och okritiskt berättar han i Expressen om hur han mutat en person ur ortsbefolkningen att ge honom mat. "Jag gick långt upp i skogen för att undvika kameror. Sen lade jag ut allt ris på palmblad och satt som en apa och bara käkade och käkade", berättar han. Därefter gick han lugnt tillbaka till de andra deltagarna som satt och svälte. Martin Nygren, exekutiv producent på TV4, ser inte lika lätt på saken. "Hade han tagits på bar gärning på plats på ön hade han kunnat bli diskvalificerad och fått lämna tävlingen. Det han gjort är fusk". Nu verkar Ternstedt inte ha avslöjats. Undra hur långt hans lilla upptåg räcker. Artikelns utformning tyder på att vi kommer ha paktchefen i teven många lördagar framöver. Med allas vetskap om hur proppmätt han var. Jag hade ju annars tippat att han snart åker ut. Men hur brukar det gå med mina tips? Alltid åt skogen.

Läs även andra bloggares åsikter om Robinson, Robinsonfusk

Dåligt drag i fyrans Robinson - kom igen nu och intrigera

Lördagens Robinson var en besvikelse. Vaddå, vilja bli utröstad. Det är inget man väljer i den tävlingen. Det handlar istället om att bli exkluderad av de andra. Ingrediensen som gör programmet till bra teve. Hur har TV4:s casting skötts? Jag hade förväntat mig 18 vinnartyper. Just sådan sköna kämpar som Christian Ternstedt, han som så snyggt skyllde sin och Rafael Ortegas förlust i pristävlingen på hur usel Ortega var. Ternstedt konstaterade att Ortega är i träningslokalen sex dagar i veckan medan han själv dricker vin dessa dagar. Ändå tyckte sig Ternstedt var hundrafallt starkare än Ortega. Och att det var Ortega som orsakade förlusten. Det är sådana självbilder 100 steg till tycker piffar upp tillvaron. Cliffhangern till nästa vecka är hur som helst om blå laget ska ta ihjäl de båda hönsen de vann i pristävlingen. Vegetarianen Erik Billing vaktar de stackars djuren. De andra har gett dem viss nådetid, men hönsen kommer att slaktas om de inte värper ägg i tillräcklig utsträckning . Två ägg i gårdagens avsnitt tyckte alla utom Billing var för få Jag tror att hönsen kommer att nackas ganska snart. Inför nästa veckas avsnitt hoppas jag på rejäla energihöjande intriger. Om de uteblir undrar jag faktiskt vad vi ska vi med serien till.

Läs även andra bloggares åsikter om Robinson, Hönsen

Jag träffade Lisa Ekdahl på Nytorget - stjärnan skivaktuell igen

Nu kan vi läsa lite överallt om Lisa Ekdahls nya platta ”Give me that slow ­knowing smile”. DN:s recensent delar ut betyget fyra och konstaterar att hon är större i Frankrike än på hemmaplan. Titellåten känns också typiskt fransk. Jag har aldrig varit ett megafan av Lisa Ekdahl, utan tyckt att hon framställt sig onödigt vän. Men jag kan inte bortse ifrån hennes solida kvalitet. Många av låtarna är både innerliga och trallvänliga. Till och med jag minns ibland både textrader och melodisnuttar ur hennes repertoar, till exempel från Vem vet, Du var inte där och Öppna ditt fönster. Nu är vi långt borta från min vardags hårdhet, förflyttade in i ett himmelskt skimmer. Jag återvänder genaste dit jag hör hemma, till asfalten. Fast först måste jag stoltsera med mitt enda möte IRL med artisten. Den lördagsförmiddagen, runt 1995, kunde jag inte annat än att i motljuset peka upp mot Sofiakyrkans klocktorn när Lisa Ekdahl, bland de lekande barnen på Nytorget, frågade mig om tiden. Vi befinner oss epoken innan mobilens. Och klocka på handleden hade jag inte. Det var en för mig minnesvärd händelse. Den bekräftar också hur viktigt mötet mellan människor är. Jag kan med all säkerhet säga att jag inte skulle fått ihop en sådan här positiv blogg utan att ha pratat med henne den där förmiddagen. Jag blir dessutom medveten om alla fördomar om henne jag skulle burit på utan mötet. Läskigt.

Läs även andra bloggares åsikter om Lisa Ekdahl

100 steg till missar Robinson - på boksläpparfest med kultureliten

Jag missar tyvärr morgondagens Robinson IRT. Som jag tidigare malligt berättat ska jag på boksläpparfest. En bekant har skrivit en både hyllad och ifrågasatt bok om porrestetik av Magnus Ullén. Kristina Hultman konstaterar i senaste numret av tidskriften arena (# 2 april 2009) i en positiv anmälan att intrigen i porr är sekundärt för berättandet. "Syftet med läsningen/konsumtionen är inte att vinna insikter (som exempelvis i romanen), utan att bli sexuellt upphetsad". Jag är inte riktigt säker på var festen hålls. Det kan vara i G:a stan eller i vid Kungsträdgården. Men jag lär bli varse om var det ska saluteras vad tiden lider. Fast nu skulle det handla om morgondagens TV4-tävling. Som ni vet är jag ju helt fast i TV4:s mobbingshow. Såg ni förra veckans öråd? Vinnartypen Christian Terstedt körd på rätt hårt om Beatrice Karlsson. Kanske inte den coolaste personligheten, men vaddå. Hon var redan borta. Varför då hålla på att toksåga? Otaktiskt, säger jag. Däremot tror jag just Ternstedt framöver sitter löst till och kommer att var den som åker ganska snart. Så fort gula laget förlorar en tävling tror jag att de gör sig av med den alfahannen. Men på lördag är det givet att blåa laget får bege sig till örådet. Ingen mat och ett liv på stranden som är för bra för helvetet passar dåligt med en brottningsmatch. Dagens löp indikerar också att det är den väl tunna Mika Svensson som får åka hem. Så summan av kardemumman är att både Billing och Amjadi, favoriterna hos 100 steg till, klarar sig kvar. Skönt. Fast en annan sak är hur det går IRL.

Läs även andra bloggares åsikter om Robinson

Fredagsdrinken - ikväll Screwdriver

Ibland är det bli det enkla bättre än annars. Jag kom precis hem efter att ha köpt god öl och handlat mat. Klockan är tjugo över sex. Och jag måste snabbt kasta ihop veckans fredagsdrink. Grannarna väntar törstigt i sina roliga hattar. Jag behöver också genast en drink att smutta på under köksbestyren. Vad? Jo, fetklassikern Screwdriver. Ingen gör så god vodka och juice som våra vänner på västkusten, dit vi ska över påsken. Jag snor därför deras recept. Ni som hänger på plockar direkt fram fram ett higball-glasen som fylls upp med is. Över den häller du en sexa okryddad vodka. Tryck sedan i så mycket nypressad apelsinjuice du kan. Nu är du färdig. Gott är det och snabb effekt får du. Lugn och ro inför helgen. Jippie!

Från Dostojevskijs Stavrogin till på blåljusen sparkande mannen i Malmö

Det är en anarkistisk och nihilistisk tid. Den påminner på ett sätt om den ryska då på slutet av 1800-talet när Fjodor Dostojevskijs Stavrogin i boken Onda andar verkar för samhällsomstörtning, fast med andra metoder än de vi idag kallar demokratiska. Ett även i verkligheten i spillror slaget Tsarvälde skulle undanröjas med dynamit. Väldet övergick också på riktigt snart i ett politiskt kaos som ledde fram till revolutionerna 1905 och 1917. Men jag vill minnas att Stavrogin inte skulle ha fått vara med om det ifall han varit av kött och blod. I romanen ledsnade nämligen kamraterna tidigt och gjorde sig av med dåren. Nu frågar jag mig hur länge vår tids demokrater ska låna sig till destruktiviteten. Borde inte i DN:s pappersupplaga intervjuade Charlotte Bishop, 22-årig irländska som igår gjorde ett försök att fredligt delta i den urspårade aktion mot G20-mötet i London, och Ann-Sofie Jakobsson, talesperson för arrangören bakom den häromveckan lika urspårade antiisraeldemonstration i Malmö, i besvikelse för en stund rulla ihop banderollerna och bunta pamfletterna och skalla - ”ut med packet”. En viss rådvillhet kan åtminstone jag skönja hos Ann-Sofie Jakobssons när hon förklarar hur hon "bad folk ta av sig masken". Det är nog också bara personer som Bishop och Jakobsson som kan stoppa utvecklingen. En hastig tillbakablick höjer i alla fall inte modet hos mig. I spåren av internationella toppmöten följer numera alltid våld. Det började i Seattle 1999 för att fortsätta i Genua 2001 och Göteborg 2001. Mellan upploppen i Göteborg och London har det varit oändligt många mindre och större i samband med olika politiska händelser. Som det en gång var för Stavrogin handlar det väl, gissar jag, om en strävan hos våldsverkarna efter samhällsförändring. Men vad har en man i en huva som i Malmö sparkar sönder blåljusen på en polisbil att erbjuda i användbart tankegods?

Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, Upplopp, Demonstrationer, G20, Politiskt våld

Han kan pusta, stånka och tala väl Elmehagen - 100 steg till bryr sig inte

AMF:s förre vd Christer Elmehagen tänker under morgondagen offentliggöra sitt pensionsavtal med AMF. Till Ekot säger han sig vara "mycket kritisk till den utredning som AMF Pension nu bedriver och menar att det är stor risk att den blir partisk". Som 100 steg till häromdagen konstaterade ligger för tillfället hans antagonist LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin i vinnarhålet sedan hon tog initiativet genom att hitta tveksamheter i proceduren kring framtagandet av hans pensionsavtal. Så smart hon var i sitt moltigande. Istället för att hon lämnar kräver hon att vd:n ska betala tillbaka över 20 miljoner kronor. Elmehagens motoffensiv får uppfattas som ett allvarligt menat försök att erövra taktpinnen. I ett pressmeddelande förklarar han nämligen att den ger ”allmänheten en möjlighet att själv få avgöra hur svårtolkade” hans ”ersättning efter 60 år är". Man kan kanske med rätta påstå att jag är både trångsynt och fördomsfull, men hur han än pustar, stånkar och talar väl har jag en gång för alla räknat bort mannen från den där, utan att då ha en aning om det som komma skulle, mörka moddiga vintereftermiddagen när jag såg löpen om en pensionschef, Elmehagen alltså, som flyttat sina pensionsmiljoner i AMF för att tjäna en hacka. Något som bara han och några kompisar visste var den bästa av handlingar, för, som DN rapporterade, det skedde innan bolaget offentliggjort att det skulle göra ett återtag och minska kundernas sparkapital. Det var osnyggt.

Läs även andra bloggares åsikter om Bonusar, LO, AMF, Wanja Lundby Wedin, Christer Elmehagen, Pension, Pensionsavtal