Jag hoppas slippa se Let's Dance - och passar på att hylla Allen Ginsberg

Jag orkar inte engagera mig i Let's Dance. Och eftersom teve de senaste veckorna erbjudit alternativ har jag sluppit se eländet. Vi som till exempel såg förra veckans dokumentär om Olle Ljungström är bara att gratulera. Filmen är så bra att den fortfarande sänder chockvågor genom min kropp. Skildringar av människor ger dessutom alltid bästa upplevelsen. Imorgon köper jag "Sju". Jag tycker också att det var kul att få Lars G:s utlåtande om skivan i en kommentar. Mer sådant. Både Ljungström och tidigare på bloggen omskrivne Ulf Lundell känns rätt beatnick. Och då den filosofiska intriktingen ändå berörs vill jag passa på att hylla superbeatnickaren och superhippien Allen Ginsberg. Ni som vill veta mer om beatgenerationen kan till exempel närläsa "På drift". Allan Ginsberg är den person som enligt min mening bäst och mest företräder genre. Alltså, den om den fria människan. Och kan man se mer fri ut än han? Knappast. Jag har alltid uppfattat det som att det är Ginsberg som i skägg och med käpp syns diskuterande med någon bakom Bob Dylan i dennes klassiska musikfilm till "Subterranean Homesick Blues". Så ser det i alla fall ut. Ginsberg är antagligen mest känd för "Howl". Här hemma i Örby slogs vi dock för ett par år sedan helt ut när vi i en dokumentär om Ginsberg tog del av hans text om sin pappa i "Father Death Blues". När jag nu lyssnar på hyllningen sprider sig samma sorts vällust i min kropp som filmen om Olle Ljungström framkallade och jag säger igen som Lundell gjorde efter att han hörde Springsteens "Thunder Road". Något lika bra ska även jag skriva en dag. Jag lovar. Hur det går i kvällens danstävling ger jag blanka fan i bara Morgan eller Laila till slut vinner. Imorgon ska jag skriva om Agnes paljettdress i guld. Den var något i hästväg. Agnes är den som fattar att discokulturen är störst. Hon är hittills den i 2009 års Melodifestival som varit mer välklädd än Petra Mede. Det säger en del. Och jag har precis hämtade jag en ny öl. Det säger ju också en del, men det är ju ändå fredag.

Läs även andra bloggares åsikter om Ulf Lundell, Father, Howl, Allan Ginsberg, Petra Mede, Let's Dance, Thunder Road, Olle Ljungström