Få har modet att visa oss det uppenbara - många är de moralväktarna

Konstfackseleven som spelade psykotisk på Liljeholmsbron berättar idag att hon presenterar hela sitt konstverket den 12 maj. Hon beklagar att det nu omskrivna delmomentet kom ut i pressen tidigare. Hon säger sig också fortfarande stå för handlingen, trots hotet om fängelsestraff. Eleven är dessutom förvånad över att händelsen har engagerat hela samhället. Fast jag menar att det bara ökar styrkan i konstverket. Jag är nämligen, som ni bloggenläsare vet, säker på att hennes aktionen i slutändan är värd all blodstörning. Och bara den enorma uppståndelsen i sig är en intressant reaktion. Luften kommer att vibrera av spänning dagarna innan D-dagen. Och när konstnären väl för oss synliggjort det uppenbara tvingas de som skrikigt högst i moralpanik att skrapande med foten och kisande under lugg, åtminstone för sig själva, erkänna att hon faktiskt hade något viktigt att berätta. Vi får därpå alla skämmas sedan vi, som systemet kräver, straffat henne, lite som de flesta av oss gör för att Jan Guillou och Peter Bratt fick sitta i fängelse för att ha avslöjat IB-affären. Men det storslagna kräver alltid ett extra mod. Få har det. Jag är tacksam över att någon orkar säga ifrån så att samhället kan utvecklas. Och redan det lilla som sluppit ut, det om resursbristen i psykvården, är enligt min uppfattning tillräckligt att motivera konstfackselevens agerande.

Läs även andra bloggares åsikter om Konstfackseleven, Konst