En inställd spelning är också en spelning liksom en soffstöld kan bli konst

Apropå debatten på 100 steg till om konstdefinitionen stötte jag på ett skönt Lundelluttalande i Ivarssons biografi (Volym II, s 290). "Ulf själv skriver brev till Aftonbladet den 12 december sedan hans uttalande 'en inställd spelning är också en spelning' publicerats i tidningens spalt för grodor/dumma uttalanden. Han beskriver sitt uttalande som i hans eget tycke 1991 års intressantaste och menar att nu har konstnären Dan Wolgers illustrerad tesen genom sitt omdebatterade tilltag att bortföra soffor från Liljevalch". Året för brevet är 1992. Uttalandet får beskrivas som en sammanfattning av en skandalartad sommarturné med okontrollerat röj och supande från artistens sida. Turnén var ett rejält återfall i missbruk. Jag minns uttalandet som en klockren beskrivning av tingens ordning, bara genom några få ord. Plötslig begrep jag att alla handlingar innehåller en slutsats värd att reflektera över. De kan vara mer eller mindre meningsfulla, destruktiva eller framåtsträvande. Inte ens ett bortrövande av en berömd konsthalls soffor är därför inte ointressant. Och ett jävla liv blev det efter att Wolgers sålt de lånade sofforna. Hur Lundell kopplar sitt uttalande till Wolgers soffhistoria är jag inte människa att reda ut. Jag kan bara berätta att jag tyckte händelsen var otroligt underhållande. Vi kan genom Wolgers agerande också se att det saknas en tydlig och självklar juridisk gräns mellan konst och kriminalitet. Dan Wolgers stal sofforna och signerade bötesföreläggande och kallade det konst. Han fick 2 400 kr i böter men lyckades sälja domslutet för 20 000 kr. Lundell gick efter sommarskandalen vidare i sitt liv tillsamman med sina fans. Lite mer om världen fick vi ändå veta genom Lundells visdom och Wolgers reaktion.

Läs även andra bloggares åsikter om Liljevalchssofforna, Konstfackseleven, Ulf Lundell, Dan Wolgers, Konst