Det går aldrig säker att veta om en mås är ett konstverk eller inte

De senaste veckorna har begreppet konst aktualiserats. Först av Psykossimulanten på Liljeholmsbron i Stockholm som följdes av klottraren på konstmässan Market. Konstfackeleverna ställde till ett konstrabalder vi inte sett maken till sedan Pål Hollenders skandalfilm Bay Bye Beauty. Simulanten orsakade bland annat en moralpanik hos DN:s ledarskribent Hanna Kjöllner. Aja baja den som leker med skattemedel. "Tunnelbaneligisten" fick Lena Adelsohn Liljeroth i en legalistisk depression. Kriminalitet kan enligt kulturministern inte vara konst. Och det var just det. Vad är konst? Kulturkonservative Jonas Hallberg berättar i dagens Spanarna att han hellre ser en Rembrandt än en videoinstallation för att i nästa andetag säga att konst är att synliggöra. Igår konstaterade DN:s Karolina Ramqvist att konst är att provisera. 100 steg till tycker ämnet lämpar sig bra för en definitiv definiering. Jag förklarar därför att Hallberg och Ramqvist försöker säga att konst är allt som väcker en tanke hos mottagaren. En mås långt upp i ett hörn snett bakom ett moln på en tavla passerar i de flesta fall utan att en enda tanke väckts. Här har vi alltså en i huvudfallet funktionell mås, en utsmyckning utan mervärde. Ungefär som en kon på en fotbollsträning. Det spelar ingen roll att en holländsk mästare plitat dit måsen eller att fotbollslagets stjärna ställt ut konan. Däremot är en mås som byggs av en fiktiv rockstjärna i en roman utmärkt gods för tankearbete. Så många tankar kommer farande in i åtminstone mitt huvud att jag inte klarar att urskilja dem för att ge exempel. Ni får helt enkelt ta det för en sanning. Lärdomen är att måsen i sig inte är central. Det är vad som görs med den och vad betraktaren uppfattar som är bestämmande. Det innebär att måsen på tavlan ändå i något fall kan bli konst, eller det frysta fiskpinnepaketet på Willy:s i Älvsjö. Att det slösats med skattemedel eller genomförts en kriminell handling ändrar inte detta. Omständigheterna utgör istället en nödvändig del av konsten, gränserna som ska tänjas för synliggörandet. Det innebär att konstverket måste få eventuella juridiska och moraliska efterföljder. Annars skulle handlingen vara ganska meningslös. Avgörande är heller inte om den kan kommersialiseras. Många tankeskapande handlingar är omöjliga att realisera i reda pengar, som till exempel en simulerad psykos. En sådan tankeväckande akt. Glöm heller inte Pirate Bay-spektaklet i Stockholms tingsrätt.

Läs även andra bloggares åsikter om Konstfackseleven, The Pirate Bay, TPB, Fildelning, Konst