"Best film ever" har någon skrivit till ett klipp från filmen Cinema Paradiso på Youtube. Filmen om kärleken till filmen, om kärleken mellan människor beskriven genom vänskapen mellan den till följd av kriget faderlöse pojken och en man – biomaskinisten. Filmen i vilken den nyblivne lottovinnaren på stående fot vid den aska som återstår av stans biograf bestämmer sig för att återuppbygga bion, för att hans medmänniskor måste få se film och han. Sällan har en film berört mig på liknande sätt. Cinema Paradiso är italiensk solkig romantisk gegga när den är som bäst, då pekoralen övergår till mästerlighet. Jag har heller aldrig tidigare sett en mer känslomässigt laddad grand de finale, så se också du den fantastiska kavalkaden med klassiska filmkyssar. Om du gjort det förut gör det igen - klippet är så vackert och fylld med nostalgi att knäna viker. Hatten av, eller näsduken fram, för geniet som lagt ut filmscenen i vilken pojken som blivit stor regissör i huvudstaden Rom ser ett klipp som den nyligen avlidne vännen från hemma satt ihop åt honom, som ett avsked. Skönare än så här blir det inte. Njut människor. Fast kanske bör du ha sett filmen för att förstå den känslostorm som utspelas i filmens slut.Läs även andra bloggares åsikter om Cinema Paradiso, Filmkyssar, Italiensk film
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar