Inte är nyliberalismen död - 100 steg till tror istället på ultranyliberalism

Många förklarar nyliberalismen död. Finanskrisen ska ha sprängt detta, enligt flera tänkare, oansvariga vansinnets ideologi i bitar. Kulturskribenten Göran Greider har också ställt sig i den kön (DN:s pappersupplaga 28/1-09). Han hänvisar bland annat till olika keynesianska satsningar, både internationellt och här hemma, och menar att statens betydelse kommer att öka och måste erkännas. Anders Bolling svarar genom att påstå att statens roll aldrig ifrågasatts utan att den istället skiftar beroende på rådande konjunkturläge (30/1-09). "Glöm heller inte att klassisk keynesianism också innebär att staten ska snåla när ekonomin går bra", säger Bolling. Den som vill använda flera DN-poletter i tidningens sökarkiv kan dessutom läsa Greiders replik (3/2-09). 100 steg till har alltså inte kunnat länka till den intressanta debatten. Det kunde jag däremot när kulturskribenten Stefan Jonsson i linje med Greider här om veckan resonerade om att vi kan förvänta oss att den "ansvarsfulle och vidsynte disponenten" snart träder in för att ordnar jobben och välfärden. Jag är generellt tveksam till sådana teoriers giltighet i verkligheten. Snarare ser ju jag, som ni trogna bloggenläsare vet, en ultranyliberalism växa fram, som vi ännu bara sett konturerna av. Utvecklingen hänger samman med att vi, inte dom andra, måste göra anpassningar. Många av de excesser som vi i det upplysta väst håller oss med kostar pengar och fördyrar produktionen. Varför inte göra en egen lista på dina favoritförmåner och de som du kan tänka dig att avstå ifrån. Det finns alltid producenter och länder som är beredda att begränsa kostnader för att få sälja. Är vi det? Privata affärer skriver att "Sänkta löner kan rädda jobben". Det är Svenskt Näringslivs ordförande Signhild Arnegård som ur sitt perspektiv klargör läget. Hon tycker det är ett problem att anställda ofta ser på sin egen lön som en isolerad företeelse. "Det krävs en tydligare koppling mellan lön och företagets resultat", menar hon. Kanske blir effekten av finanskrisen, i motsats till vad Grieder och Jonsson förutspår, ett kärvt uppvaknande eller att vi fastnar i en mardröm. Vad kan staten göra åt det?

Läs även andra bloggares åsikter om Ultranyliberalism, Keynesiansk politik