Väst tvingas anpassa sig till östs kulturnorm – ändå något nytt i kulturen

Oj, oj, oj! Vad ska man säga om Melodifestivalens första deltävling. Voyne, voyne! Behållningen är programledaren Petra Mede. Hon var, planenligt, rolig och mycket elegant i sina olika kreationer. Mede har en blick som går rakt igenom rutan. Jag tvingades hålla i mig för att inte sugas in. Fast det hjälpte inte. Bidragen fick varken mig eller annan här hemma i Örby att jubla. De var så intetsägande att klockorna och tågen ända borta i Bandhagen stannade. Ska det vara på det här sättet resten av våren blir det faktiskt svårt att stå ut. Caroline af Uggla levererande visserligen en sångprestation i toppklass, men funkar låten i dessa sammanhang? Ännu en janislåt (missa inte denna fantastiska av idolen). Inte begriper jag "nya omröstningen" trots att den förklaras överallt. Innovationen internationella juryn ser dock intressant ut redan som begrepp. Vi har tydligen gett upp inför östdominansen. Första gången väst anpassat sig till en kulturnorm? Det känns ju ändå fräscht, till och med ultranyliberalt. 100 steg till tycker inte att någon artist i övrigt från kvällens övning förtjänar att nämnas på den här bloggen. Nej, nu slänger jag på DVD:n och spelar in "Braveheart" för att forsätta titta på "Bläckfisken" säsong fem.