100 steg till är kritisk över att recensenter slösar bort min tid på skit!

Yukiko Duke var också den här tisdagen uppe i ottan och recenserade veckans böcker. 100 steg till släpade sig troget redan kvart över åtta till SvT:s mysprogram Gomorron Sverige för att ta del av de utvalda verken. Jag är ju nästan alltid ute efter inspiration. Jag vill dessutom helst få den live. Det blir bättre så. Och Duke har genomgående bra omdöme. Men hur tänker en recensent när han eller hon väljer att recensera en skotsk deckare av en nobody som ges betyget ett? Jag kan förstå att Duke lyfte fram boken om Anja Pärson och hennes pappa trots det låga betyget. Den har ett allmänintresse för oss i Sverige. Hade den skotska boken handlat om en stor författares misslyckande, till exempel om en skotskt Liza Marklund, hade jag heller inte klagat, men att slösa bort min tid på en också vid sidan av de litterära kvaliteterna ointressant bok tycker jag är oansvarigt och ett journalistiskt totalhaveri. Jag vill ju naturligtvis i första hand veta vilken litteratur jag bör läsa. Sannolikt finns det nu någonstans en väldig bra bok som för mig kommer att vara okänd i all evinnerlig tid. Det gör mig deppig. Istället har jag fått veta allt om en bok jag rekommenderas strunta i. Mitt liv är för kort för att slösas bort på trivialiteter. 100 steg till undrar därför över public service-teves kriterier för recenserandet. Inte ska väl vilken bok recensenten än snubblar över presenteras i teve? Jag utgår helt enkelt från att att morgonens urval är ett misslyckande. Kanske ingår det i ett långsiktigt planerat konstprojekt bara för att få oss att se sanningen. I så fall förstår jag att Duke inte kan avslöja det nu. Fast jag vill ändå ha projektet slutredovisat när det är genomfört, på samma sätt som konstfackeleven lovar att göra med sitt coola bropsykprojekt senare i vår. Hur som helst är jag glad över att jag i morse fick höra talas om åtminstone en ny bra bok: Sadeq Hedayats "Den blinda ugglan".

Läs även andra bloggares åsikter om Konstfackseleven, Recensera, Litteratur