fredag 6 mars 2009

100 steg till tar fredagsledigt - skippar samhällsdebatten för ett tag

Som punkare, intellektuell och gudsförnekande sextiotalist hyllar jag NRJ. Reklamradiokanalen framför alla andra. Den här gången genom att länka till superkanonlåten Infinity 2008. Det handlar om stor poesi. Se och hör. "He's my Key , filosofi, a freak like me needs infinty. Relax. Safe your turn". Därefter tunga trumpeter - shit, mer gåshud ikväll. Jäklar vad kul det är att leva. Jag vill verkligen fortsätta att uppleva allt. Hoppas det nya i mitt liv aldrig tar slut. Och det nya är aldrig per definition dåligt. Jag hade ju kunnat ägna bloggen åt vissa skriverier kring långtidssjukskrivning och tankar kring det men Hanne Kjöller har sagt allt. För mig är det fredag och förlustelse som gäller. Precis som när jag var 18 år, vilket var rätt länge sedan. Och var det någon av er bloggenläsare som på min inrådan tävlade i NRJ:s tävling förra veckan för att vinna en resa till New York. Ett pris som inbegriper en konsert med Britney Spears. Efter hennes succéartade premiär är eventuell vinnande bloggenläsare i så fall bara att applådera. Premiären ska ha varit en vuxenshow att längta efter. Här på 100 steg till får vi aldrig för mycket av "Womenizer"

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

2 kommentarer:

Hansherman sa...

Womenizer kan vi inte höra för mycket av.

Hanne Kjöllers inlägg är intressant och bara att du säger att hon sagt allt och sen abdikerar, visar på ett av problemen hon lyfter fram, nämligen att sticka huvudet i sanden för de verkliga problemen och hitta en annan lösning. Tyvärr är det alltid enskilda individer som drabbas av den strategin.

Tomas sa...

Hansherman: Jag håller helt med dig i din analys om problemets omfattning. Och det är fegt att inte facea saken. Men jag länkande ju i alla fall till artikeln. Fast just då saknade jag orken att tränga in. Öl i handen, fredag i sinnet och internat i minnet. Oj, oj, oj. Men det kommer också en måndag. En passande sådan lovar jag att komma igen, för den där boken Kjöller hänvisar till är intressant.

Ett övergripande generaliserande instick om själva problemet med långtidssjukskrivningar jag kan göra i all hast är att det på flera sätt visat sig vara för svårt att byta arbete. Hur vi än vrider och vänder på orsakerna landar de ofta i sådana besvärligheter. Jag kan också bidra med viss egen erfarenhet om detta, både personlig och sådan jag fått genom flera av mina arbeten.