Nils Hanssons farhåga på skam - DN fortsätter såga Ulf Lundell i bitar

DN:s Nils Hansson oroade sig 2005 under rubriken "Lundell tafsar på kritiken” över att tidningen skulle få svårt att recensera Ulf Lundell. Det sedan Lundell i en av sina böcker,Värmen, gett sig på DN-skribenten Malena Rydell, genom att kalla henne "lilla kärringen...som oavbrutet bara gnäller". Det var en del i kriget mellan författaren och flera av de runt sekelskiftet yngre kvinnliga kulturskribenterna på DN. Nästan samtliga var vid det laget indragna i en fejd som uppstod i samband med en mindre lyckad recension av Karolina Ramqvist och Lundells ännu sämre reaktion på den. Snart skulle flera recensenter vara diskvalificerade ur ett slags jävsperspektiv. Men idag kan 100 steg till konstaterar att just Malena Rydell i DN:s pappersupplaga skriver om Ulf Lundells konsert på Scandinavium i Göteborg under hans pågående avskedsturné. "Kung Lundell ger allt" står det att läsa. Rubriken indikerar en hyllning. Så är det inte. Rydell passar först på att nämna att exhustrun Barbro Lundell häromdagen i P1:s Studio Ett klagade över exmakens pinsamma kvinnoaffärer. De är som alltid involverar kvinnor yngre än hans barn. Bilden kan kompletteras med att Barbro Lundell förklarade sin före detta mans beteende med att han alltid hyllar skönheten. Rydell jämför sedan Lundells upphöjdhet med ”prins Daniels”. Rydell beskriver vidare att rockpoesin om vackra klänningar fått vika hädan. Det är bilar som gäller. "Kanske har bilen rent av ersatt Kvinnan i tvåtusentalets viagrablå Uffe-poesi". Och genom ett visst förlöjligande av storsvulstna isladeambitioner och anklagelser om musikstöld får nog artikeln betraktas som en sågning av allt Lundell står för. En snygg ironi. Men ändå, Hanssons farhåga kom på skam. Det skrivs på om Lundell också i den största morgontidning. Och tur är väl det. Hur det nu är med sakligheten är väl upp till var och en att bedöma. Jag vet inget om den för jag har inte sett Lundell spela live sedan slutat på 1980-talet, men jag återvänder nu till Ivarssons biografi. Den är jädrans intressant och rolig. Det är som att var 25 år igen.

Läs även andra bloggares åsikter om Ulf Lundell, Recensioner