Ramqvists och Lundells löjliga avtryck under ett par dagar år 1999

Magnus J skrev en kommentar till bloggen om min önskelista plats nr 14 som gäller Ulf Lundell bok "Friheten". Han gjorde en politisk analys av texten samt påpekade att pågående finanskris bör ha aktualiserat den än mer. Vad Magnus J också gjorde var att påminna mig om det litterära krig som uppstod 1999 i samband med att Dagens Nyheter recenserade Lundells "Notbok. Ulf Lundell. Best of". Jag hade glömt detta jättebråk som startade med att recensenten Karolina Ramqvist bl.a. skrev: "De huvudsakliga adressaterna /.../ är de som alltid dricker för mycket när Ulf Lundell spelar utomhus. När de tar i de dyra sidorna med vackra vyer, Uffe i solbrillor, en fäktad tjur och alla ord de själva aldrig når fram till har de för länge sedan fattat att johannesört inte hjälper och säkert också att ingen människa behöver en coffee tablemässig livsstilskatalog att masturbera över." Det var ord och inga visor. Vi fick veta att fansen mest är gårdagens nyhet och som därför bör packa och åka hem för att aldrig mer synas i offentligheten. Författaren toktände (naturligtvis) och svarade med ett personligt brev till henne. Hon väljer att publicera delar. I tidningen kunde därför alla se Lundells raseri genom raderna "Lilla gumman! Hur är det fatt? Har du alldeles kissat på dej den här gången? /.../ "Saknas pojkvän?" Två annars begåvade skribenter hade nu gjort evigt avtryck. Ramqvist som dinosauriejägare och Lundell som dinosaurie. Den förra fick en reell knuff framåt i sin redan lovande karriär medan den senare numera är helt omöjligt bland kvinnor under 40 år (hörde på stan att en kvinna i den kategorin som en kvalitetstest frågat en man på 40+ om han är lundellfan). Senare publicerades hela brevet i den mycket uppmärksammade, på DN-förlag utgivna, antologin "Fittstim" varpå Lundell i protest lämnade sitt bonnierägda förlag. Numera ställer Lundell tydligen krav i samband med han ska recenseras av tidningen. Jag vet inte hur jag själv skulle ha reagerat på ett liknande sexistiskt bemötande i en recension. Än mindre kan bloggarn säga något om ett förmodat beteendemönster hos Ramqvist. Men också hon blir sannolikt en gång måltavla för yngre och hungriga skribeter som vill göra sig ett namn. Båda gjorde hur som helst, enligt bloggarns uppfattning, obegåvade och onödiga insatser, men sådana är väl de som befinner sig i det litterära rummet - känslodrivna.

Läs även andra bloggares åsikter om Ulf Lundell, Recensioner
(Från gamla bloggen 25/11-08)