John, Paul, George och Ringo - mesta sköna megasuperstars

Har ni alla bloggenläsare hört något så sjukt som att det finns människor därute som inte gillar Beatles. Jag har en vän som säger sig inte göra det. Då undrar jag lite mer exakt vad det är man inte gillar. Kan det vara den orebelliska attityden, bandmedlemmarnas fulhet eller den usla musiken? John, Paul, George och Ringo (sickna sköna namn och varför alltid i den ordningen) hade ju det längsta håret man kunde ha på den tiden. De var ju heller inte fulast i världen. I alla fall inte på bild. Jag tycker de är skitsnygga. Kanske handlar det om den sopiga musiken och texterna som i till exempel. : "Help", "Hej Jude", "I Am the Walrus" "Elianor Rigby", "With a Little Help From My Friends" (mästarversionen med Joe Cocker), "Lucy In the Sky With Diamonds" eller "Come Together" (tar det aldrig slut – nej här är flera: "Get Back", Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band och "Let It Be"). Det finns mer, kanske 1 000 till. Det är när jag ser sådana här listor framför mig som jag lägger sig på golvet framför datorn och gråter. Jag tillbedjer gudarna. Varför fick inte bloggarn chansen att verka i samma kreativa miljö? Grejen är att jag nu, vid snart 45 år, ser att jag missade tåget. Jag hade miljön omkring mig, men saknade förmåga att se och fånga in den. Vi var många där hemma med en enastående potential. Nu sitter vi var och en för sig med hyggligt framgångsrika karriärer, men tillsammans hade vi kunnat bli superstars på vilken himmel som helst. Slumpen avgör om man träffar den rätta. Vi är många oförlösta genier. Men jag jobbar på revansch.

Läs även andra bloggares åsikter om Beatles
(Från gamla bloggen 28/11-08)