Så blånekar en president och så finns kanske inte problemet längre

Jag lovar att aldrig mer byta adress på bloggen. Och dessutom ska jag, för det fall jag ändrar mig, länka mindre ofta mellan bloggarna. Det säger jag efter att i fyra timmar suttit och länkat om utan att ha kommit längre än till blogg 200. Ni anar inte hur den här galne superbloggarn maniskt skriver, kväll efter kväll - helt sjukt. Jo, förresten det ser ni ju. Nu har jag bestämt mig för att slutligen lägga ner svensk penningpolitik som tema för bloggen. Dagens pay off känns bra och de är nog dugliga de där aktörerna. Jag menar, de har säkert examen från Handels och allt och begriper precis när det är dags att hissa segel och spinnaker – självklart, som min kamrat från Älvsjö så träffande konstaterade, mitt i stormen. Bloggarn hurrar och utropar - varför inte pröva vad skutan tål! Nu gick den ju bara nästan runt, kanske. Annars menar jag att Pakistans president Asif Ali Zardari står för veckans politiska utspel. Den mannen vet allt om politiskt arbetet. Han har nu fullt upp med att hantera den politiskt brännheta frågan om pakistanska medborgares eventuella medverkan i förra veckans blodiga terroristattack mot lyxhotellet Taj Mahal i indiska Bombay. Istället för att nedlåta sig till att inför indierna medge att han saknar kontroll över sitt land – hua, det är inte att tänka på - går han ut stenhårt och hävdar att de s.k. Bombaymännen är eller var statslösa. Se och lär alla bloggenläsare - så blånekar man. Zardari kan fortsätta som om Pakistan inte har ett islamistproblem när landet i själva verket är som en moderkaka för al-Qaida. Visst, alla attentatsmännens ursprung kanske inte var pakistanskt med nog kom de till hotellet direkt från pakistanska terroristläger. I den mesta litteraturen på området förklaras landet vara centrum för rekrytering för al-Qaida. Och nu pekar USA ut just en pakistansk terrorgrupp som skyldigt till attentatet. Vi får väl se hur presidenten reagerar om USA:s utrikesminister Condoleezza Rice gör verklighet av sitt hot om att stödja en indisk attack mot terroristlägren på pakistanskt territorium utifall Pakistan inte agerar. Som om Indien och Pakistan inte tidigare hade problem i relationerna. Vi får nog ha klart för oss att de där kidsen, för äldre än så var inte "attentatsmännen" (Indien har fått sitt Columbine, säger Björn Kumm), har lyckats ställa till en kris som kan få allvarliga effekter och som blir svåra att överskåda. Sannolikt var det väl också syftet med aktionen.

(Från gamla bloggen 4/12)