onsdag 10 december 2008

Gamla världen städas undan fortare än du hinner blinka i finanskrisen

Superbloggarn spår flera paradigmskiften i samband med att pågående finanskris värker ut. Ett gäller sannolikt bilindustrin. Vi får se vad 15 miljarder dollar (120 miljarder kr) i amerikanskt statligt stöd (lån) kan göra för GM, Ford och Chrysler. Pengarna är tänkta att räcka till den 20 januari 2010, då nye kaptenen avlöser. Det sätter ju perspektiv på problemens storlek. Men vi har ju vårt (väst)svenska beroende av Volvo och Saab att oroa oss över. Ett statligt bolag i syfte att slå ihop Volvo och Saab skulle troligen inte leda till flera köpare av våra stolta bilbyggen, i vart fall inte till att jobben stannar i landet. Jag tror inte att det är möjligt att ha tillverkning av bilar i Sverige om varumärkena ska existera långsiktigt. Motsvarande gäller antagligen för USA. Ett annat skifte som varit på gång sedan Internet fick sitt publika genomslag är mediasituationen. Den bloggande Blondinbella är nu etta bland de populäraste sökorden gällande kändisar på sökmotorn Google. Som enda svenska tidning är Aftonbladet med på topp-tiolistan för de populäraste sökorden. Youtube är etta. Dagens Nyheter (Juan Flores) skriver i pappersupplagan idag att "Amerikanska Tribune – med tidningar som Los Angeles Times, The Chicago Tribune och 23 tv-stationer ansöker om konkursskydd.” Förre kulturchefen Arne Ruth ställer på annan plats i tidningen den berättigade frågan "Ska Google ta över?". Den som läser vidare kan se att prognosen över hur många som på sikt kommer att söka sig till nu traditionsenliga medierna är kraftigt vikande. "Just nu skakas ärevördiga dagstidningar som /…/ New York Times i sina grundvalar av sjunkande upplagor och fallande annonsintäkter. Man talar inte om en konjunkturell nedgång utan om ett epokskifte. Det gamla mönstret, där en grupp professionella journalister bevakar samhällets ekonomiska, politiska och kulturella elit och sedan meddelar läsekretsen sina observationer i en stum envägskommunikation, fungerar helt enkelt inte." Bloggarn har sedan Metro gjorde entré undrat över hur länge det kommer att gå att sälja tidningar till läsare. Nu verkar det dessutom vara svårt för gratistidningarna. Sedan bloggandet slagit igenom är det ju också mindre nödvändigt att använda sig att ”de traditionella” medierna, som har känt sig tvingade att leva i symbios med bloggarna och göra dem till en maktfaktor. Det ostrukturella masstyckandet skrämmer makthavarna, i såväl media som närligslivet och politiken. Vidare säger min erfarenhet av tonåringars mediekonsumtion mig att public service inte kommer att finnas för de flesta. En anpassning till efterfrågan kräver istället att den görs smalare i sitt utbud än DN:s kulturbilaga tänkt utan tv-tablån. Om några år tror jag att det inte finns dagliga morgontidningar i pappersversion. Kanaler som missat att nischa sig lider på sikt sotdöden. Mediekonsumenterna kommer uteslutande att vara på nätet. Även där måste avsändarna veta vilka de vill nå för att någon ska hitta tikk dem. Och annonsörerna är ju alltid på samma ställe som adressaterna. Flykten från "de traditionella" medierna skulle ha skett oavsett finanskris eller inte. Frågan är om nu pågående ekonomiska kaos påskyndar rörelsen. Det verkar onekligen så. Kanske säger bloggarn upp DN en dag - hua! Den gamla världen städas bort fortare än du hinner blinka.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

2 kommentarer:

Anna BH sa...

Jag sa upp min tidning för ett par år sen. Det jag vill läsa hittar jag på nätet. Men även jag är lite smått chockad över den hastighet varmed förändringarna sker. En liten del av mig kan sakna morgontidningens trivsamma prasslande. Den mycket större delen av mig älskar att jag på bara några minuter av min morgon hinner:
a) kolla IfA-nyheter och lägga in dem ifall det är något viktigt
b) kolla mailen
c) kolla dotterns blogg
d) läsa huvudrubrikerna i tidningen, dvs det som har lagts till från det jag la mig i går kväll.
e) se om någon sagt något trevligt och/eller viktigt på msn sen igår.

Tomas Agdalen sa...

Så där är livet för framgångsrika människor. Jag mest betalar för tidningen, läser dess rubriker på papper för att fördjupa mig på nätet, i alla fall på vardagarna. Kanske jag i framtiden hoppar över mellanmomentet.