En Marlene Dietrich für alle - för tyskar såväl som anglosaxer

Hon tillhör väl inte riktigt superbloggarns närmaste och största romanser – Marlene Dietrich. Men mytomspunnen är hon. För mig är hon en röst och personlighet förknippad med ett brinnande andra världskrig. Hon är den oåtkomliga vackra kvinnan som men en cigarett i ett långt munstycke i ett bloss elegant glider ner för den slingriga trappan i det dunkla nattklubbsljuset. Det är med sin tolkning av Lili Marleen hon gjort sitt fortfarande bestående avtryck. Det särskilt märkliga med Marlene Dietrich är att hon först gjorde succé med sången på sin ursprungliga tyska hemmaplan för att efter kriget ha samma framgång på motståndarnas sida. Då hade hon blivit amerikansk medborgare. Jag lyckades inte hitta den på engelska versionen, men jag känner mig säker på den tyskas oslagbarhet. Kärlek ska sjungas på tyska, det vet ni alla superbloggenläsare. Och ni som var med i bloggarns förra liv känner dessutom till mitt förhållande till det tyska språket. Dietrich är för övrigt känd för att ha varit slängd i käften. Det måste ha varit en märklig känsla att kommersiellt överleva andra världskriget trots att ha varit på fel sida. Det lyckade ju inte riktigt vår Zarah Leander med.