Plötsligt fel med hög styrränta - kanske blir det både klappar och snaps

Idag träder den förnumstige bloggarn in på scenen. Jag tycker att det finns anledning att kommentera den penningpolitik som bedrivits här i landet av Riksbanken det senaste året, dvs. dess höjningarna av styrräntan, och katastrofen den orsakat samt till vilken nytta den förts, om någon alls. Ett kan vi vara säkra på. Att åtgärderna bidragit till att stoppa konsumtionen. Det blir liksom inget över att handla för när månadens hypoteksbetalning är gjord. Det är dessutom stopp på fastighetsmarkanden. Därför kan nästan inget kapital bundet i hus eller lägenhet realiseras till ett acceptabelt pris. Det är liksom stängt i butiken. Ingen gör affärer. Detta är en del av orsaken till att vi nu har recession (negativ tillväxt). Jag är däremot väldigt osäker på om det är svensk penningpolitik som bidragit till att inflationsökningen avstannat. Det som är själva syftet med att justera räntenivån. Tillståndet hänger snarare samma med den globala s.k. finanskrisen. Var det då nödvändigt att höja styrräntan. Det kanske det var i någon mån, bottennoteringen för bloggarn på 2,35 procent var sannolikt väl låg, men till vilken nytta gjordes det sammantagna nappataget. Det kan man fundera över nu när professor Lars Calmfors, vid Stockholms universitet, på debattplats i Dagens Nyheter pläderar för en halvering av styrräntan, genomförd helst igår. Det som bara för någon månad sedan var absolut nödvändigt, en hög nivå på styrräntan, är nu självklart fel. Varför svänger det så snabbt? Hur sakliga är egentligen olika experters bedömningar om lämplig penningpolitik? Jag var ju tidigt ute med att anpassa mina aktiviteter på marknaden efter räntepolitiken och jag varnade för effekterna. Redan då var jag orolig över hur landets ekonomi var på väg att köras i botten. Vi får se hur det blir med det paradigmskifte som diskuterats på bloggen. Många menar nu att det är olämpligt att så entydigt använda bara räntevapnet i kampen mot inflationen. Men vad ska man säga? Antagligen att få, om ens någon, vet säkert vad som bör göras. Det blir som det brukar, dvs. att den med taktpinnen - nu Stefan Ingves - känner efter hur vindarna blåser. Bloggarn avvaktar i alla fall bättre tider. Vi får se om det blir något över av lönen till julhandeln. En julsnaps vill jag dock väldigt gärna ha. Men först klappar till barnen. Här är det ordnade förhållanden.

(Från gamla bloggen 25/11-08)