FRA, Ipred, jag vet inte vad - verkliga hotet stavas EU:s Telekompaketet

Imorgon är stora Ipred-dagen. Och det är ingen halvmesyr till lag som träder ikraft. Det skulle man annars kunna tro när det är 1 april och allt. Men Henrik Pontén, jurist på Antipiratbyrån, visar redan musklerna och lovar att "upprätthålla lagen". Den kompromiss som alliansen och oppositionen kan leva med. Ingendera vill ha av polis, som kriminella, lagförda upp- och nedladdande barn och ungdomar. Istället får branschen bevaka upphovsrätten. Det sker enligt gängse civilrättsliga spelregler. I sak har jag inget att invända. Upphovsmännen ska ha ersättning för sitt arbete. Ni som följt gamla och nya bloggen vet att jag har bråkat i den frågan. Främst eftersom jag varit övertygad om att lagstiftaren skulle komma att slå till hårt om inte den illegala fildelningen upphör. Det har heller aldrig varit aktuellt för EU och USA att upphäva äganderätten, det fundament det liberala samhället vilar på. DN presenterar idag Ipred i korthet. Jag har viss erfarenhet av civilrätt, som jag beskrivit. Jag tycker inte att den ordningen självklart passar i detta fall. Inte minst för att bevisvärderingen är annorlunda jämfört med i ett brottmål. I huvudfallet kommer det därför att räcka med ett hotbrev för att få folk att agera på önskvärt sätt. Hur du skulle reagera över ett krav på 200 000 kr och ett hot om att få halva Texas juristkår efter dig? Då belånar du säkert kåken och slutar med verksamheten. Risken är också att du betalar även om du är oskyldig. Inte vet jag om The Pirate Bays ambition att anonymisera sina användare genom en "IPREDator" är en lösning för dem som fortsätter. De bekymmerslösa fildelare som Svenska Dagbladet talat med ska nog vara åtminstone lite oroliga och undersöka det. Med ett sjösatt Ipred menar jag att utgången av TPB-målet är mindre intressant. Egentligen undrar jag om inte nya lagen är värsta jackpotten för mediebranschen, som nu kan styra utvecklingen utan närmare inblandning av myndigheter. Domstolarna kommer rutinmässigt att meddela beslut som tvingar Internetleverantörerna att lämna ut deras abonnenters identitet. Men än värre är att de med fingret på röstknappen sakta försöker stänga ner det fria Internet. EU:s Telekompaketet är början. Första steget togs idag när två utskott röstade för. Det syftar till att göra Internetleverantörerna mer ansvariga för kundens aktivitet under uppkoppling, alltså inte som idag bara för datatekniken. Från Sverige var bara Vänstern emot. Kanske ser vi nu inledningen av ett nedsläckt Internet. I det perspektivet känns rätten till att bli underhållen gratis som mindre angelägen. Här står vunnen demokratisk mark på spel. Enligt min bedömning är FRA- och Ipred-diskussionen ingenting mot de effekter Telekompaketet kan få för våra möjligheter att ta del av olika händelseförlopp i världen. Se upp där ute alla Internetanvändare. Det gäller att vi är på vår vakt.

Läs även andra bloggares åsikter om Ipred, FRA, Telekompaketet, Fildelning, Antipiratbyrån, IPREDator

Göran Greider som lyfte i den där orange-lysande sfäriska farkosten?

Ni minns väl brittiska försvarsdepartementets uppgift från förra veckan om en skräckslagen engelsk dams kontakt med en utomjording av skandinaviskt ursprung. Det hände i november 1989 vid flygbasen Wattishaw i Suffolk. Den ljushåriga mannen talade med en skandinavisk accent. Polisen i Norfolk beskriver vittnesmålet som ”en av de mer ovanliga ufo-observationerna”. Hur jag undrat har jag inte lyckats klura ut vem damen kan ha stött ihop med, för det behöver inte ha rört sig om en utomjording. Det kan lika väl han handlat om ett rop på hjälp från en bortrövad jordling. I en sådan pressad situation är det ursäktligt att ta fel. Och idag kom det medgivande som kanske löser knutarna. I alla fall ger författaren Göran Greider sken av att vet mer än de flesta om yttre rymden. DN citerar honom nämligen i dagens pappersupplaga från nya numret av Tvärsnitt, tidskriften "om humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning". Greider säger att "Socialismen har med hundra procents säkerhet införts någonstans i universum: förhistorien är någonstans avslutad, kanske närmare in mot Vintergatans centrum". Var det i själva verket författaren kvinnan såg lämna platsen i den orange-lysande sfäriska farkosten? Hur utomjordingarna behandlar jordlingar har bortgångne författaren Kurt Vonnegut berättat i romanen Slakthus 5. Hua! Det vill man inte vara med om. Så det är fullt förståeligt om Greider inte talar klarspråk om resan eller bara förnimmer den. Men vi har ändå en möjlig förklaring till händelsen en dimmig natt 1989 på engelska landsbygden.

Läs även andra bloggares åsikter om Utomjordingar, Socialism, Kurt Vonnegut, UFO, Tvärsnitt

Wanja Lundby-Wedin starkare än någonsin - högt spel gav högsta vinst

Plötsligt ser det ut som om LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin står emot kraven om hennes avgång. Många bedömde att hon tog en stor risk när hon krävde en utredning om hur styrelsen i AMF informerats om vd:n Christer Elmehagens pension. "När utredningen /…/ är klar gäller det att revisorerna hittat något fel. Annars får hon svårt att förklara sig" analyserade DN häromdagen. Ikväll lade revisorerna fram rapporten. Den visar att styrelsen inte fick kännedom om viktiga detaljer i pensionsvillkoren och att Elmehagen fått för stora pensionsinbetalningar. LO kräver därför att pengarna återbetalas. Det kan handla om mer än 20 miljoner kronor. Fokus är nu alltså flyttat från Lundby-Wedin till Elmehagen. Många har underskattat undersköterskan från Farsta, som aldrig avsåg att låta sig offras för en direktörs fasoner genom att erkänna att hon sovit sig igenom sin 24 olika styrelseuppdrag. Snacka om att anfalla ibland är bästa försvar. En taktik som bara kan användas då det finns ammunition. Visste Lundby-Wedin att den var skarp eller handlade det om årtiondets hugskott? Lundby-Wedin imponerar i alla fall stort och har uppvisat en tuffhet som inte står långt efter Jimmy Hoffas, utan jämförelser i övrigt. Det är alltså inte för att hon, som Stig Malm menar, är en timid och älskad person som hon sannolikt kommer att vara starkare än någonsin efter AMF-historien. Så här i efterhand kan man tycka att Malm borde ha stått rakare i ryggen och ifrågasatt turerna kring de ersättningar som orsakade hans avgång, för ingen ska inbilla mig att arbetet i bolagsstyrelserna förändrats sedan dess. Jag tillhör de som hade räknat ut LO-ordföranden. 100 steg till applåderar och gör vågen. Snyggt jobbat.

Läs även andra bloggares åsikter om Wanja Lundby Wedin, LO, LO-ordföranden, AMF, Bonusar, Pensioner

Röda vinets läkande effekt ska fastställas av svenska forskare

Ekot rapporterar idag att det finns kraftiga indikationer på att rödvin är lika bra som de bästa läkemedlen mot till exempel hjärt- och kärlsjukdomar. Jämfört med att vara nykterist kan det röra sig om en minskad sjukdomsrisk med 30 procent. Professor Fredrik Nyström, vid Hälsouniversitetet i Linköping, menar att frågan om sambandet därför är viktig och inte kan viftas bort. Under tre månader ska 25 personer dricka rödvin varje dag. Män två glas och kvinnor ett glas, medan en lika stor grupp genom lottning väljs ut att vara helnyktra som jämförelsegrupp. Därefter undersöks olika eventuella förändringar hos personerna. Man tänker även se om rödvinsdrickandet ökar risken för diabetes. Den tunga tidskriften Cosmopolitan har rekommenderat sina läsare att åka till Medelhavet för att bli friskare, med mat och sol som främsta argument. Kanske är det istället den dagliga halvflaskan rödtjut som fått medelhavskropparna att slå volter. Och jag har under senare år funderat mycket kring varför storrökarna i Medelhavsområdet mår så mycket bättre än vi här uppe i norr, en väl bevarad hemlighet. Hur som helst verkar Nyströms syfte med undersökning vara att legitimera hälsorådet: drick rödvin människa. Slutsatsen kan säkert komma att leda till en upploppsmässig stämning hos alkoholexpertisen. Det brukar våldsamma paradigmskiften inom medicinområdet. Se bara det fettkaos läkaren Annika Dahlqvist orsakade när hon sjöng det mättat fettets lov. Riktigt smör ska det vara. Det var nästan att hon åkte ur kollegialet. Så känsligt kan det alltså vara att vända upp och ner på kanon. Men jag ser fram emot Nyströms rapport. (DN följde den 25/6-09 upp saken med en artikel om hur länge vindrickande halvvegetarianer lever. Fast det rör sig om en annan forskning än Nyströms. Men den handlar ändå om medelhavets fördelar. Man konstaterar att den som äter medelhavskost ökar sina chanser att leva länge. "Alkoholen tycks bland annat vara fördelaktig för näringsämnena i maten i magen", säger Dimitrios Trichopoulos, professor i epidemiologi vid universitetet i Aten och verksam vid Harvard School of Public Health i USA. Och hur länge har jag inte känt till detta. Jag vill leva i Gironde, längts upp på halvön.)

Läs även andra bloggares åsikter om Rödvin, Hjärt- och kärlsjukdomar, Mättat fett, Forskning, Medelhavet

Hur Internetberoende är du - 100 steg till hyggligt inom normalen

Gör som Lisa Irenius i dagens DN råder och kontrollera på sajten "Center for Internet Addiction Recovery" om du lider av sjukligt nätberoende. Hon beskriver träffsäkert den där känslan vi som lever i cybervärlden har inför den där sista sökningen som alltid leder till ytterligare en. Irenius påminner också om den fysiska och psykiska reaktionen en avbruten uppkoppling medför. Min hjärna pyser då som en nedtrampad röksvamp, trots min medvetenhet om att det nästan alltid räcker med att starta om modemet för att komma ut igen. Irenius pekar på hur de nya sociala sajterna, som till exempel Facebook och Twitter, gör det möjligt för enskilda att hålla kontakt med sjukt många personer. Men undersökningar visar att av användare med de största nätverken, på uppåt 1 000 kontakter, kommunicerar männen bara med tio personer och kvinnorna med 16. Jämfört med 100 steg till är kommunikatörerna ändå övermänniskor. Jag - med bara 42 Facebookvänner, jag vet att de är pinsamt få - är aktiv med högst fyra-fem personer. Jag är helt klart ingen avancerad nätnätverkar. Detta bekräftas dessutom när jag gör Centrets "Internet Addiction Test". Mina ynka 42 poäng ger en sammanfattande bild av att jag kanske surfar väl mycket, men att jag inte tappat kontrollen. Jag kan därmed konstatera att jag är mindre Internetsjuk än Irenius. Hur är det med er bloggenläsare?

Läs även andra bloggares åsikter om Internetbeoreonde, Sociala sajter, Internet Addicction Test, IT-beroende

Fyrans Robinson lovande - Linda Isacsson regerar stort i Söderhavet

Visst var jag tråkig igår när jag skrev ihop bloggen om Let's Dances ”le grand de finale”. Inte i fråga om den tävlingen. Formatet är uttjänt, kändismarknaden urvattnad och programledarna trötta, bara Carl-Jan och juryn höll måttet. Dessutom fick jag rätt om utgången. Proffsen ville ha Laila Bagge som segrare. Hon fick fler poäng än Magnus Samuelsson. Men folket vände upp och ned på tingens rätta ordning. Som i Idol 2007 när Marie Picasso vann före Amanda Jensen. Men nu vill jag landa i en positiv anda genom att ta tillbaka det jag tidigare sagt om Robinson 2009. Det tvingas jag dessutom till efter att idag ha sett inledningsavsnittet. TV4 har fört SVT:s tradition vidare genom göra en kvalitetsproduktion. TV3:s trash-teve är ett minne blott. Puh! Nu styr Linda Isacsson skutan och ingen är gladare än jag för det. Vi kunde nämligen ha blivit sittande med Jihde. Hua! Isacsson och hennes kolleger har lagt upp en lurig intrig. Deltagarna delades in i tre grupper, om tio, fem och tre personer. De fick ta sig till alla helvetens strand på skilda sätt. En plats de kallar Träsket. Skulle tiogruppen hålla ihop, åtminstone över några avsnitt? Den sprack direkt. Orsaken stavas mänsklig åtrå. I Örådet skickades en hånglare genast skickades hem. Det var en av de "tre alfahannar" som Nina Amjadi ville ha bort. Han sorterade ut sig själv. Svårt att hänga med? Dramatik var det hur som helst på ön. Nya konstellationer måste bildas. Mina favoriter är redan nämnda Amjadi och Erik Billing. Smarta personer med nedtonade profiler. ”Man måste hela tiden tillhöra majoriteten”, säger Amjadi. Så ikväll har vi tevekväll i Örby. Batalj i Söderhavet med efterfest i Portugal. Inget liv i public service. Vad ska det bli med vårt stolta medieflaggskepp? Men det får jag bekymra mig om en annan dag. Nu gläds jag istället över att TV4 bjuder på mosquitos, sjukdomar och hunger och TV6 på VM-kval.

Läs även andra bloggares åsikter om Robinson, Linda Isacsson, Erik Billing, Nina Amjadi, Peter Jihde, Let's Dance

Laila vinner ikväll - 100 steg till hoppas på lång paus från Let's Dance

Är ni med nu då? Finaldansen startar. Vem avgår med segern? Alla gånger kraftkarlen Magnus Samuelsson om folket får bestämma. Fäller istället jag avgörandet vinner dans- och sångdrottningen Laila Bagge. Det går inte att snacka bort att kvinnan kan dansa. Hur det än går kan vi väl vara överens, TV4 och jag, om att Let's Dance tar en paus på minst några år. Även om 100 steg till hissat flaggan i topp och visat ett imponerande engagemang har det tagit emot att vara tokpositiv. Någon bloggenläsare kanske till och med uppmärksammat att jag de sista veckorna saknat den där rätta glöden för tävlingen. Såpan har gått lite sådär på tomgång, med en tillbakahållen David Hellenius och en halvrolig Jessica Almenäs. Bara juryn tycker jag har motsvarat förväntningarna. Som en liten sammanfattning konstaterar jag att deltagarna varit lite för dåliga. Jag menar, kunde Kitty eller George överhuvudtaget röra sig i takt. Nej. Två besvikelser. En hopplös Carl-Jan ingick liksom i konceptet. Tanken var väl att han skulle ha åkt ut tidigare. Men han kunde hålla sig kvar tack vare den generellt bristande kvaliteten. Och Hasse Aro. Inget mera sådant. Nu är det ändå snart över, utan att jag vet vad som ska ta vid. Fast lite stolt kan jag berätta att jag skippade första avsnittet av Robinson. Hoppet finns alltså att jag inte kommer in i serien och börja blogga om skiten. Vi får väl se hur det blir med vårvädret. Ska det vara sådant skit som ikväll, snö upp till halsen, kanske jag ändå hamnar i soffan tillsammans med Linda Isacsson på en söderhavsö långt borta. Men nu siktar vi in oss på kvällens höjdpunkt och hurrar för Laila. För hon som ska dansa hem hela alltet.

Läs även andra bloggares åsikter om Laila Bagge, Magnus Samuelsson, Let's Dance, Robinson, TV4, Linda Isacsson

Svegfors kräver mindre tillgängliga statsråd - nyckfull massdemokrati styr

För ett litet tag sedan landade ett alldeles särskilt intressant brev från Mats Svegfors hos "Broder" och statsrådet Mats Odell. Svegfors konstaterar att det svenska statskicket inte är utformat att klara styrningen av statsförvaltningen, eller inte har utvecklats i takt med samhället i övrigt för att möta dagens behov. Mot den bakgrunden beklagar han att han i ”sin framtid kommer att vara ansvarig för en verksamhet som är starkt - alldeles för starkt /.../ beroende av politiska beslut", (diariefört bl.a. hos Riksrevision, dnr 39-2009-0092). Märkligt nog har Svegfors funderingar inte nått ut i den verkligenhet han beskriver. För även om jag tycker att det redan citerade räcker för en hel och rödvindränkt nattlig diskussion blir det ännu lite intressantare längre fram i brevet. Svegfors säger att vi ”har gått från ett oligarkiskt elitsamhälle till en medialiserad massdemokrati. Varje upptänkligt anspråk i samhället riktas via medierna mot regeringen. Föga förvånande blir därmed huvuduppgiften för regeringen - för varje regering - att hantera den ständiga medieanstormning som den utsätts för. Utan överdriven förenkling: det viktiga blir att hantera medierna, inte att hantera verkligheten. Myndighetschefen kan få vänta i veckor på kontakt med sitt statsråd. Yngste vikarie på den stora nyhetsredaktionen har i stort sett ögonblicksaccess till varje ledande politiker." 100 steg kunde inte ha sagt det bättre. Våra departement är inte alls anpassade att klara av det massiva tryck som uppstår i samband med varje mindre och större katastrof. Det är ingen ide för departementen att hänvisa till respektive ansvarig förvaltningsmyndighet, som till exempel i fråga om ett individuellt sjukpenningfall till Försäkringskassan. Få intresserar sig för generaldirektörens åsikt. Det är, trots att vi inte har ministerstyre, statsrådet Cristina Husmark Pehrsson som ska uttala sig - i stort som smått. Ibland önskar jag mindre tillgängliga statsråd, mer statsmannamässiga. Där är jag med Svegfors. Och att diskutera hur staten ska styras på bästa sätt kan jag göra hur mycket som helst. Intressant inlägg säger jag. Tack för det.

Läs även andra bloggares åsikter om Regeringen, Mats Svegfors, Mats Odell, Ministerstyre, Journalistik, Massmedia, Regeringskansliet

100 steg till blir så irriterad när det inte går att rippa mina köpta plattor

Okej, nya plattan med bob hund är köpt och släpad till Örby. Fattar ni, jag betalar pengar för laddade skivor. Min långt yngre kursare på kvällskursen jag går hade svårt att ta in att vissa inte bara hanterar musik i fil, gratis eller inte. Vi är trots allt några som längtar efter att hålla en skivan i ett fast, men omsorgsfullt grepp. Att få lyssna på ett helt album, från första till sista låt i en av artisten uttänkt ordning ger en känsla av utvaldhet. Det handlar alltså inte om ett principiellt ställningstagande mot illegal fildelning. Den skiter jag numera i. Jag var faktiskt så i gasen där på Bengans på Drottninggatan att jag passade på att också plocka åt mig Nina Perssons senaste skiva från A Camp, med bland andra ”Stronger Than Jesus”. Men nu är det i första hand "Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk" som ska avhandlas. Jag har hunnit lyssna på den en och en halv gång och är fullt nöjd. Kanske inte euforisk. Snarare är det en habil platta av ett gäng konstrockers med hög lägstanivå. En platta att växa med, hela våren. Som jag hade hoppats få göra med Olle Ljungströms "Sju". Så blev det inte. I en twitterinspirerad recension skickar Svenska Dagbladets Elin Unnes på fem, på längden mycket korta, rader över ett betyg fem till genierna. Brukar man inte dra stort på märkvärdigheter? Det mer litterära DN har ett resonemang över flera stycken, trots att Mattias Dahlström nöjer sig med att dela ut en fyra. Av Unnes får vi veta hur plattan begåvats med ”bitar av Dinosaur Jr och Velvet Underground”. Jag undrar vilket pop- eller rockband som inte är under inflytande av det senare. Det förra har väl alla band med distade gitarrer släktskap med. Fast det är meningslöst att raljera över detta. Raderna ska fyllas. Jag säger bara att det är tur att journalister i dessa microtider har månadslön. Det fanns en tid då proffstwittret hade varit en ekonomisk omöjlighet för skribenten. Då denne fick betalt per rad. Dahlström bekräftar min fundering från igår om att killarna numera inte orkar hela vägen. Tokdraget har fått stå tillbaka. För honom är det dessutom ”lite ovant att höra bandet så introspektivt och nedtonat över ett helt album”. Överens är vi, DN-skribeten och jag, även om att Tinnitus i hjärtat är bästa låten. Angående Cardigansstjärnan Nina Perssons andra soloprojekt kan ni vara lugna. Den som förut gillat Jönköpingstjejen blir inte besviken nu heller. Fast det blev jag ikväll över något helt annat. Jag kunde nämligen inte rippa hundarnas plastbit. Det går inte att få över faktauppgifterna, som låttitlarna och annat. Det har Persson inte stoppat på sitt alster. Vem äger egentligen låtarna här hemma? Det gör jag. Det gör att jag gläds mindre av bob hunds skivbolags lågprisprofil. Jag vill kunna spela min köpta musik på alla mina medier. Basta!

Läs även andra bloggares åsikter om bob hund, Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk, A Camp, Nina Persson, Colonia, Rippa musik, Fildelning

Flygande tefat, skandinavisk utomjording och brittisk 1970-talshårdrock

100 steg till öppnar för en stund vetenskapsredaktion. Det finns ny information om Ufo att analysera. Och jag menar inte om Metallicagitarristen Kirk Hammett's nya idoler "the british hardrockband" från 1970-talet med skönt grove. Det handlar istället om riktiga unidentified flying object. DN beskrev häromdagen att det brittiska försvarsdepartementet släppt uppgifter om en "fullständigt skräckslagen" engelsk kvinnas kontakt med en utomjording av skandinaviskt ursprung. Det hände i november 1989 vid flygbasen Wattishaw i Suffolk. Mannen (?) var ljushårig och talade med en skandinavisk accent. När hon lämnade platsen såg hon en orange-lysande sfärisk farkost lyfta och försvinna utom synhåll. Polisen i Norfolk beskrev den som ”en av de mer ovanliga ufo-observationerna”. Jag kan säga att det där påminner om de jag har ibland på fredagar efter för många fredagsdrinkar. Det blev särskilt påtagligt när jag i fredags valde veckans alternativ, Fredagsfetingen. Men som tur är brukar jag kunna så tvivel över mina upplevelser framåt eftermiddagen dagen efter. Men det kanske är väl fantasilöst. För professorn David Clarke svävar på molnen när det gäller ufons existens. "Jag tror inte det finns några bevis för att vi har fått besök av intelligent liv, men jag tror inte att man kan utesluta möjligheten", säger Clarke. Vad ska jag tro? Jag väljer nog tvivlet, som jag brukar. Att jag så ofta gör det hänger nog samman med mitt förnamn. Du som vill fördjupa dig i engelska närkontakter kan klicka dig in hos The National Archives. Jag funderar vidare på om det finns något vettigare att blogga om. Innan jag glömmer det vill jag skicka med att filmen Närkontakt av tredje graden tillhör de moderna klassikerna. Tack för den.

Läs även andra bloggares åsikter om Ufo, Närkontakt, Närkontakt av tredje graden, Fredagsdrink, Kirk Hammet

Om Dylans Bernsspelning och om "Det mest förbjudna" och lite trash

Igår undrade 100 steg till hur Bob Dylan skulle vara på Berns. Idag rapporterar DN:s Malena Rydell att han var i kanonform. Han ska till och med ha setts leende. Så är det nästan alltid på rockklubb. Intimiteten frodas. Jag kan inte föreställa mig något enda smile eller annat publikfrieri från mästaren på Globen ikväll. Aftonbladet hade vänligheten att trycka låtlistan. Han strödde inte klassiker omkring sig. Bernspubliken bjöds i alla fall på "Like A Rolling Stone" som extranummer. Jag hade önskat "Just Like A Women". Men eftersom jag inte var på plats är det inget att bry sig om. När jag ändå är igång vill jag rekommendera er att leta fram gårdagens DN kultur och läsa om hur Rydell i sin Söndagskrönika aktualiserar Kerstin Thorvalls 33 år gamla "Det mest förbjudna". Hon konstaterar att det "finns fortfarande inget mer förbjudet än att vara en dålig mamma, som dessutom hatar mammor". Välformulerad artikel om hur man inte får vara. Hon knyter också ihop det med Mia och Klaras trashkatastrof Tabita. Idag skrev även Nina Björk om henne. Tatueraren har gjort intryck. Ingen vill vara som hon.

Läs även andra bloggares åsikter om Bob Dylan, Mia och Klara, Tabita, Kerstin Thorvall

Nu är hela riksdagen för Linje 2 - alla vill vara i regeringen efter valet 2010

Jag hade svårt att tolka den rödgröna oppositionens kärnkraftsinlägg i gårdagen DN debatt. De sade att "kärnkraften blir kvar tills den kan ersättas". Till det kopplades resonemang om att "elpriserna har stigit kraftigt efter avregleringen av elmarknaden. Inte minst för den svenska elintensiva industrin har detta inneburit stora påfrestningar." Var detta en kovändning av Miljöpartiet eller en skärpning av partiets kärnkraftsmotstånd? Budskapet kändes i första hand passa Mona Sahlin. Mindre som typisk tillväxtkritisk miljöpolitik långt ut på den grönaste kanten. Jag blev mer fundersam när jag läste att kärnkraften successivt ska fasas "ut med hänsyn till sysselsättning och välfärd och i den takt kärnkraftselen kan ersättas med el från förnybara källor samt energieffektivisering. En prövning måste därför göras varje mandatperiod." Inte har väl Per Gahrotns grön gäng helt gett upp? Eller? Jag tycker det låter mer som om 100 steg till fått vara med att tycka. Jag frågar mig också hur gärna man efter valet 2010 vill äta ärtsoppa på regeringens torsdagsmöten. Jag menar, det kan knappast utgöra skäl för en kompromissa av detta slag. Dessutom med en marknadsliberala slöja. Brukar man inte säga att när fan blir gammal blir han religiös? Internt försvarar man utspelet. Men förre språkröret Birger Schlaug menar att ställningstagandet innebär det sista steget i en avveckling av det gröna alternativet. Miljöpartiet har nu, enligt Schlaug, anslutit sig till Linje 2, till Socialdemokraternas alternativ vid kärnkraftsomröstningen 1980. Det som Centerpartiets Maud Olofsson nyligen också anslöt sig till. Det måste vara dubbelt jobbigt för Schlaug att höra sina partivännerna tala för marknadens villkor när han bara för någon månad sedan hävdade att finanskrisen måste medföra en omvärdering av konsumismen. Jag frågar mig också vad partiets fundisar har att säga. Men vi som vill komma upp är alltid beredda att diskutera villkoren. Det är på kompromissens omfattning du ser hur stor viljan är. Tänk vilka smarta Linje 2-arkitekter som skissade fram alternativet alla älskar.

Läs även andra bloggares åsikter om Kärnkraft, Oppositionen, Miljöpartiet, Tillväxt, Marknaden, Linje 2, Linje 3

100 steg till betalar 2000 spänn för att höra Dylanskvaller om exfruar

Det hade varit rätt tufft att få vara på Berns ikväll för att se och höra Bob Dylan. Intensiteten och närvaron hos honom blir nog helt annorlunda på den klubbspelningen jämfört med hans arenagig imorgon i Globen. Och jag vet hur trist en sådan kan vara. När jag såg honom i slutet av 1980 talet i Scandinavium var det så segt att jag och mitt sällskap istället gick på krog i halvtid. Det sedan Dylan två timmar försenad gått på scen utan att visa något som helst intresse att kommunicera. Roligast var Tom Petty i hög hatt. Det var då jag insåg att Dylan gör sig bäst i mysig hemmiljö. Men kanske är det annorlunda i en liten lokal. Undra vad han inleder med? Kör han mycket gammalt? Det finns många höjdare att välja på. Jag vill också passa på att plussa för dagens artikel om Dylan i DN. Tyvärr finns den bara i pappersupplagan. Men eftersom jag betalar ett par tusen spänn i kvartalet för att tidningen i brevlådan hade jag förmånen att kunna ta del av lite skvaller om hans exfruar. Det gjorde jag. Och det var faktiskt värt hela prenumerationsavgiften. Fan vad dyrt det är att skilja sig om man kommit upp sig. Två gånger har han kapat banden. Jag är också helt övertygad om att han förtjänade allt elände. Första frun verkar inte ha haft det roligt när hon när han hade andra kvinnor boende på sin ranch. Och ndra frun höll han hemlig i över 10 år. Jag har alltid tyckt att Dylan är lite speciell. Oj, oj, oj vad jag gillar honom.

Läs även andra bloggares åsikter om Bob Dylan

Fredagsdrinken - ikväll åker vi hiss

Idag är det vårdagsjämning. Därför vill jag ha en vårig fredagsdrink. Det får bli en grön drink. En Gröna hissen. Faktiskt ett tag sedan sist. Vi som är över 40 år och som sett alla pilsnerfilmer har ett levande minnet av när Sickan Carlsson som Lillan, i filmen med drinkens namn, blev på lyset efter bra många hissar. Vi får se hur ni blir efter ett par hissar för den är inte att leka med. Och jag tycker drinken är särskilt lyckad eftersom alla alltid bör ha just de nödvändiga ingredienserna hemma. Så fram med longball-glaset. I med isbitar. Fyll glaset med en fyra gin (vid det här laget vet ni vilken) och en tvåa Grön curaçao. Låt Pommacen flöda. Garnera med ett par russin, som ska åka hiss upp och ner i drinken. Det är alltså inte du som är passageraren. Har du inte samtliga grejer hemma rekommenderar jag en fredagsfeting framför Lets’s Dance. Men ni vet ju sedan tidigare att numera skippar den tävlingen. Överhuvudtaget har jag fått nog av sopor och galor för ett ta. Fast jag kommer nog att titta på melodifestivalens final, trots den operasmörja vi bestämt att skicka dit. Mest för att jag är nyfiken över vad ryssarna kommer att åstadkomma för ett arrangemang. De brukar inte slarva bort möjligheten att få imponera på omvärlden. Det ser jag alltså att bevaka.

Sopåkare och byggnadsarbetare kan ha bonusar - tveksamt för direktören

Snart är det kanske slut med bonuserna i de statliga bolagen, åtminstone för cheferna. "Går man med förlust så ska det inte delas ut bonus för det", menar finansminister Anders Borg. Fast regeringen är inte överens. Näringsminister Maud Olofsson har också en poäng när hon säger att det är lika viktigt att ett bolag sköts väl i bra som dåliga tider. Skulle Borgs tanke få gehör sänds den märkliga signalen ut att det inte är någon ide att lägga manken till för den toppchefen som vet att dennes företag trots alla ansträngningar kommer att gå med förlust, till exempel i tider av finanskris. 100 steg till tycker därför att det skulle vara bättre att helt slopa resultatbaserade löner för den gruppen. Men jag tycker att Olofsson har fel när hon jämför sopåkares och byggnadsarbetares resultatlöner (ackord) med chefers bonusar. Det ligger en inte obetydlig skillnad i att sopåkares och byggnadsarbetares arbete kan mätas på ett objektivt sätt. Medan du kan räkna exempelvis hur många sopsäckar som burits eller skruvar som dragits har du ingen aning om hur mycket av vad högsta chefen för till exempel Vattenfall eller Riksbanken gjort för att göra ett bra jobb. Möjligen kan det kontrolleras hur många samtal som ringts eller mejl som skickats. Men det är svårt att avgöra med vilken kvalitet detta gjorts och om det haft någon direkt effekt för resultatet. Så slutsatsen blir att resultatbaserade löner kan motiveras för bland andra just sopåkare och byggnadsarbetare. Här blev det lite av uppochnedvända världen, eller hur. Att lönefomern är tveksam av andra skäl är en annan sak. Men många inom LO-kollektivet slåss för rätten att slita ut sig på ackord.

Läs även andra bloggares åsikter om Bonus, Anders Borg, Maud Olofsson, Resultatbaserad lön, Ackord, Sopåkare, byggnadsarbetare