Säger nej Demoskops opinionsuppgifter - Kjöller får fortsätta deppa

Kanske är det som Kulturbloggen idag konstaterar att Demoskops väljarbarometer undergräver förtroendet för opinionsundersökningar. För hur ska man som väljare och mediakonsument kunna ta de uppgifter som idag presenteras i Expressen på allvar. Rödgrönt, som i praktiken haft minst en tioprocentig ledning i alla opinionsundersökningar sedan valet 2006, skulle plötsligt att tappat en sådär en uppåt tio procent (justerat efter påpekande i en kommentar) på bara några dagar jämfört med DN/Synovates undersökning och förlora ledningen mot Alliansen. ”För första gången sedan juni förra året leder alliansen över de rödgröna partierna, 49,2 procent mot 47,4.Demoskops väljarbarometer, som genomfördes på uppdrag av Expressen under tiden 28 april till 5 maj, visar att de rödgröna har förlorat 5,0 procentenheter på bara en månad” rapporterar Expressen. Är detta en information som bör få DN:s politiska kommentator Hanne Kjöller att sluta hänga läpp? Vi kunde ju häromdagen se hur Kjöller redan har gett upp valet i september. Eller ska vi lita på att Demoskop har rätta uppgifterna. Jag är tveksam till dem. Och jag är tycker att det är för tidigt att som Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann dra en slutsats om att väljarna tröttnat på Mona Sahlins politik. Hans förklaring är att väljarna nu har lämnat fasen där de kunnat "önskedrömma om de rödgrönas politik". Rödgrön presenterade sin skuggbudget så sent som i måndags. Därmed har inte den påverkat Demoskops undersökningsgrupp. Dessutom har jag svårt att se något annat hos Rödgrön som kunnat medför ett sådant ras. Mot den bakgrunden säger jag bestämt nej till dagens uppgifter om väljarstödet och fortsätter förlita mig till DN/Synovates. Och även om DN:s politiske kolumist Henrik Brors är försiktigt intresserad av Demoskops resultat vill han vänta och se vad större mätningar visar innan han säkert kan säga att det är en omsvängning på gång. Svt:s väljarbarometer, som är en sammanvägning av samtliga undersökningar, bekräftar DN/Synovates siffror. Därför tror jag att Kjöller får deppa ett tag till.

Andra Bloggar: Greger Tidlund Dick Erixon Gulan Avci Svensson

Läs även andra bloggares åsikter om Valet 2010, Demoskop, DN/Synovates, Alliansen, Rödgrönt, Per Schlingmann, Hanne Kjöller, Fredrik Reinfeldt, Mona Sahlin

Facebook är det helt överlägsna verktyget för att demokratisera världen

Min kamrat roade sig idag, medan han förberedde en föreläsning han ska hålla internt inom den koncern han arbetar, med att samköra uppgifter från checkfacebook.com och SCB:s befolkningsstatistik. Han fick därigenom fram helt unika siffror om användandet av facebook. Jag redovisar nedan hur det fördelar sig i Sverige i olika åldergrupper. Och det som är mest förvånande tycker jag är att så få i gruppen 35-44 år är med. Bara 37 procent av gruppen tycker det är mödan värt att nätverka genon detta social medie. Annars hade jag föreställt mig att en stor del av den gruppen faktiskt växt upp med dator som teknik och därmed skulle ha ett naturligt förhållande till nätet. Samtidigt vill jag tydliggöra att facebook är ett överlägset instrument för att demokratisera världen och öka jämställdheten samt undanröja allsköns förtryck. Bara en sådan sak att 34 procent av de Saudiarabiska kvinnorna facebookar visar detta med tydlighet. Så nästa gång ni dissar facebook och kallar användarna för töntar ska ni minnas att inget kommer att bidra till en bättre värld på samma effektiva vis som facebook.com. Mot Sherwoodskogen vet ja!

Ålder Andel
14-17 81 %
18-24 85 %
25-34 65 %
35-44 37 %
45-54 22 %
55-64 10 %
65+ 3 %

Läs även andra bloggares åsikter om Facebook

Äntligen är alla riksdagspartier sossar - det kan ingen längre förneka

Hur ska det nu gå för borgerligheten när Dagens Nyheters ledarsida redan gett upp valet 2010? Och vad säger tidningens chefsideolog Peter Wolodarski om annars alltid arga och säkert borgerliga Hanne Kjöllers uppgivenhet. För i sin kolumn i dag konstaterar hon att Rödgrönt vinner valet. Hon slår fast att oppositionen med den skuggbudget man presenterade igår stulit tillbaka sin politik genom att utbringa "vad värre är – för regeringens del – här finns åtskilligt av den egna politiken. Det hade onekligen varit lättare att opponera på en politik som lovat att avskaffa jobbskatteavdraget, som sprängt budgettak och intecknat pengar som ännu inte finns. Och så presenterar de rödgröna ett alternativ som sett till kronor och ören inte avviker nämnvärt från regeringens nuvarande och säkert också kommande alternativ". Om inte ens det liberala husorganet orkar ta kampen kan vi då redan räkna fastighetsskatten som en kostnad igen? Och jag måste erkänna att jag saknade glöden i Fredrik Reinfeldts blick när han stod inför journalisterna och sammanfattade Alliansens kritik mot Rödgrönt. Han såg bara trött ut. Kanske till och med mer än Kjöllers text. Samtidigt bekräftar Kjöller att svensk politik idag inte är roligare än att vi har sju partier i riksdagen och en politik. De älskar alla skatter och välfärd. Äntligen är vi sossar allihopa. Det är bara att erkänna och sluta förneka.

Läs även andra bloggares åsikter om Valet 2010, Skuggbudget, Hanne Kjöller, Peter Wolodarski, Fredrik Reinfeldt

Jobbstopp, Toblerone, rödgrön dumhet, kostnadsslägga - orkar vi fler kvickheter?

Ordbombandet som Alliansens håller på med är ett nytt inslag i det svenska politiska livet, i alla fall i den bombmatteversion vi nu ser och mot vilken det är omöjligt att skydda sig. Jag minns när Carl Bildt lanserande begreppet rödgrön röra för att beskriva hur han först uppfattade samarbetet mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet. En kul och fyndig omskrivning, som inte gick att missförstå. Jag skulle vilja säga att utrikesministern visade prov på stor retorisk förmåga. Fast nu undrar jag om det inte går inflation i de retoriska spetsfundigheterna. Åtminstone jag börja tröttna på ordbriljansen. För en tid sedan pratade finansminister Anders Borg om jobbstoppolitik när han vill kritisera Rödgrönts sysselsättningspolitik. Och häromdagen kunde vi höra biträdande finansminister Mats Odell och arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin tala om tobleronepolitik när de kommenterade de första läckagen från den skuggbudget som Rödgrönt idag släppte loss. Med detta ville de få sagt att oppositionen behöver ett plastkort med god kredit för att finansiera reformerna. Bakgrunden till bilden är väl känd. Under gårdagens Agenda i Svt2 slog Borg till med kostnadsslägga och idag har vi en rödgrön dumhet, med vilket han vill förklara för svenska folket att skuggbudgeten innebär ett minskat konsumtionsutrymmer för svenska löntagare och därmed kommer att bidra till en ökad arbetslöshet. I nuläget orkar jag nog inte med mer ordvitsighet och är säker på att fler ur den breda allmänheten är med mig i detta. Därför ställer jag mig först i ledet och ropar efter de politiska ekvibrilisterna som likt DN:s balanserade Henrik Brors kan göra politiska sammanfattningar som vi enkelt kan ta till oss. Det behöver inte vara krångligare än att säga att vi som vid valet 2006 i höst har ett val mellan en bidrags- och en jobblinje, som någon annan kanske skulle kalla en mer empatisk linje mot en mindre empatisk. Men det beror på tycke och smak. Fast jag tror vi får fortsätta att värja oss mot kvickheterna, för visst kommer de att hagla över oss fram till 19 september.

Läs även andra bloggares åsikter om Jobbstopp, Kostnadsslägga, Toblerone, Rödgrön dumhet, Anders Borg. Mats Odell, Sven Otto Littorin, Alliansen. Rödgrönt

Svenskans Göran Eriksson behöver inte vara orolig - Sahlin spinner väv fint

Under rubriken Vinst för Mona Sahlin är en riktig skräll konstaterar Svenska Dagbladets politiska kolumnist Göran Eriksson att Mona Sahlin har ett hygglig chans att vinna valet om hon klarar av sitt alliansbygge. "Alliansbyggande är nämligen också en central del av svensk politik, vilket de borgerliga bevisade i förra valet. Och Mona Sahlin har förändrat en bärande socialdemokratisk princip, den som handlar om att gå till val ensamma och regera ensamma", skriver Göran Eriksson i sin analys av Mona Sahlins förstamajtal Sundbyberg som hon höll igår. Och jag kan på den punkten göra den borgerliga Alliansen fortsatt oroligt. För enligt det politiska skvaller som nått den här bloggarens öron är det just detta som Sahlin är bra på. Jag hörde nämligen på omvägar Vänsterpartiets ordförande mysande beskriva hur bra Sahlin är på att sköta samarbetet i Rödgrön koalition. Och visst visar Sahlin smartness när hon idag lät Peter Eriksson läcka nyheter om att det göra det lättare för småföretagare. Han fick tala för en grupp Miljöpartiet traditionellt värnar om. Mot det bakgrunden tror jag att vi kan känna oss säkra på att det, i alla fall hittills, stora partiet inte i första hand ägnar sig åt politisk kannibalism. Och som Göran Eriksson pekar på att har "sämjan varit god under den senaste veckans presentationer av smakprov ur den rödgröna budgetmotionen. Återstår att se om stämningen är lika god när man på måndag tvingas redovisa finansieringen, och de kompromisser partierna tvingats till". Ja, det är själva nyckelfrågan. Imorgon presenteras oppositionens skuggbudget inför valet. Än så länge tycker jag vi ser prov på god rödgrön synk. Och som sagt, hänger det bara på Sahlins förmåga att nätverka internt kan åtminstone jag lätt tillbakalutat och klappande på magen i skenet av det alltmer övertygande mätningarna av opinionsläge bara säga att det är klart. Hur mycket man än inom det nya arbetarpartiet känner sig säkra på, som jag också hört, att Sahlins impopularitet inom arbetarrörelsen kommer att krossa henne inifrån. LO:s ordförande Vanja Lundby-Wedin verkar koncentrerar sig på att föra fram den inom rödgrönt okontroversiella frågan om att stoppa Lavallagen. Det går inte komma ifrån att Lavalhistorien uppfattas som en elitens projekt för att splittra löntagare. Dessutom är det genialiskt att ur skattehänseende låta bli att röra inkomster under 40.000 kr i månaden. I praktiken tjänar ingen tänkbara rödgrön väljare över den nivån samtidigt som man har en möjlighet att slå in en klassmärkt kil mellan olika grupper. Därmed kan i realiteten ingen säga sig hotas av Sahlin och hennes kamrater. Kan de också få oss att tro att socialförsäkringen kommer att återställas och förfinas utan att sjuka behöver betala förstår jag inte hur Fredrik Reinfeldt och Anders Borg ska kunna knäcka motståndarlaget. Inte kan de vinna på en sådan marginell fråga som priset på bensin, inte nu i den klimatmedvetna tid vi lever i. I den delen regerar Rödgrönts förslag på utbyggd järnväg, särskilt i dessa asktider med ständiga hot om flygstopp.

Andra bloggar: Dick Erixon Bengt Silferstrand Elkers.se Peter Andersson - med rätt att tycka

Läs även andra bloggares åsikter om Första maj, Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt, Alliansen, Rödgrönt, Miljöpartiet, Peter Eriksson, Valet 2010

Bra Birger Schlaug - sätt stopp för den utslätade mellanmjölkspolitiken

Bäste Birger Schlaug, förre språkröret för Miljöparitet, gör idag på Dagens DN-debatt upp med mellanmjölkspolitiken i svensk riksdag. Han konstaterar att: "Visionerna är begravda i dagens politik och de rödgröna driver i grunden samma politik som de borgerliga. Målet för de båda blocken är evig ekonomisk tillväxt. I stället har det materiellt mogna samhället nu en fantastisk möjlighet att växla över till det socialt och kulturellt goda samhället. Artikeln publiceras enbart på nätet eftersom vi, gudbevars en generell sanning snart, vi idag har en så kallad (morgon)tidningsfritt. Så ni som vill läsa Schlaug sanningar får helt enkelt gå in på DN:s sajt ovan. Artikeln är så att säga bara ett klick från dig. Och det är härligt att läsa om politik, om att någon vill något. För visst gäller den rubriken Makten kan inte vara allt, som då gällde Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt, också Maria Wetterstrand och Peter Eriksson. I grund och botten kvarstår ingen av Miljöpartiets ursprungliga kompromisslösa parlamentariska utpressarpolitik. Nu ser jag bara en längtan efter portföljer och makt, en anpassningspolitik och tillväxtinriktad latteliberalism. Och jag har sagt det förr och säger det igen: Vore jag fundis skulle jag på stört bilda nytt parti. Dessutom ligger Schlaugs skriverier om den menlösa politiken helt i linje med de jag haft på bloggen om hur den inte-ekonomiskt polariserande politiken skapar utrymme för extremismen. Så både utifrån möjligheten att utveckla landet i en positiv riktning och undanhålla den negativa utvecklingen måste vi har politisk mångfald i de politiska församlingarna. Det vi nu håller på med kommer på sikt att döda intresset för politik och bara vara ytterligare ett steg på vägen mot utvecklingen av förvaltningspartier med ledare som söker makt. Mot den bakgrunden är det viktigt att personer med hög politisk status ryter ifrån. Någon gång måste den här politiska utslätningen. Tack Birger Schlaug. Du har min respekt.

Läs även andra bloggares åsikter om Birger Schlaug, Miljöpartiet, Valet 2010, Alliansen, Rödgrönt, Maria Wetterstrand, Fredrik Reinfeldt, Mona Sahlin