måndag 22 mars 2010

Med Gustav Fridolin vid rodret är halva jobbet gjort - men resten då?

Jag har tidigare utnämnt Gustav Fridolin till näste manlige språkrör när Miljöpartiet 2011 ska erätta den lite trötte Peter Eriksson och populära Maria Wetterstrand. Och det har länge talats om att Fridolins comeback i riksdagen vid valet i höst. Därför känns dagens besked om att Fridolin tar plats i Miljöpartiets partistyrelse naturligt. Han lyfts fram som en kandidat för att röstas in i styrelsen vid kommande partikongress i maj. Dagens Nyheter beskriver också att "skåningen har ett mycket starkt stöd inom partiet och spekulationer om att han finns med som tänkbar kandidat till en av språkrörsposterna hörs allt oftare. Mer näraliggnde är att han i höst med stor sannolikhet kommer att väljas in i riksdagen". Men Fridolin gör vad han kan för att hålla förväntningarna ner genom att svarar att han enbart "hoppas bli invald nu. Jag bedömer dessutom att just Fridolin kan vara den person som kan fortsätta hålla kvar partiet på samma höga nivå och till och med utveckla det vidare. Han har en tydlig potential att bli lika framgångsrik som Wetterstrand. Fridolin är ung, signalerar ett starkt och för tiden rätt patos och inger respekt i olika läger. Med Fridolin istället för Eriksson vid rodret tror jag alltså att Miljöpartiets ledarskap, åtminstone utåt, stärks. Men gör det inte mindre nödvändigt för partiet att grubbla över vem som ska vara språkrör i Wetterstrands ställe. För det saknas kvinnliga resurser av liknande dignitet och med samma fräschhet. Och även om PR-konsulten Paul Ronge tror att det kommer att gå lätt för någon annan ta över efter Wetterstrand - att hon för tillfället har sina femton minuter av berömmelse - betraktar jag henne som unik. Det är hon ensam som fått en, vilket de samlade opinionsundersökningarna visar, majoritet av storstädernas kvinnor att välja Miljöpartiet. En tendens som nu sakta med säkert sprider sig över landet. Jag tror nämligen inte att det i första hand är politiken som ligger bakom MP:s starka position i bland väljarna. Maria Wetterstrand lyser med sitt stora självförtroende. Många med mig väntar därför med spänning på vem Miljöpartiet vill ska vara i radarpar med Fridolin. För även om dagens tillkännagivande om Fridolin är positivt är än bara halva jobbet gjort. Och imorgon ska jag försöka komma på vad hon heter den före detta riksdagsledamoten som jag tänker mig som ett prefekt andra språkrör. Hon hoppade av riksdagen i slutet av 1990-talet, samtidigt som Vänsterpartiets Hanna Zetterberg, som ju i sig skulle vara ett annat bra val. Återkommer dock snart med namnet på den jag har i skallen.

Andra bloggar: Signerat Kjellberg Världens Eko Johan Lundberg

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag är i och för sig inte så förtjust i det mesta av miljöpartiets tankar, men Gustav Fridolin var och är en frisk fläkt i politiken.
Han har något så ovanligt som trovärdighet enligt mig. Han debatterar sakligt och hetsar inte upp sig teatraliskt som många vänsterpolitiker gör.

Han borde permanentas som partiledare. Rent krasst tror jag att det skulle vara positivt för Miljöpartiet.

/Pentti

Tomas Agdalen sa...

Pentti: där sammanfattade du också min känsla på ett bra sätt.