Drinken Brittish Unretuscherad

På den här vänsterbloggen gör vi vad den kan för att hjälpa olyckan Gordon Brown, som bäst mest jobbar för att sänka New Labour. Ingen i hela världen, inte ens katten hans - om nu någon sådan bor i 10 Downing Street, tror att Brown kan spöa torys i vår. Kul då ändå att Englands nuvarande gulleponke David Cameron gjort sig åtlöje på de brittiska öarna. Den äppelkindade partiledaren verkar önska en mer Clooneylik framtoning än något annat. För på valaffischerna framstår odjuret som rena skönheten. Med lite fotoshop kan ju både det mesta och bästa hända. Men, som sagt, hela vägen räcker nog inte detta hökklavertramp för Brown. Inte ens att vi försöker hjälpa stjälpa hotet. Till syvende och sist gäller trots allt politiken och retoriken, eller? Hur som helst. Med vårsolen glömmer nog väljarna också detta. Kul ändå. Så lär av detta bloggenläsare: om du är rund försök inte att vara annat - i vart fall om du kandiderar till ett politiskt uppdrag. Drinken då. Ja, det får bli den naturliga ginbaserade rittish unretuscherad. Fram med ispackade väl kylda highballglas. I med en sexa gin och lika mycket färskpressad äppeljuice. Resten av glaset fyller du upp med den goda ginger alen. En liten apelsinskiva kan snyggt simma halvfull på ytan. Topp - alles!

Också Maud Olofssons transportkompani vägar vara rundningsmärken

I våras gnällde den moderata riksdagskvinnan Anne-Marie Pålsson över att hon reducerats till ett rundningsmärke. Hon kritiserade att politiken ofta görs upp av få inom partiernas toppskikt och att folkets 349 representanter i riksdagen just bara uppfattas som knapptryckande röstboskap med den huvudsakliga uppgiften att transportera beslut genom kammaren. Jag konstaterade att Pålssons motstånd är fel, i varje fall om vi vill ha ett samhälle med hygglig stabilitet och förutsägbarhet. Det är svårt att driva runt projektet Sverige om vi ska behöva oroa oss för enskilda riksdagsmäns nycker, som kanske hänger samman med en så pass rationella tanke som att vilja bli omvald. Dessutom ifrågasatte jag om Fredrik Reinfeldt, Anders Borg och Per Schlingmann skulle ha lyckats med sin idé om att göra om Moderaterna till Nya arbetarpartiet med en trilskandes moderat riksdagsgrupp, även om det mer är en partipolitisk intern fråga. Men vill vi ha politiska förändringar måste vi nog i någon mån acceptera att diskussioner förs över de många riksdagsmännens huvuden, både när det gäller interna och externa reformer. Men nu har också näringsminister Maud Olofsson ställts mot väggen av några i hennes parti som inte ser sig som ett transportkompani. Varken Solveig Ternström, Sven Bergström och Eva Selin Lindgren avser att rösta igenom alliansens energiöverenskommelse som bland annat innebär att vi fortsätter att ha kärnkraft. Centerpartisten Sven Bergström säger till Ekot att "han inte tror att han har förmåga att trycka på en ja-knapp, om det innebär tillåtelse till mer kärnkraft". Hu säger jag om det faktum att rundningsmärkena inte vill vara rundningsmärken. Hur ska det gå med besluten nu när fler vill ha en röst med i laget. Ska det stjälpa hela alliansens energiöverenskommelse? Har de 349 inte förstått den formella gången.

Läs även andra bloggares åsikter om Alliansen, Maud Olofsson, Centerpartiet, Energiöverenskommelsen, Kärnkraft, Solveig Ternström

Ny mediestrategi om att tiga ihjäl Sverigedemokraterna?

Det var spännande att idag läsa DN:s artikel om opinionsläget i riksdagen med DN/Synovates analys av januarimätningen. Hur jag än sökte i texten gick det inte att finna siffran för Sverigedemokraterna. Men, vad nu? Har de hamnat under riksdagsspärren? Och i så fall, varför har man inte dragit på den nyheten? Men i grafiken går det att se att SD balanserar på fyraprocentgränsen med plus en tiondel. Okej, här har vi kanske en ny taktik för att möta SD. För det visade sig att det var ett dåligt grepp att ta debatten med Sverigedemokraterna. Sedan Aftonbladet bestämde sig för att ge partiledaren Jimmie Åkesson utrymme på en central plats i tidningen, med en förväntan om ett politiskt självmål magplaskkaraktär och folkets dom, har Sverigedemokraterna matchats av väljarna som tåget av rälsen. Som mest kunde Sverigedemokraterna kunnat räkna in 7,2 procent av valmanskåren. Därför undrar jag om vi nu såg en medial linje som går ut på att tiga ihjäl dem? Den enligt mig enda vägen för att slippa se dem i riksdagen till hösten.

20100214 Statsvetarprofessorn Sören Holmberg beskriver att treden med fallande opinionssiffror för Sverigedemokraterna fortsätter. Han knyter detta till att partiet nu är mindre i fokus.

Läs även andra bloggares åsikter om Sverigedemokraterna, Valet 2010

Över nu för de Nya Moderaterna - gammelmoderaterna på ingång?

Nu höjer statsminister Fredrik Reinfeldt temperaturen i valkampen genom att sätt hårt mot hårt. Aktuellt meddelar nämligen ikväll att bland andra Anders Borg enligt uppgift inte ställer upp i riksdagsvalet. Statsministern bedöms därmed signalera att toppolitikern Borg bara är med i det fortsatta politiska arbetet om partiet och alliansen vinner valet. Man ställer ett tydligt ultimatum. Då är det lätt att räkna ut vad som händer med svensk politik om alliansen inte vinner. Det är slutet för de Nya Moderaterna och vi får tillbaka gammelmoderaterna samt den polarisering i svenskt politik som efterfrågats av både professor Svallfors, vid Umeå universitet, och professor Bo Rothstein, vid Göteborgs universitet. Och under denna förutsättning blir den gårdagens blogg om majoriteter mindre intressant. Med en vetskap bland väljarna om att de riktiga Moderaterna lurar i vassen tror jag inte att blått kan hota en absolut majoritet för den rödgröna oppositionen, inte minst mot bakgrund av dess redan stora försprång. En förutsättning för Moderaternas och alliansens ledarskap har trots allt varit att de i mindre utsträckning av väljarna uppfattats vara ett hot den svenska modellen. Kvällens besked krossar den överenskommelsen. Och tillsammans med det sjukförsäkringsschabbel socialförsäkringsministern Christina Husmark Pehrson gjort sig skyldig till är detta troligen spiken i kistan för alliansprojektet och hela tanken på den Nya Moderaterna. Väljarna vet nu att de Nya Moderaterna bara finns så länge de kan leverera makt. När den förmågan upphör finns andra Moderater som gärna tar över.

Alliansen, Rödgrönt, Fredrik Reinfeldt, Valet 2010

Med Sverigedemokraterna som vågmästare kan vad som helst hända

Det är inte bara OS- och VM-år 2010. Nej för oss sport- och politiknördar är det full pott. Precis som det var 2006 och kommer att bli 2014 är det i år Valår i Sverige. I september förväntas vi alla röstberättigade att lägga våra röster på vår favorit. Och som de stora medierna tänker jag göra en sammanfattning av det inhemska politiska läget. På riksplanet har vi alltså en alliansregering, eller koalitionsregering som det heter på politikerspråket, bestående av Nya Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet Liberalerna och Kristdemokraterna. I opposition sitter Rödgrönt samarbete med Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Vi har därmed en tydlig tvådelad indelad riksdag. Något förenklat kan man säga att den vi har en höger- och en vänsterfalang. Den som följer diskussionerna inför valet kan dessutom se att analytikerna i allt mindre utsträckning talar om partier. Istället fokuseras det tvåpartisystem som vi i praktiken har. Det hänger inte minst samman med Sverigedemokraternas framgångar i slutat av 2009. Båda alliansen och rödgrön har sagt sig komma att vägra samarbeta med SD. Mitt avstamp inför valåret blir därför att lyfta fram den särskilda frågan om vilken betydelse det har för kommande regeringsbildning att Sverigedemokraterna troligen tar plats i riksdagen, som jag menar i nuläget är valets viktigaste. För även om Sverigedemokraterna i en undersökning nyligen fått opinionssiffror som ligger under riksdagsspärren har partiet under en lång tid haft stabilt väljarstöd som klart överstiger fyra procent. Och så sent som för en vecka sedan ställde sig en väljare av åtta sig positiv till SD-koalition. Under alla omständigheter får vi ställa in oss på ett liv med Sverigedemokraterna i riksdagen. Hur det går med bildandet av regering är högst oklart. Vi får trots allt räkna med att inget av blocken när ända fram. För även om SvD idag redovisar Sifo-siffror som ger rödgrön egen majoritet visade Skops mätningar i DN bara häromdagen, att ingen av grupperingarna vinner absolut majoritet. Mot bakgrund av att ingen kommer att vilja samarbeta med partiet har vi med detta valutfall en politisk kris. Mona Sahlin har nämligen nyligen bekräftat att Socialdemokraterna inte eftersträvar en situation med minoritetsregering. Och med det besked som alliansen tidigare gett om kan vi ha en situation där det inte går att bilda regering. Och då tror jag att bara Miljöpartiet kan rädda situationen. Det mot bakgrund av att de både Folkpartiet och Centerpartiet, som Sahlin sagt sig kunna samarbeta med, är mindre lierad i sin koalition än Miljöparitet. Det har också MP:s grundare Per Gahrton nyligen strukit under. Han förklarade till och med att det gröna inslaget i rödgrönt är ett experiment som ska utvärderas till nästa val. Jag tror att den kan komma att ske tidigare om vi får ett parlamentariskt läge med SD som vågmästare. I så fall tvingas Miljöpartiet ställa upp för Sveriges skulle genom att bilda en beslutsför regering av blågrönt slag. Och så stor skillnad är det inte mellan alliansens grundvärderingar och MP:s. Så sammanfattningsvis handlar kommande val i första hand om SD kommer in och i så fall om det sker på bekostnad av att något av nuvarande block når egen majoritet.

Läs även andra bloggares åsikter om Alliansen, Rödgrönt, Fredrik Reinfeldt, Mona Sahlin, Sverigedemokraterna, SD, Vågmästare, Valet 2010, Tvåpartisystem, Nyval