EU:s Datalagringsdirektiv Osynliga Piratpartiets väg in i finrummet

Piratpartiet, finns det? Det var ett tag sedan man såg till piratpartisterna. Man kan undra var de är, för Piratpartiet har i det närmaste varit utraderat sedan dess makalösa framgång i förra sommarens EU-val. I samtliga opinionsundersökningar har partiet sorterats in bland andra micropartier, som tillsammans inte ens skrapat ihop en procent av väljarunderlaget. I dagens Expressen nämns följdenligt exempelvis heller inte Piratpartiet när tidningen redovisar sin senaste väljarbarometer. Piratpartiet är osynligt bland den andra osynlig i kategorin övriga (se grafen). Men frågan är nu om Piratpartiet ändå är på väg att återta en ledande roll i frågan om enskilda personers rätt till integritet på nätet och därmed igen få en reell politisk betydelse. Under senaste veckan har det lilla partiets enda fråga medfört så mycket oreda att de etablerade riksdagspartierna skakats om. Oredan orsakades av Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson sedan han darrat på manschetten i Ekots lördagsintervju ifråga om hans partis inställning till EU:s datalagringsdirektiv. Peter Eriksson kunde inte entydigt ta avstånd från direktiv. Istället förklarade han krampaktigt, och helt riktigt, att Sverige som en av medlemsstaterna i EU måste implementera direktivet i svensk lag. Enligt direktivet ska medlemsländerna lagra trafikuppgifter om all elektronisk kommunikation medborgare emellan och hållas tillgänglig för polis i åtminstone sex månader. Reportern i Ekot påpekade att Miljöpartiet på olika sätt, bland annat genom dess europaparlamentariker Carl Schlyter, tagit avstånd från datalagringsdirektivet. Peter Erikssons osäkerhet öppnade för en storm i sociala medierna, som på Twitter och i bloggosfären. Man pekade exempelvis på att tyska jurister i författningsdomstolen förklarat att de regler tyska parlamentet vill implementeras i tysk lag strider mot tysk grundlag. Detta har lett till att flera svenska partier rykt ut till nätintegritetens försvar. Antagligen vill man hindra att saken urartar så som gjorde ifråga om FRA. Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet har nu deklarera sitt motstånd. Men även om tonläget är högt är det hittills inget av partierna som gått så långt att man vägrar implementera direktivet. Man garanterar enbart att arbeta för att förändra reglerna. Längst går Cecilia Malmström, tidigare riksdagskvinna för Folkpartiet, när hon säger att direktivet måste bli frivilligt. Malmström skriver dessutom i sin blogg att det tyska lagförslaget inte ansågs strida mot tysk lag utan att det sättet man ville införa direktivet på var felaktigt. Hon beskriver också att man nu analyserar effekterna av det misslyckade försöket. Och jag konstaterar att frågan om allas rätt till integritet på nätet lever. Men räcker intresset till att skaka liv i Piratpartiet eller kommer de att fortsätta få fungera som det elaka troll nätintegritetsfolket skrämmer politiker med då de inte går i önskad riktning. Det ska hur som helst bli intressant att se om Piratpartiet greppar detta halmstrå som datalagringsdirektivet är för dem och hivar sig upp för att igen bli en seriös spelare på den politiska arenan. Jag trodde den finniga piratpartisten var utdöd. Har jag fel?

Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, Cecilia Malmström, Datalagringsdirektivet, dld, Valet 2010, Integritet, Nätintegritet