I danska staten någonting är ruttet - hur håller vi det skämda borta?

DN rapporterar att Danmark stramar åt för utlänningar. Det handlar bland annat om skärpta regler för familjeåterförening. I dag får äkta makar inte ha tagit emot socialbidrag på ett år för att en familjeåterförening ska kunna bli aktuell. Den tidsfristen vill regeringen med Dansk folkepartis (partiledaren Pia Kjärsgaard bilden) hjälp förlänga till tre år. Man kommer också att ställa än högre krav på kunskaper om språket och dansk kultur. Invandrare ska tvingas till att få hundra poäng på ett prov. Svt:s Rapport beskriver idag dessutom att de invandrare som åker på semester till det land han eller hon kommer ifrån ska kunna bli av med sitt uppehållstillstånd. Och i P1:s Studio Ett förklarar professor Lars Dencik, vid Roskilde universitet, att det är det annalkande danska valet till Folketinget som är orsak till utspelet. Eftersom blocken är nästan omöjliga att skilja åt ifråga om den ekonomiska politiken väljer regeringen och Dansk folkparti att igen lyfta fram invandrarfrågan att ragga röster med. Vi ser alltså ett exempel från verkligheten på hur bristen på politisk ekonomisk polarisering mellan de oextrema ger spelrum för de extrema. Något som också professor Stefan Svallfors, vid Umeå universitet, varnade för i somras i tidskriften Axess. Svallfors landade i att Alliansen måste upphöra med sin vägvinnande politik för att fientligheten mot det avvikande inte fortsätter att frodas, dvs. intoleransen och hatet. Det beror på att alla riksdagspartier nu tampas i den politiska mittfåran och att samtliga värnar en välfärdspolitik med bland annat höga skatter, socialt engagemang och anställningstrygget. Svensk politik domineras inte längre av fördelningsfrågan, utan istället blir frågor om moral, kultur och livsstilar viktigare. "För väljarna blir det därför allt svårare att skilja på partierna utifrån deras position i den socio-ekonomiska dimensionen", menar Svallfors. Och i dagen Svenska Dagbladet konstaterar statsvetaren Peter Esaiasson att Moderaternas förnyelse skapar det tomrum till höger i politiken som kan ge Sverigedemokraterna utrymme. Och att Sverigedemokraterna är på väg mot en riksdagsplats ligger inom farans riktning, för även om det för demokratins räkning såg mer positivt ut i senaste Sifo-undersökningen, då partiet bara fick 2.7 procent, har man under en längre tid legat klart över riksdagsspärren. Inte är det heller något som talar för att de nu etablerade riksdagspartierna kommer att avvika annat än på marginalen när det gäller den socio-ekonomiska dimensionen. Och ju mindre polarisering vi har mellan det blåa (oranga) laget och det rödgröna desto större är risken att Sverigedemokraterna tar plats i riksdagen efter valet i höst. Det visar inte minst det danska exemplet. Vi är dessutom många som undrar vad de håller på med där i landet på andra sidan sundet - i danska staten någonting är ruttet. Måtte vi kunna hålla det skämda borta. Men hur det ska gå till vet inte jag. Ta debatten med dem verka i alla fall inte vara modellen. Kanske är det bara gammelmoderaterna som kan rädda oss.

Andra bloggare: HBT-sossen

Läs även andra bloggares åsikter om Valet 2010, Alliansen, Rödgrönt, Sverigedemokraterna, Moderaterna, Stefan Svallfors, Peter Esaiasson, Lars Dencik, Dansk folkeparti, Folketinget